Okej, att använda spettet var inte det smartaste jag kunde ha gjort. Även om det ifjol och året före det gick bra så borde jag ha låtit bli. Att tro sig veta var kabeln som frusit fast ligger i isen är att inte veta...det kan jag krasst konstatera.

Mitt användande av spettet innebär att jag numera inte har någon utebelysning till granen. Fort var det gjort att kapa den kabeln....fast jag var ju så säker att jag satte spettet vid sidan av....tyckte ju att jag såg den genom isen.....

Nu har jag en mängd hela lampor och som sitter på en avhuggen slinga........och ja, jag hällde hett vatten på för att lossa den först, det var ju därför jag såg var den frusit fast någonstans....fast det var ju uppenbarligen något annat jag såg....

Detta lyckades jag med efter jobbet igår, tur att kvällen fortsatte på ett mycket trevligare sätt. Firande av en nybakad socionom var så mycket roligare. Två mycket goda tårtor och umgänge med vänner gjorde att misslyckandet med belysningen snabbt glömdes bort.

Dessutom var det perfekt sparkföre så vägen dit och tillbaka gick i ett huj. Att jag passade på att träna knäet samtidigt gjorde ju inte saken sämre. Mina fem minuter om dagen på ett roligt sätt, tjoho!

Snart ska jag ta och göra bort dagens fem minuter, sen ska vi så småningom fira mamma som fyller år. Men först måste grabbgänget som sover i källaren vakna och det lär dröja.....deras röster hördes länge, länge......

Själv tar jag mig en kaffemugg till och njuter av att det är lördag.