Nu är den här igen, Den ljusa glittertiden precis när det är som mörkast ute. Inne lyser ljusstakar, stjärnor och en och annan ljusslinga. Levande ljus tänds och har man tur doftar det av saffran eller andra julkryddor.

Om inte har jag upptäckt att det fungerar alldeles utmärkt att öppna en burk pepparkakor, stoppa in en kaka i ugnen eller mikron en kort stund och simsalabim....juldofterna infinner sig. Ett annat tips jag lärt mig av mamma (tror jag) är att koka upp lite vatten med kanel och andra julkryddor....sprider också juldofter. Det gäller ju att hitta genvägarna om tiden inte riktigt vill räcka till. 

I morse vaknade jag av att jag var väldigt snuvig, det rann ur näsan. Klev upp för att snyta mig men upptäckte raskt att det var rött det som rann. Näsblod...kan inte komma ihåg när det rann så friskt ur min näsa senast, för att inte tala om det som rann ner i svalget bakvägen.....Usch så obehagligt det var att stoppa in blodstillande vadd....plötsligt tycker jag väldigt synd om sonen som periodvis levt med blodstillande vadd i näsan....

Hur som helst, eftersom jag inte är förkyld var nog näsblodet ett sätt att tala om för mig att jag ska ta det lugnt och vila. Alltså blir det programmet för dagen följande: Lite tända ljus, knäträning (det slipper jag inte undan), adventsfika och en tur på skyltsöndag ute på byn samt middag hos mor. Det känns lagom ansträngande denna första advent. Ja förstås om det slutar blåsa tänker jag sätta ut belysning på utegranen men annars väntar jag med det.....onödigt att den ska blåsa ur läge på en gång.

Ha nu en fin och ljus första advent alla vänner!! 

Tittar ut i det grå gryningsljuset och riktigt känner hur jag blir varm inombords vid tanken på att det snart är adventstid. Då när alla lampor i fönstren byts ut till stjärnor och ljusstakar som sprider ett nästan magiskt julskimmer. När julmusiken som spelas fyller huset med stämning. Glögg värms och smakas av vid braskaminen i gillestugan, gärna tillsammans med goda vänner. Bäst av allt, jag har blivit så duktig på att bara göra det jag vill inför jul, inte göra saker för att jag måste utan saker jag mår bra av. 

Några saker jag mår bra av att göra innan jul är (förutom att dricka glögg och slappa i soffan) att ha glöggmingel, baka mormors sockerskorpor, mammas lussebullar och göra lite godis men sen räcker det. Förut var det väldigt viktigt att baka pepparkakshus också men det har jag lagt ner.....möjligen bakar jag några pepparkakor. 

Vad gäller lussebullarna konstaterade sonen att vi har kvar i frysen sen i fjol (dags att frosta av?).....tror nästan att jag tänker lyssna på honom och baka andra saffransbullar detta år eftersom varken han eller jag äter särskilt många av de vanliga. Kanske med mandelmassa eller vanilj eller nåt? Han har i alla fall fått i uppdrag att leta recept på nätet. Skulle nog kunna tänka mig att han vill hjälpa till också, hoppas kan man ju alltid.....

Idag känner jag i alla fall att jag vill putsa fönstren på insidan. Lyssna en gång till på det....jag vill putsa fönstren på insidan....alltså jag vill putsa fönster....en märklig och ovanlig känsla. Ja jösses, jag kanske börjar bli vuxen....återkommer sen och berättar hur det gick med min fönsterputsardrift. Även om ingen annan är nyfiken på utgången av denna märkliga drift är i alla fall jag det eftersom det känns så osannolikt.....men först ska det bli frukost, sen knäträning, kanske kaffe hos mamma....men sen..... 

Undrar om det var det faktum att jag blev riktigt ompysslad igår eftermiddag som gjorde att jag fick lite energi idag, trots den bultande migrän som väckte mig vid sextiden. I såna fall ska jag be om "ompyssling" lite då och då. Det verkade ju vara ett vinnande koncept.

De som skämde bort mig var Irené på Klippverkstan och Susanne på Första Intrycket. Förutom att bli fixad i håret och få en snygg makeup så var det en hel rad snygga outfits att prova. Att jag sen skulle fotograferas kändes kanske inte helt bekvämt....men det gick ändå rätt bra....tror jag......nöjd slängde jag mig i alla fall ner i soffan igår kväll och kände att livet var toppen.

Men som sagt klockan sex i morse var det inte riktigt lika härligt. Huvudvärken ville dessutom inte ge med sig med min vanliga medicinering....det krävdes extra påfyllnad. Men till slut kunde jag ta mig ur sängen och ge mig ut på en promenad. Där någonstans på vägen mellan kaffet hos mamma och hemmet på Nygatan kom lite energi susande. 

