Eftersom sonen tränar ofta brukar ett rätt stort antal handdukar passera tvättmaskinen och tumlaren varje vecka innan de viks ihop och hamnar i handdukshyllan igen. Under en längre period har jag funderat var alla handdukar tagit vägen? Visst, en och annan har jag väl sett till, men under tiden jag funderat har det blivit tommare och tommare i hyllan. Tänkte att sonen kanske hade glömt dem i stan...men det kändes inte riktigt rätt det heller. Tvätten brukar komma hem.

En plötslig ingivelse fick mig att lyfta på locket till tvättunnan som står utanför vår bastu....döm om min förvåning när den är full av tvätt....(ja ni som brukar läsa min blogg kommer säkert ihåg att detta hänt vid ett tillfälle förut). 

Det är väl inte konstigt att det ligger tvätt i tunnan tänker ni säkert nu...men vi har korgar i tvättstugan där vi sorterar tvätten så locket på tvättunnan är i princip bara en mellanstation på väg till tvättsorteringen. I alla fall i min värld....och i alla fall sen detta hände förra gången när jag hittade alla sonens försvunna jeans i tvättunnan och inte ovanpå. 

Nu är handdukarna tvättade igen och ligger i hyllan....och jag ska börja lyfta på locket till tunnan....i varje fall varannan månad eller så....

Där ligger de, handdukarna. 

Några av alla handdukar på väg in i till hyllan igen. 

Det är tur att jag är en snabbläsare. Igår mitt på dagen kom jag plötsligt på att det låg en bok och väntade på att läsas. En bok jag har stått i kö länge för att få låna. En bok som ska lämnas tillbaka på biblioteket imorgon, om jag inte vill betala förseningsavgift förstås. Men med tanke på den tid jag fått vänta på boken så förstår jag ju att det finns andra som väntar precis som jag. Hur som helst, igår plöjde jag två tredjedelar av boken och ikväll efter middagen läste jag resten. 

Förstås slutade den så att det bara är att börja längta efter nästa. En annan tursam sak ikväll är att sonen är hemma, lätt att bli mörkrädd av den boken.....framförallt efter att ha läst slutet. 

Jamen boken då...jo den var mycket bra. Den sjätte i serien var som vanligt rappt skriven med högt tempo och bitvis brutal spänning. Jag hade inga problem att sträckläsa den men jag tycker inte riktigt att den inte höll samma höga standard som de tidigare böckerna om Joona Linna. Men med det sagt längtar jag redan efter nästa bok i serien....hoppas att det inte dröjer flera år. 

Ikväll tände jag en marschall och ett ljus i lyktan på bron för att välkomna min mamma när hon kom ut på sin kvällstur. Anledningen? Det är nämligen hennes födelsedag. 

Tyvärr blev hon inte så firad av oss idag. Sonen hade Advisory Board så han jobbade i stan och kom inte hem ikväll. Själv har jag varit i Sundsvall och träffat arbetsmiljöverket hela dagen så  jag kom hem sent. Därför bestämde vi i förväg att vi ska fira henne när det blir helg istället. 

Men lite ljus tyckte jag ändå att hon skulle få se på sin födelsedag.....en liten present fick hon också när hon kom och hälsade på medan jag åt min sena lyxmiddag....pommes med dillkrydda och ketchup....

En liten marschall lyser för min mamma som fyller år. 

Ett litet ljus lyser i fönstret, jag tänkte att alla småfåglar skulle få känna lite myskänsla när de vaknar till så här på lördagen och kommer och tittar in genom våra fönster. Eller så var det helt enkelt för att jag ville få den känslan själv.....myskänslan alltså. 

Idag ska vi ner till stan igen, stor invigning av klubblokalen står på programmet....misstänker att det kanske kan bli nåt litet träningspass för sonen också...i alla fall någon uppvisning skulle jag tro. Alla de olika sektionerna kommer att vara på plats, hoppas det kommer många intresserade så att det stora utbud som finns på ÖKSF upptäcks av ännu fler! 

Nu satsar jag på ännu en mugg kaffe och en frukostmacka.

Om Lucia är en dag när jag tänker extra mycket på min mormor är Tjugondedag Knut en dag när det är min morfar som finns i mina tankar. Han tände alltid ljus, men extra många just den här dagen när julen städades ut. 

