söndag 19 april 2020

Sonen skickar bilder på blommande körsbärsträd, vårblommor och andra härliga vårtecken till mig. Jag tittar och längtar efter både vårens växtlighet men även efter honom. Tittar och längtar.

Fast just idag känns det ändå hoppfullt, det blåser lite mindre ute och temperaturen känns hoppfullare. Våren kommer nog här också och sonen får jag i alla fall prata med lite då och då.

När det gäller virusspridningen följer jag som många andra presskonferenserna som ges av myndigheterna alla veckans vardagar.

Något annat jag följer med intresse just nu är en aning ytligare. Eller följer med intresse vet jag inte, snarare fascination av alla som orkar hålla på med detta fenomen. Det handlar om kedjebreven som ökat på ett oanat sätt på facebook. Kedjebreven har visserligen alltid varit en del fejan och messenger men det känns som att de formligen har exploderat i mängd nu.

Många av inläggen säger sig vilja fylla facebook med något annat än trista uppdateringar...nu finns där i princip bara kedjebrev istället...det om något är i mitt tycke väldigt trist.

Det handlar om gåtor och uppmaningar som till exempel: Vem vill ta en drink med mig när det här är över? Men eftersom det handlar om kedjebrev krävs att du själv postar det på din egen vägg sen du skrivit i din kompis inlägg. Nog är det många av dem som lagt ut den utmaningen som jag gärna skulle ta en drink med, men vill de inte ta den där drinken med mig om jag inte postar inlägget själv så får det bli så.

Dessutom är många av inläggen ursprungligen skrivna på något annat språk och sedan har någon, någonstans, använt google translate innan det postats....med ett språk lika konstigt som...ja jag vet faktiskt inte vad jag ska ge för jämförelse.

Så om någon nu funderat....jag gillar inte kedjebrev. Jag förstår utmaningarnas tjusning och viljan att svara rätt, att få klura och tänka på något annat ett tag. Gåtor och kluringar är roligt, det tycker jag också. Och att dricka drinkar, det gillas skarpt, om nu någon tvivlade på det.

Så om jag tänker efter riktigt noga har jag egentligen absolut inget emot alla gåtor och annat som dyker upp, det roar och distraherar tankarna och motionerar hjärnan. Det är nog bara fortsättningen, att det ska postas på den egna väggen jag inte gillar.....kedjebrevsdelen alltså.

Inser att det nog bor en liten sur och tjurig tant i mig, fast hon dök inte upp nyss, den tanten fanns på den tiden kedjebrev skickades med post också.

Den enda uppmaning som tilltalat mig här på slutet är den där du lägger upp en bild från din senaste resa....helt utan krav att göra något liknande på din egen vägg. Såna uppmaningar gillar jag.

Här kommer i alla fall ett foto från min senaste resa....när jag och sonen möttes i Stockholm i december för att se den senaste Star Wars-filmen.


Min uppmaning till er alla är att hålla ut och vara rädda om varandra!