Natten som gick blev en riktig rysare. Vilken tur att jag vaknade till slut. Jag drömde om vår resa längre fram i sommar. Allt var fixat, jag hade kollat så att bussen vi skulle åka med gick ändå fram till flygplatsen. När jag kliver av bussen drabbas jag av panik. Dels har jag tappat sonen någonstans efter vägen. Dels har vi varken pass, biljetter eller pengar med oss. I drömmen ringer jag hem till mamma och förklarar för henne var passen och allt annat vi glömt finns. Sedan kör vi emot varandra, jag från Arlanda och hon från Bredbyn....var nu bilen kom ifrån eftersom vi tydligen åkt buss..... Hur jag skulle hitta sonen som också skulle med hann jag inte få reda på innan jag vaknade med lätt stress...Det är nog i alla fall dags att ansöka om inresetillstånd så att det är gjort.

Något annat som också kan upplevas stressande är det faktum att min kropp inte riktigt vill göra samma saker som jag. En helt vanlig dag med sommarpyssel, gräsklippning och ogräsrensning, resulterade i att jag fick ont i princip överallt. Att det ska vara så har jag väldigt svårt att acceptera. Jag vill kunna göra allt jag klarat förut, i samma tempo och på samma sätt. Men se det går inte...något jag helt enkelt måste se till att ta till mig. För att ha ont är inte särskilt roligt. Det som är en aning oroande är att plötsligt började mitt friska knä göra ont igår. Jag som har varit så nöjd och glad, sen min först knäfraktur för snart sju år sedan, att höger knä har orkat med och inte krånglat alls. Må det vara tillfälligt....

Till råga på allt har jag miljoner bett på benen och runt fotlederna som kliar så jag håller på att bli tokig....

Enligt horoskopet kan jag tappa kontrollen över någonting idag så jag ska vara försiktig. Tror jag stannar i sängen. Det kanske är säkrast så.