Jag kommer ihåg kyliga kvällspromenader medan jag bodde hemma när jag som vanligt gick dit och hälsade på. Något jag gjorde varje dag, ofta flera gånger....

Hur som helst, just den här kvällen var ljus tända överallt, marschaller lyste upp gården och inomhus var det varmt och mysigt med gott fika som stod på bordet och väntade. Jag kommer speciellt ihåg hur fint det var i den kalla kvisten när ljusen sken på frostrosorna på rutorna. 

Därför tänker jag alltid på morfar när jag tänder marschaller som får lysa upp i snön just idag när det är Knuts dag!

Det här har varit en sån där dag när jag inte tycker att jag gjort nästan någonting ändå är känslan att jag har haft fullt upp hela tiden.  

Jag började i morse med en mugg kaffe, eld i braskaminen och sen frukost innan jag skjutsade sonen till hans träning som började klockan elva. 

I stan fixade jag några ärenden under den första timmen han tränade, nästa timme var jag åskådare. De har gjort framsteg sedan igår. Får de bara vara hela och friska så faller nog bitarna på plats innan SM, om än de inte haft en ultimat uppladdning och träningsperiod. 

Väl hemma lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa till middag och Holländsk rispudding till dessert. Efterrätten fick man alltid hos mormor på Trettondedag jul. Den påminner om Ris á la Malta men det är gelatin i den. Hon serverade den alltid med strössel på toppen och saftsås till. Jag struntade i saftsåsen när jag var barn.....jag struntar fortfarande i saftsåsen.....

Sen har jag faktiskt inte gjort något mer. Jo just det, jag fixade till en liter ingefärsshot med citron. Nu ska vi testa om den funkar på oss också! 

En flaska med ingefära, honung och citron. 

Jag testade mina nya glöggmuggar ikväll. 

När jag vaknade i morse trodde jag knappt att det var sant. Nästan hela natten hade gått utan att jag vaknat och försökt hosta lungorna ur mig. När jag dessutom provade att prata lite för att testa rösten lät den nästan normal....något jag inte kunde tro när jag med hes stämma kröp i säng igår. Det är nästan som trolleri...fast det heter penicillin....

Hur som helst, det är underbart att det känns bättre. Nu önskar jag bara att sonens hosta ger med sig också. Med en månad kvar till SM är det hårdkörning (och det behövs med tanke på att de har en del att ta igen utifrån skadeproblem och annat som gjort att de inte kunnat träna som de velat under hösten). Därför är det inte så lyckat när ena halvan har hostan från h..vetet. 

Idag är det hur som helst vilodag för att köra lite mer imorgon istället. Det känns skönt med tanke på termometern, burr vad kallt det är. Som vädret har varierat den senaste tiden har i alla fall jag glömt hur det är när det är vinter på riktigt. Fast idag fick jag lära mig igen. Känner att jag gärna sluppit den påminnelsen.....att det är fler som påverkas av kylan märks på alla sociala medier. Undrar hur många termometrar som kommer att fotograferas denna dag?

Själv tänker jag nog inte fotografera min termometer, däremot ska jag hänga sonens gi som blivit tvättad inför träningen imorgon. Det är väl ungefär den ambitionsnivå jag har för dagen...förutom att mata elden i braskaminen med mer ved förstås....kan hända att jag lagar lite mat också....men sen blir det inte mer. 

Analys av teknikerna, en månad innan SM. 

När jag gick och lade mig igår tittade jag ner mot macken och såg hur snön virvlade runt lamporna där nere. Under natten spelade sen vindspelet friskt. Jag kunde höra hur snön virvlade runt för att sen lägga sig på marken. 

Det jag tyckte var aningen konstigt var avsaknaden av alla ljud från plogbilar och traktorer, men jag tänkte inte så mycket på det då under natten. Jag förväntade mig i alla fall att mötas av ett rejält lager snö när jag gick ut för att hämta tidningen i morse. 

Döm om min förvåning när jag konstaterade att det är ett ytterst tunt lager snö som fallit under natten. Ett riktigt fjantlager....så där livsfarligt så det döljer de värsta hala fläckarna, allt för att det ska vara lättare att halka till. Nu ska ju inte jag gnälla som inte är så värst förtjust i snö egentligen men ett lagom snötäcke kan jag stå ut med. Snö som bara bristfälligt döljer det hala tycker jag absolut inte om. 

