Mitt i veckan och vi har haft en riktig kvalitetskväll, sonen och jag. Kvällen blev en härlig avslutning på en toppendag. En dag med mycket vattenplask i skolan (medvetet, ingen läcka). Rörmokare som varit här och fixat så att det inte blir vattenplask i vårt kök, lös kran, kunde blivit otrevligt. Trevlig diskussionseftermiddag med kollegor från andra skolor.

Hem och fixade med lite småsaker innan vi åt vår middag framför det tredje avsnittet av Agent Carter....börjar fundera på vilka som hör till Hydra.....och hur butlern Jarvis blir rösten Jarvis i Ironman.....plus en hel del annat. Nu blir det till att vänta en vecka innan nästa avsnitt visas i USA. Lite träning på det, bokläsning och bastu så var kvällen fulländad.

Apropå träning. Ett av mina problem har ju varit att varenda gång jag har ökat träningsdosen har mitt knä protesterat och så har kryckorna åkt fram igen. Jag har då fått minska på träningen och börja om. Även om jag trots det känner att jag sakta, sakta blir starkare är det oerhört frustrerande att inte klara av så mycket jag vill. Dessutom hade mitt "friska" knä börjat värka varje dag också....mindre kul. Och det är ju inte friskt heller eftersom (som någon ortoped förklarade för mig någon gång) mina knäskålar går i fel spår när jag böjer på knäna. Något träning kan avhjälpa....som alltså inte fungerar som den ska därför att det tre gånger trasiga knäet sätter stopp.....så får jag ont även i det knä som inte ska göra ont.

Här hemma har jag i alla fall haft som målsättning att köra mitt program på 20-30 minuter flera gånger per vecka men eftersom det hittills alltid medfört att jag har åkt på bakslag så jag fått lov att vila ett längre tag har jag inte alls tränat så mycket hemma som jag borde. (Motionstimmen hos sjukgymnasten har dock aldrig fått stryka på foten).

Men för några veckor sen såg jag ljuset i tunneln. Mitt när jag läste en bok hörde jag någon på teven som sa att fem minuter om dan räcker....fem minuter....jag lyckades slita mig från boken och lyssnade koncentrerat och tänkte att det borde väl till och med jag och mina knän klara av. I samma veva tipsades om en övning för just knäskålar som går i fel spår. Snacka om sammanträffande.

Nu har det gått snart två veckor och jag har lyckats hålla mina fem minuter varje dag....faktiskt blir det nog närmare tio. Mitt friska knä gör inte längre ont så nu är det bara det knä som har tillåtelse att göra ont som gör det.....och inte alls lika ofta (peppar, peppar).

Dessutom avslutar jag med att göra några McKenzieövningar för ryggen, vilket gör att den också mår bättre. Nu gäller det bara att hålla i och faktiskt nöja mig med dessa minuter varje dag och inte gapa över för mycket för fort.....