Nervööös

Några varma mackor satt fint i lilla magen, nu blir det nog inte så mycket mer ätande förrän i morgon efter operationen. Jag förstår inte varför jag är så nervös inför morgondagen...man kunde tycka att jag borde ha vanan inne...men ryggbedövningen hänger som en mara ovanför mitt huvud. Jag är helt enkelt skitnervös. Bara det är färdigstucket i ryggen så känns det som om resten inte är så farligt. Jag har i alla fall blivit van vid att de tar prover i armen och att de sätter nålen. Det är jag inte så rädd för längre...det var jag förut.  Inte ens smärtan och obehaget efteråt oroar mig. Dessutom vill jag ju bli opererad, skrotet ska bort!
Samtidigt som oron far runt i magen tänker jag att det är jättedumt att gruva sig i förväg då operationen kan bli inställd med kort varsel. Kommer det in något akut imorgon så går det före...Då skulle jag få oroa mig fler gånger så det är nog bara att försöka bli lite coolare...jag försöker....och försöker.....och försöker....

Första arbetsdagen är avklarad. Det gick alldeles utmärkt men jag saknade mina arbetskamrater som börjar imorgon. Efter jobbet åkte jag till Övik och lämnade sonen hos kompisen, sen valde mamma kökstapet. Det blev en fin stilren tapet. Nu är det renbäddat inför dusch med descutan senare ikväll, skönt att lägga sig i rena lakan när man har desinficerat sig själv. Burr vad jag gruvar mig..klockan nio imorgon ska jag vara på ODA. Men om allt går som det ska är jag nog hemma vid den här tiden imorgon.

En timme

Det tog en timme innan jag lyckades masa mig ur sängen i morse. Klockradion började spela halv sju....halv åtta lyckades jag äntligen öppna ögonen så att jag kunde ta mig ur sängen. Nu ska jag strax börja jobba, men det är väldigt lugnt och tyst här. Tur att det är barn både på Silverkannan och Guldklimpen annars skulle det vara trist...Kom precis på att jag glömde att ta med mig mat.....