Just idag är det också mitt knä som är i fokus fast nu bestämde jag mig för att tänka på allt roligt och positivt som hänt under veckan. Till exempel alla spännande arbetsuppgifter, alla nya människor jag får förmånen att möta och arbeta med, en bra bok som håller mig sällskap på kvällarna till dess att ögonlocken ramlar ihop (det går fort), en urtrevlig fredagskväll med goda vänner, ett antal middagar hos mamma, lunch hos mamma, övningskörning med sonen, tevetittande i mitt soffhörn, en god kopp kaffe, rena kläder på tvättlinan och så mycket mycket mer som gör att jag trots en mördande trötthet kliver ur sängen med ett leende på morgonen....okej jag överdrev lite.....jag ler inte riktigt på en gång, det tar ett tag innan jag uppskattar att kliva upp...men sen!
Fast helt kan jag ändå inte bortse från mitt knä som inte klarar av att bete sig normalt. Plötsligt när jag ska kliva upp ur sängen, från bordet, skrivbordet, toastolen eller var som helst där jag varit sittande en stund är det något i mitt knä som hakar sig fast och smärtar så till den milda grad att jag inte kan låta bli att oja mig högt.
Det gör så ont att jag har lust att smocka till mig själv...så ser ni mig med ett blåöga vet ni vad det beror på. Då måste jag trycka lite på knäet där det gör som mest ont....då gör det ännu mer ont (och jag ojar mig ännu mer) innan det som hakat fast släpper och jag kan stödja på benet och gå igen.
Min sjukgymnast har nog rätt när hon säker att jag måste ta kontakt med ortopeden....fast jag ryser vid blotta tanken på att de kanske kommer att säga att det ska opereras igen....en nål ska stickas in i ryggraden för att bedöva mig....vill inte, vill inte, vill inte.....
Jag ska nog träna lite i alla fall, ge mitt knä bra träning och sen ska jag ringa.....fast inte imorgon....en annan dag....men snart....
 |
| Fredagens kräftor smakade toppen! |
