Jag blir alltmer övertygad om att det är någon som mixtrar med tiden. Konstaterar att det är två veckor kvar till höstlovet....Två veckor??.....När det borde vara minst det dubbla.
Tänker tillbaka på tiden när jag själv gick i skola. Tiden från sommarlov till höstlov kändes oändlig. Om jag sen flyttar tankarna till tiden när jag började arbeta i skolans värld minns jag perioden mellan sommar och höstlov som lugn och fylld av arbetsro. Vi hann hur mycket som helst under veckorna fram till höstlovet.
Men nu? Varken timmar, dagar eller veckor räcker till längre. Mitt i allt detta tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är en person som minutplanerar utan har förmågan att anpassa verksamheten allteftersom.
Till något helt annat. Sonen hade två biobiljetter som hade sista datum igår. Alltså gällde det att nyttja dem innan de blev för gamla. Sista chansen där blev till en angenäm filmupplevelse.
Dracula-untold! Den blodtörstige herren som familjefar. Valet gjorde han för familjens skull, hela tiden med sonens bästa främst. En våldsam film utan att för den skull frossa i våldet och blodet. Klockren en fredag i mitten av oktober.
Ytterligare en fördel med att åka på bio med mamma, enligt sonen, var att det gick att passa på att gå ut och äta först....god indisk mat!
Nu är det lördag morgon. Kaffet smakar underbart, kanske för att lördagen är ett oskrivet blad. Det enda jag behöver göra idag är att sätta några hallonplantor jag fick hemlevererade igår. Därefter ingenting.....ja förutom lite matlagning då förstås!
