Nu är ordningen återställd, sonen är hemma igen. Just nu sitter han på sitt rum och skypar men vi har nyss ätit middag, då fick jag en update av upplevelserna på Bodabord, eller Boda boo som det tydligen kallas så här i Halloweentider! Innan han åkte iväg lämnade han en önskan om att få middag på lördag kväll med inslag av halloumi. Då blev det plockmat, det gick utmärkt även om det var lördag. Annars är ju det vanlig fredagsmat hos oss.

Nu tänker jag kolla in Så mycket bättre, sen ska det nog tränas knä.....

Lördagsplock!

Idag blev det höstmarknad mitt på dagen i Norrflärke. Det fanns en hel del smått och gott att inhandla. Lax, chips och pickekakor kom i alla fall jag hem med. Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att sätta upp handtag på garderobsdörrarna i hallen och sovrummet.

Önskar att jag hade haft dem att hålla mig i när jag gick till mamma för att hjälpa henne att hänga tavlor. Usch, vad rädd jag kände mig när jag gick på den snöiga vägen. Ångest är nog den närmaste beskrivning jag kan ge. Sakta, steg för steg, trots att jag hade riktiga vinterkängor på fötterna. Men inser att de inte räcker till, jag ska raskt leta fram mina dubbskor igen. Inte en vinterpromenad på snöiga vägar igen utan dem. Den rädsla jag kände där ute vill jag inte uppleva igen.

Handtag på plats!

En krispigt klar och kall morgon, då passar det med tända ljus. Jag vill verkligen kämpa emot med näbbar och klor. Mentalt är jag inte redo att ta emot vintern. Tyvärr inser jag att det bara är att bita ihop och göra det bästa av situationen. Att tända ljus är ett sätt att få det att kännas bättre. Ett annat kan ju vara att faktiskt leta fram lite varmare kläder och skor....den typen som passar på vintern. Ja, just det, vinterkläder kallas det visst! Det får bli dagens uppdrag, känns viktigare än handtag på garderobsdörrarna......

Ett ljus på morgonkvisten.

En krispigt klar morgon.