Någon gång i mitten av december försvann mina terminalglasögon....en dag var de bara borta. Jag letade hemma på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag letade på biblioteket där jag jobbar på fredagar. Jag letade i mitt lilla blåa hus på skolgården. Jag letade inne i skolbyggnaden, ja överallt.
Tiden gick, slentrianmässigt drog jag ut en korg i hyllan i hallen då och då och kollade men där låg de inte. Jag började förlika mig vid tanken på att glasögonen nog var borta för alltid.
Sen kom då den här dagen, den nittonde februari. Två månader utan glasögon diskuterade jag det faktum att jag fortfarande inte hittat dem med en arbetskamrat. Jag konstaterade att jag förmodligen borde leta bättre i hyllan i hallen, inte bara dra ut den där korgen mitt i hyllan och kika ner då och då.
Dagen gick och jag glömde bort att jag tänkte leta glasögon när jag kom hem men mitt under middagsförberedelserna kom jag ihåg det. Lika slentrianmässigt som alla andra gånger drog jag ut samma korg i hyllan i hallen och tittade ner i den. Gissa om jag blev förvånad...för vad låg där...överst.....om inte min saknade glasögon......
Jag lovar, jag har kollat ner i just den korgen minst femtio gånger under dessa månader och där har inte funnits några glasögon.....förrän idag. Busiga, busiga mucklor. Jag undrar vad vi kommer att sakna härnäst....??
Bilden härunder fick jag skickad till mig av samma arbetskamrat som jag diskuterade de borttappade glasögonen med i morse, det var dagens kalenderblad hos henne......tillfälligheter??
