Det var ju en jättebra idé egentligen, att promenera gör ju gott både för kropp och själ, för att inte tala om att det gör gott för miljön. Att låta bli att ta bilen är klokt och idag bestämde jag mig för att vara klok.
Detta kloka beslut togs alltså mitt på dagen när promenadlusten slog till. När mitt promenadsällskap inte hade möjlighet att ta en tur kom jag på att jag kunde slå två flugor i en smäll....promenera själv och samtidigt hämta ut ett litet paket nere på Åkerströms. Att det skulle vara ett litet paket var jag helt övertygad om. En väska var beställd på nätet, varken tung eller otymplig.
Döm om min förvåning när jag uppgett mitt nummer som anlänt via sms och det visar sig vara ett ganska stort paket som dessutom visade sig ha ett skört innehåll...knappast den väska jag väntade mig att det skulle vara.
Men jag hämtade glatt ut paketet....kollade dock lite misstänksamt på det...jodå det stod mitt namn på adressetiketten...vad i hela världen skulle detta kunna vara?
Nåja, det var ju bara att ta paketet under armen och traska hemåt....bara det att min arm knappt nådde runt....men efter att på isiga vägar med vassa dubbar under skorna flyttat runt paketet från vänster arm, till höger arm och till att bära det framför mig, till vänster arm, till höger arm och till att bära det framför mig, i oändlighet kändes det som, kom jag hem till slut och kunde öppna paketet.
Inuti fanns ytterligare en kartong med bild på några slags stora skruvar. Då blev jag ännu mer fundersam....helt övertygad att det hade blivit något slags misstag. Innehållet i paketet kunde omöjligt vara till mig. Kollade för säkerhets skull adressetiketten igen...jodå där stod fortfarande Katarina Strömberg.
Kartong nummer två öppnades och då...äntligen....klarnade det. Inlindad i flera lager bubbelplast, i ytterligare en kartong låg två fina röda ugnsformar till mitt kök. Formar som jag beställt och betalat men glömt bort....