Med sonen på träning ligger jag i soffan och slötittar på teven, överraskande eller hur...??! Jag har hamnat framför ett program om samlare. Efter att ha tittat en stund lovar jag mig själv att aldrig mer klaga över att jag har mycket tvätt i källaren när jag har några högar som ligger på golvet i tvättstugan. För det jag ser ger mig en klump i magen och jag känner mig nedstämd.

Ett hem består av ett ungt par med tre små barn. Mamman shoppar ohämmat och mannen är samlare och har varit det sen barnsben. Tvättkorgen, eller tvättmattan som de kallar den täcker hela golvet i hallen, hela trappan ner i källaren och hela rummet där tvättmaskinen står. De säger att de tvättar varje dag, framförallt lakan, då de äter middag i sängen varje dag. Att de äter i sovrummet beror på att i köket är bordet upptaget av annat skrot. Nu är det nära att barnen ska omhändertas om de inte gör något. Det mest sorgliga är att barnen uppvisar samma samlarbeteende som sin pappa. Familjen får professionell hjälp för att försöka bringa ordning i oredan, men inte har de någon lätt uppgift.

I ett annat hem samlar en kvinna i sextioårsåldern på mat. Allt möjligt. Det hänger flugpapper i rummen som är groteskt fulla av flugor, mat ligger och ruttnar lite här och där men mitt i allt försöker hon att laga mat av nyinköpta matvaror. Nu hotas hon av vräkning om hon inte för något åt sin situation.

Det är så sorgligt med alla dessa människor som inte ser den misär de lever i, hur det påverkar dem och deras omgivning. Ett missbruk som jag kan tänka mig att det kan ta ganska länge innan det upptäcks av alla runt omkring....och då kan det ha gått så långt att det är svårt att få personen att ta emot hjälp.

Så återigen, mina små tvätthögar är väl ingenting att gnälla för....det bor ju i alla fall inte möss och andra smådjur i smutstvätten......

Redan igår kväll kunde jag känna skillnad. Så pass att jag var tvungen att googla för att se om penicillin kan ha effekt så snabbt. Det kan det, i alla fall om man fått rätt sort och den slår som den ska. Febern är borta, huvudet värker inte fullt lika mycket som förut och jag orkade till och med ta en kort promenad för att mata fiskar i förmiddags, fast frisk är jag inte. 

Sen måste jag väl erkänna att jag inte gjort särskilt mycket mer än att vila. Nu kollar jag på skidor under värmefilten, medan elden sprakar i braskaminen. Med ett glas smultrondryck är det inte särskilt synd om mig....bara lite....

Tänk att det redan är den andra dagen på det nya året. Nyss sa vi hej då till det gamla 2016 och välkomnade det nya 2017. Timmarna innan tolvslaget och efter var väldigt trevliga och trivsamma. Mycket god mat, underbart sällskap och roliga spel. En och annan lärdom drogs också, framförallt fick vi lära oss nya ord....i alla fall vissa av oss. För att inte tala om allt vi fick veta om varandra......

Tyvärr följde en del skrot med in på det nya året. Min hosta har blivit värre och värre. Hela huvudet har känts som om det varit på väg att sprängas under hostattackerna som blivit både fler och eländigare. 

I morse beslutade jag mig därför för att ringa hälsocentralen, det gick så där först. Jag lyckades inte knappa in så många siffror rätt på TeleQ:n. Efter femte försöket hade jag fått till allt rätt så att de kunde ringa upp mig....där någonstans fick jag ett kvitto på att jag inte mår särskilt bra. 

Uppenbarligen tyckte inte min läkare det heller för det konstaterades relativt snabbt att jag har bihåleinflammation....inte så konstigt att huvudet går sönder varje gång jag hostar. Eftersom jag är rätt less vid det här laget på att lappa ihop mitt huvud hela tiden känner jag mig nöjd över att ha kommit hem med medicin. Förhoppningsvis är det samma skit i bihålorna som gör att jag hostar, då borde jag må bättre redan imorgon. 

Så nu ligger jag återigen under filten, kollar på Adele när hon sjunger i Radio City Music Hall (repris) och känner mig hoppfull och säker på att snart må bra igen!

En medicinboost så här på det nya året. 

Granriset har fått nytt liv, skotten lyser ljust gröna!