I förmiddags plingade det till två gånger tätt efter varandra i mobilen. Det var två bilder som togs för tjugoett år sedan, den 30 juli 1994.  En bild på mig och en bild på min mamma och pappa.

Den sommaren tillbringade jag i Australien. Kär och galen var jag och trots att jag frös mest hela tiden (det var ju vinter där) hade jag inte någon större lust att åka tillbaka till Sverige. Men så var det ju det här med att en av mina allra bästa vänner i världen skulle gifta sig. Självklart hade jag då bokat biljetten hem så att jag kunde vara med på den stora dagen.....och inte bara vara med....jag var värdinna på bröllopet så jag hade en hel del att göra. 

Min mamma och pappa var också inblandade som hjälpredor. De skjutsade från frissa till fotografering och lite hit och dit. Ett av alla minnen den dagen var när Maggan satt i min kökssoffa med en av pappas skjortor utanpå brudklänningen som förkläde och åt. Jag skulle skynda iväg till kyrkan och pappa och mamma skulle skjutsa henne lite senare.

När jag kom ut på parkeringen startade inte min bil....in igen och vi konstaterade att pappa skulle vara tvungen att skjutsa mig ut till Frösön. Då blev jag riktigt stressad för det innebar att bruden möjligtvis skulle bli sen. Hennes kommentar då var klockren: Det är lugnt de börjar ändå inte utan mig......Nu löste sig allt till det bästa, bilen startade och bruden kom i tid.....

En dag att minnas med värme, glädje och framförallt kärlek.

Här ser jag ju ut som lugnet själv....vilken illusion.
(Tänk att jag kunde ha samma klänning i år när sonen gick ut nian).

Min fina mamma och pappa.

Brudparet!

Jag förstår inte vad alla pratar om, att det inte går att sitta ute på sommarkvällarna för att det är för kallt och regnigt. 22 grader, vindstilla och torrt. Så var det i alla fall här på Nygatan igår kväll. Fusk..vadå? Att sitta i växthuset? Nä det tycker i alla fall inte jag.....

Kvällar som igår när vädret inte var det bästa måste jag säga att jag är extra glad att jag har ett växthus. Med fläkten som värmer när kvällen börjar bli kylig, den sneda kronan där ljusen lyser vackert trots en betydande lutning. Trevligt sällskap, god mat och dryck på det sen behövs inte så mycket mer för att jag ska känna att livet är toppen. 

Idag är det sonens första semesterdag. Han gjorde sin sista arbetsdag för denna sommar igår. Nu får han njuta av sommarlov i exakt tre veckor. Fast han kommer inte bara att gå här hemma och slöa, helgen som kommer ska han till Ulvön och tälta. Jag däremot kommer att gå här hemma och slöa....precis som jag har gjort hittills. Varför ändra ett vinnande koncept?

Ljuskronan lyser fint  mitt växthus.

Jag fick läckra solcellslampor som lyser fint i mörkret!
Naturligtvis var jag tvungen att testa dem igår när gästerna gick hem.