När jag tittade ut genom fönstret i morse var det grått och trist. Det såg kallt och eländigt ut och det var nära att jag hoppade över förmiddagspromenaden.

Nu gjorde jag inte det utan klädde på mig för att inte frysa och stegade iväg. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det var riktigt skönt ute, trots det gråa.

För första gången den här våren hörde jag måsarna och deras inte så vackra läten. Det alldeles speciella knarrande när hjulbultarna lossas på en bil som skulle få sommarskor. Fågelkvitter, en och annan hund som skällde och många andra ljud.

Av någon anledning tycker jag att man hör allt så mycket starkare och tydligare på våren. Under promenaden kom jag fram till en egen teori....snön som dämpar ljuden är borta och ännu har träden och buskarna inga löv utan är helt kala. Alltså hör man allt så mycket tydligare....visst låter det troligt?