I morse konstaterade jag att mina val tidigt på morgonen inte alltid är de bästa. Att vakna strax efter fem och känna sig ganska pigg är ovanligt när det gäller mig....när det då händer någon enstaka, sällsynt gång är det vansinnigt dumt att ligga kvar i sängen bara för att man kan. Men det gjorde jag likafullt.
När klockradion sedan spelade den första gången började jag känna mig lätt dåsig så jag snoozade en gång....dåsade bort...snoozade igen......höll nästan på att somna när det var dags att snooza en tredje gång. Plötsligt var jag lika halvdöd som vanligt på morgonen, i stället för att om jag klivit upp en stund tidigare hade fått känna mig hyfsat pigg.....men aldrig är väl kudden och täcket så skönt som på morgonen.

Inte hade jag så stor lust att gå ut i morse heller....burr så kallt det blivit plötsligt. Det gjorde ju inte att det blev lättare att kliva upp direkt. Jag är ju inte van vid kylan ännu, så det är nästan chockartat att sticka ut näsan utanför dörren.

Nu är vi hemma igen efter att ha varit en tur ner till stan och sonens träning. Elden sprakar i kaminen och jag ligger under filten i soffan och kollar nyheterna. Här kan jag tänka mig att stanna i morgon också. Nu är ju inte det nåt alternativ, det är nog säkrast jag åker på jobbet som vanligt.

Men i morgon bitti ska jag kliva upp direkt om jag mot förmodan vaknar tidigt och känner mig pigg....tror jag....inte för att sannolikheten att det ska hända en dag till i år är särskilt stor. Tvärtom satsar jag en slant på att det inte händer igen. Törs nån satsa emot??