lördag 21 juli 2012

Det var inga problem alls att få den här dagen att gå. Tvätt, lite matinköp, fika med grannarna i solen på framsidan. Trots de isande vindarna var det riktigt härligt, i lä bakom kvisten var det rent av njutbart! Sent på eftermiddagen kom morbror med familj från Dalarna. Ibland är det jättelångt mellan gångerna vi träffs men den här gången hann det bara gå ett dygn, härligt. Det blev en god trerätters middag som avnjöts länge. En promenad runt byn, en kopp te på det så blev den här dagen fulländad. 

En sak jag reagerade över när vi promenerade i kväll var att mitt knä började värka..... hela tiden i storstaden värkte det inte alls trots allt gående där. Ändå tog jag på de skor som är gjorda för promenader i kväll.....det är bara att inse att det är skitskor.....Dags att skaffa nya tror jag, gillar verkligen inte när det gör ont.
Solen skiner idag, hurra! Glad i hågen gick jag ut för att hämta tidningen....men vilken chock det blev. Det var ju iskalla vindar som mötte ute. Faktiskt kändes det som en klar och kall septemberdag, i juli? Nåja, det regnar i alla fall inte. Sen kan man ju alltid hoppas att solen klarar av att värma upp luften under dagen.


På hotellet i storstaden sitter gästerna och äter hotellfrukost just nu. Men nog är det bra skönt att ligga i den egna sängen med kaffemuggen och läsa morgontidningen också. Inte det minsta stressigt, bara lugnt och skönt. För hur god en hotellfrukost än är kan det bli en stressig upplevelse om man inte tar det lugnt, det är mitt facit efter dagarna i Sollentuna. 
Många som ska äta samtidigt, porslin som inte hunnit komma tillbaka efter att ha diskats, folk som trängs för att komma först till marmeladen. Varför stressa när det är semester? Saknas skedar är det ju bara att vänta en stund...


Häromdagen satt vi nära ett par med två barn där pappan i familjen hade i uppdrag att hämta mat till ene sonen. Irriterad kom han tillbaka till bordet och fräste att äppelmoset minsann inte fanns där frun sagt. Då är det väl slut fräste hon tillbaka.  Ännu mer irriterad blev han när han upptäckte att sonen satt med dubbla muggar chokladmjölk, frun litade visst inte på att han skulle klara av att fixa det heller....kanske trodde hon att när han inte hittade till äppelmoset skulle han inte hitta till chokladen heller, därför fixade hon en extra mugg. 

Ett annat exempel på stressen i frukostmatsalen var den tjej som försökte komma fram till sockerskålen för att hämta en bit till sin mamma. Innan hon hann fram hade någon ny kommit och trängt sig före henne....(det kunde ha varit min son, alltså inte som trängde sig utan som fick stå där och vänta. Han kan få stå  hur länge som helst ibland eftersom han snällt väntar på sin tur och inte ens ser att folk tränger sig före.) 
Till slut så kom hon äntligen fram och kunde komma fram till sockret och ta den enda biten hon köat för. 


Vi då? Ja, vi gick i lugnt tempo mellan de olika godsakerna och plockade på oss det vi ville ha att äta och tog med det till bordet. Sen åt vi i lugn och ro och njöt av allt det goda. 


Idag ska vi också äta i lugn och ro, visserligen ingen hotellfrukost, men nåt gott ska vi nog få ändå!