Helt skönt inne i munnen är det inte nu när bedövningen börjar släppa. Dunketi dunk, lite ajajaj. Tanden som sprack för en vecka sen lagades ikväll. Egentligen hade jag tid onsdag morgon men fick en återbudstid och med tanke på hur det känns är jag tacksam att jag inte behövde gå direkt till jobbet. Nu satsar jag på en värktablett och sen hoppas jag att jag somnar så småningom. Lite trött är jag då vinden höll mig vaken långa stunder natten som gick. Ute på balkongen spelar vindspelet upp till dans även ikväll. Hoppas vinden mojnar så det blir lugnare än igår natt.

Äggröra till middag funkade trots bedövning. 

Klockan är halv tre och jag kan med gott samvete slappa resten av dagen. Trots att jag upplever att jag mest tagit det lugnt idag inser jag att jag hunnit med en del. Jag har åkt skidor och hejat fram svenskarna i VM, jag har tagit en promenad med en god vän och jag har lagat lite mat att äta idag för att ta med i matlådan veckan som kommer. 

Lite kylskåpsrensning och resultatet blev smördegspiroger med köttfärsröra och ugnsgratinerade kycklingrullar. En smördegspirog passade bra till lunch. Till middag får det nog bli en kycklingrulle. Tänk jag förvånar faktiskt mig själv, det har ju hänt flera söndagar nu att jag förberett mat för veckan som kommer. Kanske har det blivit en tradition? En bra sådan i såna fall.   

Om någon råkar undra var jag kan finnas resten av den här dagen kan jag tala om att mitt hörn i gillestugan kommer att ockuperas under värmefilten med en bok i handen. När jag blir hungrig är det bara att gå upp och äta nåt av det goda jag redan lagat till. En bra söndag om än det verkar bli en blåsig söndag. 

Ibland vet jag inte riktigt vad som flyger i mig....plötsligt får jag för mig att nu ska det bli ändring på det slöa slappandet och lite mer träning ska stå på programmet. Med påföljd att jag idag har träningsvärk från helvetet i magområdet. Känns ju i och för sig bra så länge jag inte behöver röra mig....en viss oro infinner sig med tanke på morgondagen, träningsvärk brukar ju vara som värst dag två....

I och för sig tränar jag ju redan lite varje dag, övningar för mitt knä, min onda axel och lite McKenzie för att hålla ryggen i schack är delar jag gör varje dag. Eller, helt ärligt måste jag säga att allt gör jag inte varje dag men jag försöker. Det gör jag verkligen. Tyvärr har latmasken som sitter på min högra axel och viskar i mitt högra öra starkare röst än pigglarven som sitter på vänster axel.

Men då och då händer det dock att jag tänker att nu ska det bli ändring och ordning. I mitt huvud verkar det så lätt, tjugo - trettio minuter innan dusch är en god tanke. Tyvärr brukar det oftast gå som när jag bestämmer mig för att börja med matsedel.....det håller några dagar men sen skiter det sig av någon anledning. Tänker att någon borde lära latmasken att tala tystare.....då skulle det gå bättre tror jag. Den som gav latmasken sån stark röst borde ta ansvar tycker jag....lär den att viska då har den inte lika lätt att överrösta pigglarven.....

En sak är då säker....idag blir det inga extra magövningar...och det är ingenting som vare sig latmasken eller pigglarven har något inflytande över....det är min egen överlevnadsinstinkt som sätter in.

Mexikansk äggröra till frukost satt som en smäck. 

Gillar du som jag dystopier är denna bok en riktig bladvändare. Stockholmspesten skriven av Sofia Albertsson.

Ruggigt spännande, med vindlingar och svängar som inte följer en rak linje, eller tråd för den delen. För trådar är det gott om, på många sätt. Kanske inte direkt den röda tråd man är van vid dock utan andra läskigare trådar.

Allt börjar med att vattnet i Stockholm och andra stora städer inte går att dricka, det är ständiga strömavbrott och konstiga saker pågår i tunnelbanesystemet. En okänd radiostation sänder märkliga meddelanden på natten, människor blir sjuka och försvinner och en obehaglig stank sprids i staden.

Som sagt, är du svag för dystopier, läs denna bok. Lovar att att det är värt läsupplevelsen. Jag sträckläste den under en kväll....tur att inget som inte gick att skjuta upp stod på programmet.

Njuter i mitt soffhörn medan jag lyssnar till knastret från braskaminen och rock från högtalarna på övervåningen.

Ligger och filurar över veckan som gick och laddar samtidigt för en ny arbetsvecka. Förra veckan var väldigt intensiv men så rolig och givande. Hela veckan gick extra mycket i språkets och berättandets tecken. Nu bubblar det i hjärnan av idéer och tankar att utveckla.

Igår låg jag nerbäddad under en filt nästan hela dagen, att ha haft en intensiv vecka med en begynnande bihåleinflammation tog ut sin rätt. Vilan var välbehövlig, idag har jag orkat mer. Jag tog en lång promenad i solen efter att först ha tagit en tur till återvinningen. Känner mig stolt över mig själv, det var inte berg som skulle flyttas dit utan precis lagom mycket för att rymmas i några kassar som jag klarade av att bära. Klappar mig på axeln!

