Det blev en konstig lucia i år. Den enda jag har sett var på tv i morse. Det var vackert men inte går det upp emot att få se på riktigt. Det är första gången sen......kommer inte ihåg ....som det hänt....alltså jääättelängesen!

Nu är det bara att hålla tummarna så att ingenting tillstöter innan imorgon. Jag har fått reda på att det planeras för utskrivning....längtar hem till min älskade pojke! Nåt alldeles förskräckligt! Så hjälp mig att hålla tummar, tår, korsa fingrar. Ja allt räknas.

Ligger i sängen med värkande knä, fast det är inte så konstigt för jag har varit uppe och gått mycket. Nu vilar jag, om ett tag är det kvällsfika. Då får det bli dagens sista promenad tror jag. ...om jag ids....

Nu har jag promenerat några vändor fram och tillbaka i korridoren. Måste gå in gipset så jag känner att det är okej. Bättre att upptäcka att det sitter illa medan jag är kvar här än sen jag kommit hem. Lite ont får jag och lite trött blev jag men gipset kändes ok. Nu ska jag unna mig en stunds vila.

Nu har jag fått gips, med fotbollar på!

Nu har ronden varit här och jag fick äntligen höra mer om operationen. Det hade gått bra, ett nytt brott med rena brottsytor. Ihopsatt stadigt men jag fick veta att helst ska skrotet sitta en evighet, minst 1 1/2- 2 år vare sig jag har besvär av det eller inte...nu är det gipsning som väntar, ska tydligen få ett plastgips, det tackar jag för!

Nu känns det riktigt bra, ligger i sängen nyduschad med tvättat hår. Smuttar på en kopp te och väntar på ronden. Idag ska det bli gips är det tänkt. Sen börjar nedräkningen igen....

Fördelen med det här hotellet är att man blir serverad nåt att äta vilken tid som helst på dygnet. Efter att ha mått illa av all medicin smakar det oerhört gott med Mariekex med smör kvart över tre på natten.