Mätt och nöjd

Nu är det vilodags igen. Middagen har slunkit ner, grytan blev mycket god! Måste skynda mig att skriva ner hur jag gjorde så att jag kan göra den igen. En annorlunda älggryta med en underbar eftersmak som dröjer sig kvar. Till det gjorde jag en gurkcremefraiche med en liten honungsdutt och svartpeppar. Det blev pricken över i! Nu har vi renbäddat sonens säng, han har packat gympapåsen och jag har packat min ryggsäck. Knäet är ont och svullet så nu blir det inte mer idag!

Förberett

Nu är middagen på g, det blir Älggryta med smak av Indonesien. Tyvärr hittade jag inte Ketjap manis i Bredbyn så det fick bli vanlig soja med lite tillsatt råsocker för sötman. Jag får påminna mig själv att köpa det när jag är i stan nån gång....Det doftar mycket gott och smakar likaledes. Det passar mina smaklökar, hoppas det går hem hos sonen också! Det blev en promenad i solen, runt kvarteret. En alldeles lagom promenad idag. Jag körde ganska hårt med träningen igår, skulle tro att det är därför det slår tillbaka idag.

Gurka på väg

Nu har mina gurkfrön kommit i jorden. Gror alla blir det fyra plantor. Tvätten struntar jag i, har ont i knäet, väntar på att smärtsmörjan ska göra verkan sen ska jag ut i solen på en liten promenad. På övervåningen byggs det med lego, efter att ha varit ute i snön ett tag. Det blev nån piggelinpoäng i alla fall.           

På gång

Fnissarna på övervåningen har vaknat, ätit frukost och fnissar nu vidare. Jag har betalat räkningar och så har min jobbarväska flyttat ner igen. Jag ska gå igenom papper och packa den senare idag. Men tecknen är tydliga, arbetet närmar sig! Nu ska jag strax ta mig ner i källaren och så några frön igen. Sedan ska jag ta reda på lite tvätt. En promenad känns också som ett måste idag. Solen kallar.....

Kaffedags

Kaffestund framför morgonnyheterna i soffan. Det pratas om härdsmälta och brist på  mat och vatten, hela städer som försvunnit, men även om barn som räddas från en förskola i Sendai och en fyramånadersbebis som överlevt där med hjälp av en äldre man. Mitt i allt det mörka finns det ändå en strimma av hopp. Fast hotet om radioaktivitet är läskigt, riktigt läskigt tycker jag. Annars sitter jag och tänker på morgondagen när jag ska börja jobba igen. Inatt har jag drömt om lektionsplanerande, kommer ihåg en del av drömmarna och jag måste säga att det inte var så dumt det jag drömde...så en del av det tar jag nog med till i morgon!