lördag 7 april 2018

Natten som gick hade jag lite svårt att somna om när jag vaknade till i mörkret. När jag ligger där i natten och inte kan somna om har jag nämligen en mycket dum ovana. En ovana som dessutom gör att det blir ännu svårare att slappna av och drömma mig bort igen. Jag tänker på jobbet och diverse problem jag måste lösa. Att det inte är särskilt bra behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Alltså måste jag se till att sluta med denna inte särskilt konstruktiva (o)vana.

När jag inser att jag tänker på jobbet gäller det att leda över tankarna på annat, inte det lättaste men jag tycker att jag lyckades riktigt bra denna natt. Jag var konstruktiv och bestämde mig för att jag ska börja ett nytt liv.....där i nattens mörker kände jag mig så nöjd med mitt beslut att jag förträngde det faktum att jag inte brukar hålla i dessa löften om förändringar särskilt länge, om jag inte är väldigt motiverad vill säga.

Men under natten var jag motiverad, oj vad jag var motiverad. Jag bestämde mig för att bli lite nyttigare och bara äta godis en dag i veckan till exempel. Tanken som fanns under natten var också att dra ner på chipsen och de inte så nyttiga snacksen. Att inte frestas att nalla ur en öppnad påse när jag är lite småhungrig på kvällarna utan istället äta nåt nyttigare.

När jag började fundera över vad jag ska satsa på istället stötte jag genast på patrull i tanken....en anledning till att jag tar till de öppnade chipsen är ju att jag är för lat för att ta fram och göra en knäckemacka till exempel...det är ju många fler moment.

Jag menar jämför att öppna skafferidörren, ta fram en påse och stoppa ner handen och sen raka vägen in i munnen med chipsen och ner i magen mot att först öppna skafferidörren för att ta fram bröd, öppna brödburken, ta fram några knäckemackor, öppna kylskåpet, ta fram smör, öppna locket, ta fram smörkniv, bre mackan, ta fram pålägg och sen omvänt in med allt i kylen och skafferiet innan det äntligen är dags att äta mackan....bara för att inse att jag nog behöver ytterligare en macka för att bli nöjd. Inte nog med det, dessutom blir det disk och det blir det inte när man äter direkt ur chipspåsen.

Hur som helst, jag ska dra ner på chips och onyttigheter men absolut inte sluta med det....däremot ska jag verkligen försöka låta bli detta under veckorna och satsa på att äta lite nyttigare då. Utmaningen nu blir att tänka till så att det finns saker att äta som inte tar en evighet att fixa till...eller kräver en mängd redskap så att det blir en massa disk....nästan så att det är läge att göra en lista med tänkbara inte så onyttiga saker att smaska i mig när suget sätter in....förutom de obligatoriska morötterna då förstås.

Jag tänker att nu när jag har delat med mig om tankarna på mitt nya liv blir det ju lite press på mig att lyckas....inte för att någon ser om jag fuskar men vetskapen räcker nog för mig, kanske.....

Däremot kommer jag inte att hålla detta löfte till mig själv nästa vecka, då är det utbildningsvecka i Umeå, då finns inga morötter att ta till när suget sätter in så jag kommer att fuska måndag till och med onsdag....

Fast bara så ni vet, idag har jag bara suktande tittat på chipspåsen och påskgodiset som är kvar....nog är jag värd en medalj. Det gäller ju att få den snabbt om allt skiter sig sen.

Inser dock att det kommer att bli väldigt jobbigt om jag varje natt när jag vaknar och tänker på jobbet ska införa livstilsförändringar....

Kvällens snacks, ugnsrostade kikärtor med goda kryddor....nog är väl det lite nyttigare än chips ändå?!

Ibland har man tur, igår var ett sånt tillfälle. Under några veckor har jag känt hur det stramat över höfterna, hur muskler i ryggen protesterat och gjort ont. Tydliga signaler att ett ryggskott närmar sig. Det har inneburit att knäträningen sett lite annorlunda ut, mattan i gillestugan har fått mer frekventa besök där min ryggövningar genomförts. Det kändes som att ryggen höll på att stabilisera sig igen tack vare den träning jag satte in själv...men....

Igår satt jag tillsammans med en studiekamrat nere på Kronan i Övik och pluggade. Mitt på hållet gick jag för att köpa fika och då kände jag att det inte var helt fritt i ryggen, strävt och stelt. Efter ytterligare några timmar var det dags att kliva upp och gå till nästa mötestid. Då högg det till ordentligt i ländryggen. Ryggskott, inte värsta sorten direkt men tillräckligt för att veta att innan jag väl kom hem  till Bredbyn igen skulle det ha slagit till med full kraft.

Hur kan det vara tur? Ja det kan man ju fundera över....turen handlade om att det möte jag var på väg till var ett sjukgymnastbesök, till en av Örnsköldsviks bästa fysioterapeuter eller kanske till och med Sveriges. Han skiftade fokus från knä till rygg, undersökte, mjukade upp och efter lite knak och sprak var rörligheten tillbaka igen....knäet då? Det hann han också med att jobba med, inga nya övningar dock. Nu är det ryggfokus en vecka.

Här hemma jobbar jag nu på med mina McKenzieövningar, undviker rörelser som kan ställa till det och känner mig otroligt tacksam över hjälpen jag fick igår. Framförallt med tanke på att en studievecka väntar i Umeå...det brukar inte vara särskilt hälsosamt för ryggar...tur att jag har en ny tid nästa fredag....