måndag 12 augusti 2013

Väskan är nästan packad

Här står den.....nästan färdigpackad.
Jag försöker plocka fram känslan jag hade när arbetsryggsäcken kom fram efter den senaste sjukskrivningen. Då minns jag en glad, bubblande känsla i magen över att få åka till jobbet igen efter en ofrivillig frånvaro.
Nu har ju frånvaron varit planerad (semester) och inte ofrivillig men den där riktigt sprudlande känslan över att få börja jobba vill inte infinna sig. Att vara ledig tilltalar mig alldeles för mycket. 
Men jag vill verkligen inte låta som en gnällspik för jag är otrolig tacksam att jag faktiskt har ett jobb att åka till. En arbetsplats där jag trivs, med arbetskamrater som är toppen. För att inte tala om alla fina elever. 
Så tänker jag efter noga känner jag att det kommer att bli roligt att börja jobba igen....och om några dagar är jag inne i jobbarlivet igen då kommer det att kännas lättare.  
Det värsta kommer att bli att gå och lägga sig i tid, så att jag kommer upp på morgonen. Hoppas att lastbilarna och bussarna lever om tidigt i morgon också.....då vaknar jag lätt!

Sista dagen

Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.

Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.

På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....

Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!

Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....