Den gjorde så att jag tog mig i kragen och putsade fönstren på utsidan.....när jag tänker tillbaka inser jag att det var ungefär ett och ett halvt år sedan sist....så nog var det dags....nu är det bara insidan kvar. Man kan ju förstås tycka att jag borde ha gjort bort det på en gång när jag ändå höll på men se så jobbar vi inte här. 

Istället kom söta mamma och kavlade pajdeg och sen gjorde jag drygt femtio minipajer till glöggminglet. När pajerna var gräddade snurrade jag in korv och ost i smördeg och stoppade in i frysen. Nu har jag alltså både pajer och korvpaket att ta fram till glöggminglet. Inte dumt alls. 

När köket var rensat var i alla fall energin slut...finito....tur att jag hade gjort en stor paj också så att vi fick nåt att äta. Ännu mer tur hade jag senare på kvällen då sonen fixade varma mackor och kollade på Civil War med mig....härligt att en dag som började med pissig huvudvärk kan få en sån skön avslutning!

Full verksamhet i köket, många goda pajer förbereddes och stoppades ner i frysen. 

Tänk att det har gått tretton år, fortfarande är saknaden lika stor. 

Tända ljus, en mugg kaffe och en härlig söndag är här. Ligger under täcket och summerar ännu en vecka. Som vanligt var det full fart på arbetet där timmarna inte riktigt ville räcka till. Fast jag intalar mig att jag hinner det jag hinner.....mer kan jag inte göra. Som avslutning på arbetsveckan var det dags för utvecklingssamtal med sonen, förmodligen det sista.....när det är dags nästa gång har han fyllt arton....lite vemodigt, men förtröstansfullt ändå på nåt sätt. 

När vi utvecklat oss klart åkte jag till Östersund. Trettioårsjubileum av Torvallaskolan stod på programmet. En trevlig, glad men ändå lätt nostalgisk kväll med många både kända och okända ansikten. God mat, musik och massor av glada skratt. 

Bäst av allt var att jag hann träffa några av mina allra bästa vänner också. Tyvärr blir det alldeles för sällan, det känns så väldigt tydligt när jag väl är på plats i min gamla hemstad. Men lite shopping och gofika senare åkte jag i alla fall hemöver igen. Det var inte helt fel att komma hem heller. Där väntade sonen med god nybakad pizza! 

Oj igår blev det shopping deluxe. Drog iväg till Umeå med en god vän för en dag med lugn shopping. Vi var lugna men shoppingen var inte lugn...den blev rätt vild, fast på ett lugnt sätt. Förutom alla kassar med kläder och roliga saker som följde med hem var magen nöjd efter både god mat och gott fika.En toppendag helt enkelt...undrar när vi kan dra iväg igen??

Idag började jag dagen med en promenad bort till graven för att kolla om ljusen fortfarande lyste med tanke på vinden som härjade när vi tände dem igår. Sen gick jag in i kyrkan och tände ljus för de nära och kära som lämnat oss. Satt där inne i den tidiga morgontimmen och lät fina minnen komma fram. En stämningsfull stund.

Nu slappar jag ett tag vid teven medan elden sprakar i kaminen. Njuter lite till innan det är dags att börja med middagen. 

Igår kväll blev det inte särskilt roligt. Kvällen började hur mysigt som helst med godis vid teven. Jag låg där och tyckte att livet var toppen. Då visas reklam för läskig skräckfilm mitt i det program jag njöt av. 

Plötsligt blev alla fönster oerhört mörka och känslan av att någon stod där ute väldigt stor. Jag hörde konstiga ljud överallt och undrade om jag kommit ihåg att låsa alla dörrar??

Sonen var förstås inte hemma, han hade åkt till Övik för ett dygns lanande med kompisar så på darrande ben smög jag runt i huset och kollade dörrar och mörka skrymslen. Tack och lov var dörrar låsta och skrymslen tomma, då kändes det lite bättre. 

Sen bestämde jag raskt att det inte blev något tevetittande i gillestugan utan jag flyttade hela min verksamhet till övervåningen och gömde mig i ett rum där jag inte syntes utifrån.....jag drog helt enkelt ner rullgardinen i sovrummet och fortsatte snaska godis, fast nu mer i ett tröstande tycka synd om mig själv syfte. 

Jag fortsatte även kolla teven men zappade raskt undan när det blev dags för reklam. Svårigheten visade sig vara att inte zappa tillbaka för tidigt.....

Hur som helst tycker jag att det är fräckt att utan förvarning visa läskiga bilder mitt i sköna feelgoodprogram. Någon slags förvarning borde de ha för såna som mig...och alla barn. Jösses till och med på nyheterna varnar de ju känsliga tittare.....och är det något jag är så är det känslig tittare som kan bli vääääldigt totalt ologiskt mörkrädd....det blev tydligt igår....igen....

Inköpt torsdagsgodis som kommer att räcka många fler dagar.....trots gårdagens tröstätande....