söndag 9 februari 2014

Snöflingorna virvlar ner mot marken, det är grått och ser inte alls särskilt inbjudande ut när jag tittar ut genom fönstret. Desto mysigare att kura under ett varmt täcke med en kaffemugg och OS på teven. Tittar på störtloppet och funderar allvarligt på vad det är som får åkarna att frivilligt utsätta sig för det. När man fick följa med föråkaren genom hjälmkameran hade jag hjärtat i halsgropen hela tiden. Tänk att åka utför i tre och en halv kilometer i en isig, slagig backe....det gäller  nog att inte känna någon rädsla alls. Minsta tveksamhet kan vara förödande. Förmodligen måste man vara lite galen för att åka störtlopp, det är i alla fall min tolkning.

På Nyhetsmorgon ska de försöka baka den perfekta semlan...på surdegsvis....de har katter i alla hörn och Yogagirl hälsar på. Inget som fångar mitt intresse direkt. Jag återvänder till störtloppet istället för den perfekta semlan bakar jag själv....katter är jag inte särskilt förtjust i....dessutom är sonen allergisk....och att utöva yoga stående på händerna på en strand i ett varmt land kommer aldrig att hända mig (men nog är det imponerande allt!).

Tänker tillbaka på gårdagen i Härnösand som blev en toppendag. Min kusin som tagit juristexamen skulle firas hela dagen och firad blev hon. En jämn ström av gäster kom och gick. Jag hjälpte henne genom att hålla ställningarna i köket. Hon bjöd på väldigt mycket gott så att alla gäster gick därifrån med ett nöjt leende på läpparna var inte så konstigt. Jag tror att hon själv var nöjd med dagen också. Efter att ha fixat inför hennes kvällsfest åkte vi sedan hemåt igen. Väl i Bredbyn landade jag i soffan med sonen som hållit ställningarna här hemma.

Just nu undrar jag så vad jag ska göra idag? Listan på saker som jag borde ta tag i är lång så att fylla dagen kommer inte att bli några problem. Svårigheten ligger i att hitta motivationen, jag har helt enkelt ingen lust...alls.....inte den minsta. Kunde jag skulle jag stanna tiden en stund så att jag kan kan vara i detta ickegörande. Jag vill verkligen få stänga av och bara vara. Tyvärr pockar tvätt, protokoll och anteckningar som ska renskrivas, planering och annat på. Allt detta ska helst hinnas med innan sonen ska skjutsas till träningen. Jag ger mig själv en halvtimme till...sen....kanske...eller...