Så blev det helg igen, en helg som bjudit på både jobb men även vila. Två ytterligheter, precis som helgen bjudit på både vackert väder och regn. 

Jag har kommit på hur jag ska göra för att få tid till båda delarna. Jobb och vila alltså, vädret har jag tyvärr ingen makt över. Eller egentligen har jag nog vetat det länge men det är först nu jag har bestämt mig för hur det är. Ska vara. Eller det stämmer inte heller. Jag har gjort så här länge, länge även om jag inte uttalat det högt. Men nu gör jag det, uttalar det högt alltså. Så från och med nu göres helgsysslorna icke på annat sätt. Vilket sätt då tänker du kanske? Jo, förmiddagarna är vikta till allehanda pyssel och eftermiddagarna används till vila. Läsning, streaming och på söndagarna lite tvätt. Jag har de bästa helgrutinerna, utan tvekan! Du får gärna härma mig om du vill. 

Den här helgens förmiddagspyssel har handlat om att fortsätta göra klart för vinter utomhus. Hallonsnåret har klippts ur och perennerna på gravarna har klippts ner. Ja, jag vet att de mår bäst av att få vara som de är nu och klippas ner till våren, men det struntar jag i. Hittills har alla växter kommit tillbaka så jag tror inte att de lider allt för mycket. 

När jag klippte ner allt på pappas grav upptäckte jag att rosen vi planterade i juni för två år sedan blommar. Den fick stå kvar förstås och fortsätta vara fin! Nu återstår att hämta granris och vintra till det. Fast det är för tidigt. Med den temperatur som är nu är det inte görbart. Granriset skulle bli brunt på en gång så jag väntar ett tag till. 

För ett år sedan var det annorlunda. Då hade vi haft både nattfrost och det var kyligare ute. Så när jag kollar in gamla minnen på fejan, ser jag att just idag för ett år sedan höst- och vinterdekorerade jag både gravar och utanför min egen ytterdörr. Fast det här året får det vänta. Återstår att se hur länge. 

Men nu har jag gjort mitt, grejat ute, röstat i kyrkovalet och tvättat. Resten av dagen ska jag läsa och ta det lugnt i mitt soffhörn!

Tänk om vi hade vetat vad det regnande som startade för en vecka skulle ställa till med i vår del av landet. Vägar spolades bort, tåg spårade ur, järnvägsräls hängde fritt i luften men mer än något annat drabbades många av vattenfyllda källare och förstörda hem. 

Här i Bredbyn drabbades vi inte alls på samma sätt som i byarna runt omkring, om än vattenmängderna har varit högre än under vårfloden så har vi ändå klarat oss lindrigare. 

Det har varit helt galet att se nyhetsrapporteringen under veckan och följa kampen mot vattnet. Naturens krafter är mäktiga, nyckfulla och egensinniga. Jag hoppas verkligen att alla som drabbats får den hjälp och det stöd de så väl behöver. 

Den här helgen har regnet vilat, i alla fall över mitt hus. Vilket har varit skönt, då hann jag klippa ner delar av perennrabatten på framsidan och tömma altanen på möbler. Nu motarbetar jag amöban genom att låta några tvättar snurra i maskinen och minska högarna i tvättstugan betydligt. 

Vad jag mer gör? Gissa? Jamen självklart, du gissade rätt. Jag ligger i mitt soffhörn och streamar en rolig film.

Så kom det hit, det massiva regnandet. Helt galet vad det öst och öser ner. Vägar har skurits av och det är stora flöden i alla vattendrag. Längtan efter långa promenader är minimal. 

Jag är så glad att jag inte behöver vara ute efter vägarna idag. Fast jag kan inte låta bli att tycka synd om hemtjänsten som ska ta sig runt till våra äldre i kommunen. Jag hoppas verkligen att det går bra, dels för de som kör bilarna men framförallt att hjälpen når de som behöver den. Vädrets makter kan verkligen ställa till det. 

Förutom att lyssna till regnet som formligen hamrat på plåttaket har jag kokat blåbärssylt, fixat gott kött i ugnen och tvättat. Lagom ansträngande om du frågar mig. Jag är i alla fall tillbaka i mina vanliga mönster och tvättar idag när det är söndag. Det där lördagstvättandet jag ägnade mig åt förra veckan var definitivt ett undantag. Vissa saker ändrar man inte på, så är det bara.