I morse var det trögt att ta sig upp ur sängen. Ögonen ville inte riktigt öppna sig. Till slut lyckades jag i alla fall övertala mig själv till att kravla upp ur sängen. Men det krävdes ett löfte om sovmorgon varje dag en hel vecka. Annars hade det inte gått.

Tack och lov gjorde skoldagen att jag återfick energin...det har experimenterats och städats så det stått härliga till. Vi hann dock inte ens hälften av det vi tänkt.....jag förstår allvarligt talat inte vad det är som gör att tiden inte är lika lång som den brukade vara. En timme är inte en timme längre utan mycket mindre....fast visarna på klockan rör sig som de brukar. Konstigt är det....

Fast nu är energin borta igen...men det gör ingenting...

I källaren huserar fyra grabbar. Ja inte just nu då förstås. De är på badet och simmar, men de lär nog snart dyka upp igen. Ett härligt sätt att börja sportlovet, med ett kompislan.

En märklig sak hände med våra telefoner idag. Eller rättare sagt min mobil och vår ip-telefoni. Plötsligt mitt under ett samtal i eftermiddags bröts samtalet och sedan dess går det inte att ringa till eller från min mobil. Det går inte heller att skicka sms för den delen eller ta emot. Wifin funkar men kopplar jag bort den är jag bortkopplad från världen.

I alla fall tänkte jag ringa upp den jag pratade med och då ta hjälp av den vanliga telefonen (ip-telefoni). Då visar det sig att den inte heller fungerar....men internet funkar....och sonens telefon funkar (som är kopplad till mitt abonnemang)....

Jag har startat om mobiler, routrar, och allt som överhuvudtaget går att starta om....men ingenting har hjälpt....och inte talas det om några driftstörningar, varken hos Telia eller T3. Nåja det är bara att vänta och se. Jag klarar mig....jag har mitt soffhörn och en hel hög med böcker. Så mycket mer krävs inte för att jag ska må gott.