När jag kom in igen ringde en god vän och med henne i lurarna gick jag runt här hemma och plockade undan smått och gott som blivit liggande. Snabb golvstädning på det så kände jag mig ännu mer stolt över mig själv....jösses....återvinning och städning samma dag....vad har hänt?

När det så blev dags för middag var planen att det skulle bli tagliatelle med en god sås till. När såsen var klar upptäckte jag att den enda pastan som fanns var lasagneplattor....det blev alltså lasagne istället. Men jösses så gott det smakade och som bonus kommer det att räcka till flera matlådor. Hurra!

Kanske var det morgonens äggröra med timjan och chiliflakes som gav energi.

Det tog ett tag innan jag kom mig för att låna boken Lazarus, skriven av Kepler. Ytterligare en bok i serien om Joona Linna och Sara Bauer. En mörk bok som återigen plockar fram det onda i människan. 

Precis som tidigare böcker i samma serie är det en bladvändare men trots det är jag inte lika förtjust som jag har varit i de andra böckerna. Det känns lite grann som att författarna upprepar sig, ibland får jag för mig att jag har läst boken redan fast jag mycket väl vet att jag inte gjort det. 

Trots det är den läsvärd, framförallt om man som jag läst alla de andra böckerna i serien. Vilket i och för sig är en förutsättning, i alla fall i mitt tycke, för att man ska få ut det boken vill ge. Jag rekommenderar att den läses dagtid....det gjorde jag! 

Den här helgen snöar och snöar det. Grått, grått, grått. Då tyckte mina bihålor att det passade bra att fyllas med onödigt äckelpäckel. Alvedon, nässpray, esberitox och annat som kan jaga förkylningen på flykten får tjänstgöra, snuva vik hädan....

Vila i soffan, läsning och ett omåttligt slöande har stått på programmet hela helgen. Tur att jag inte hade några stora planer. Nu mår jag inte alls dåligt egentligen, men det sägs ju att vila är bästa sättet att bota en förkylning på så jag utgår från att det stämmer. Då har jag ju dessutom en mycket god anledning att mysa vid braskaminen med en god bok.

En annan tursam sak är att frysen fortfarande är full av mat....så vila och soffhörn....här är jag hela dagen!

Det är dags för ett litet boktips igen. Boken skriven av Elisabet Nemert heter Blå längtan och visade sig vara en riktig bladvändare.

Två barn föds i olika delar av världen, två maskrosbarn. Naomi i Nigera och Pia i Sverige. Naomi förskjuts av sin familj då hon föds med läppspalt och Pia föds in i ett hem där alkoholen har kontroll.

Det är en stark berättelse om människors värde, varm och gripande. Sorg, smärta, glädje men med kärleken som en röd tråd genom hela berättelsen. En bok väl värd att läsa!

Det är kul att åka tåg....eller vänta nu....det är tålamodsprövande att åka tåg. Ja, det stämmer bättre. Imorse började det bra, tåget avgick som det skulle från Övik. Det höll tidtabellen, kom till och med fram lite före tidtabell till alla stationer.

Men sen kom vi till Hudiksvall och där fastnade vi. Det visade sig att snöproblemen är rätt stora nere i Gävle. Just nu är vår preliminära avgångstid härifrån samma tid som vi skulle ha varit framme i Stockholm. Särskilt synd om mig är det inte, förutom att jag blir less och får träsmak i baken av SJ:s stolar. När vi väl kommer till storstan har jag kort gångavstånd till hotellet och kan äta och slappa. Värre är det för de som har anknytningar de ska hinna med.....

I luren just nu har jag Olof Röhlander som faktiskt får mig att bli lite mindre less...men det hjälper inte helt och fullt.

Tänker tillbaka på alla tågresor jag gjorde när jag var yngre under vintrarna, vilken tur att jag slapp förseningar då. Under mina resor klarade man av att hålla tågen rullande trots att det var vinter. Fast det var säkert förseningar då också även om jag slapp dem.

Jag förstår att det kan bli problem när det vädret blir en aning besvärligt. Men jag kan ändå tycka att ett land som Sverige där vi har vinter en sån stor del av året borde ha beredskap när snön vräker ner för att inte växlar ska behöva frysa ihop. Fast de gör säkert ditt bästa med de förutsättningar de har att lösa problemen. Jag är definitivt ingen expert på ämnet så jag ska inte sitta här och tycka en massa. Inte är det synd om mig heller, det är varmt och det finns mat om jag blir hungrig. Den medhavda mackan var i alla fall mycket god! Dessutom råder god stämning, folk skrattar och är glada. Man kan också sjunga ”Nej se det snöar” med glatt tonfall och få konstiga blickar på köpet....

I början av januari läste jag den här boken skriven av Niklas Natt och Dag. Den utspelar sig vid samma tidsperiod som titeln ger en hint om och är något, i alla fall i min läsvärld, så ovanligt som en historisk deckare som känns trovärdig.

Den ger en helt annan bild av 1700-talet än den gängse bilden av prakt och ståtlighet. Här får man istället se en annan sida, fattigdom och armod. Kött, blod och en stor förtvivlan där de som levde på samhällets botten led. När jag läste boken kunde jag känna deras förtvivlan och smärta. För att inte tala om dofterna som beskrevs. Eller dofterna....stanken är nog mer korrekt.

Läs boken, gör det, den är välskriven, stark och berörde mig djupt. Men ett tips kan vara att inte läsa samtidigt som du sitter och äter....i alla fall fungerade inte det för mig.