lördag 22 mars 2014

Kaffemugg, med kaffe....en bok som ska läsas inför bokprat på tisdag. Solsken och en hängmatta. Allt som behövs denna dag.

Här inne är det lugnt och skönt, vinden som tar i utanför växthusglaset stör inte det minsta.

Det enda som blev aningen problematiskt var att sonen låst balkongdörren efter ett kort besök. Men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde bli insläppt till slut....nu har jag laddat med lunch så nu går jag ut igen.

När rullgardinen åkte upp i morse blev jag riktigt glad. Inte så konstigt med tanke på att solen lyser, fåglarna kvittrar och vinden inte tar i alltför mycket.

Det kommer att bli en toppenhärlig dag. Kanske kan det bli första dagen med fika i växthuset? Det är inte helt omöjligt att det blir lunch där heller faktiskt bara molnen håller sig undan. Plötsligt känner jag hur livsandarna vaknar till liv!

Läser i nättidningarna att det försvunna planet ännu inte hittats. Eftersom den svarta lådan snart kommer att "dö" är det en kamp mot klockan som pågår. Det måste vara förfärligt att vara anhörig och undra vad som hänt. Fortfarande har dock inga vrakdelar hittats som kan ha med det försvunna planet att göra.

Trots det hemska kan jag inte hjälpa att den slumrande författaren i mig triggas av mysteriet.....jag kan inte låta bli att fantisera ihop de mest fantastiska konspirationer och äventyr om vad som kan ha hänt med planet. Det positiva med det är väl att i mina fantasier lever passagerarna på planet fortfarande...om än med nöd och näppe i vissa scenarier. Tänk om det kunde få vara så att en av mina fantasier stämmer....då räddas snart alla ombord på planet.

På väg ner i källaren alldeles nyss för att hänga en tvättmaskin råkade jag titta på mitt sybord. Där ska det stå en symaskin, annars ska det vara tomt. Nu är det totalt belamrat med grejor...burkar som ska in i matkällaren, lampor som bytts ut i fönstren ska in i förrådet och urvuxna kläder ska skänkas bort. Dessutom ligger frysblocket till glassmaskinen där. Får vi för oss att göra glass i helgen kommer det att gå dåligt vill jag lova. Den blir nog väldigt rinnig......
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte av vilken anledning jag använder sybordet till avlastningsbord. Framförallt inte med tanke på att jag behöver gå maximalt tio till femton meter till för att grejorna ska hamna där de hör hemma....undrar om det är det som är höjden av lathet?
Tänk om det här är dagen när de blir återbördade till sina egna platser? Fast det var ju det här med solen förstås...vem vill ta små promenader i sin källare när det går att promenera mellan huset och växthuset i stället?

Nu tänker jag i alla fall äta lite frukost och röja undan i köket. Sedan går jag nog ut ett tag, ett belamrat sybord vad är väl det att bekymra sig om egentligen?