Nog är det en underbar känsla när eleverna intar klassrummet igen. Att mötas av tjugofyra par, förväntansfulla, glada ögon fulla av spjuver och bus är något alldeles fantastiskt. Så var min måndag, ett klassrum fullt av positiva vibbar som flög runt och spred glädje och trivsel. Det är de stunderna som gör att jag vet att jag är på rätt plats och har det jobb jag ska ha.

Den här dagen var det biblioteksjobb och sen konferenseftermiddag. På väg till bilen när jag skulle åka hem möttes jag av ett gäng hoppande och studsande barn som med glädje utropar att de längtar till imorgon. När jag frågar vad de längtar efter studsar de ännu mer och ögonen strålar medan de ropar ut att det är ju skolan de längtar efter! Förstår ni då vilket underbart jobb jag har! Det är ju helt omöjligt att inte längta till jobbet då.

Det enda jag inte längtar efter att kliva upp. Det är så tungt när klockan ringer på morgonen, jag funderar så på hur jag ska göra för att bli pigg. Lägga sig tidigt, visst men det hjälper inte har jag upptäckt. Fast å andra sidan är det ju ingen hit att lägga sig sent heller.....

Nu tänker jag i alla fall läsa en stund och sedan ska jag försöka somna i rimlig tid ikväll. Då kanske jag inte känner för att slå en slägga på klockradion när den börjar spela imorgon bitti......
Tänk om morgondagen istället blir ett av de få tillfällen jag vaknar och känner mig morgonpigg....det skulle vara härligt!