Vilken vecka jag har haft. Den började med lite vanligt jobb, eller inte helt vanligt. Men nästan. Sedan blev det full fart med fina möten, intressanta föreläsningar, erfarenhetsutbyten och lärdomar. Allt detta under tre dagar i storstaden. Dessutom träffade jag goda vänner och någon ny bekantskap för middagar på två toppenställen. Fast om jag någonsin säger att det är en bra idé att åka med ett tåg som går klockan 5:08 på morgonen...snälla tala om för mig att det är skitdåligt....

Veckan avslutades sedan med en heldag som innehöll nätverk och arbetsgrupp. När jag åkte hemåt kände jag mig lagom kokt i huvudet...det kändes lite mjukt och soggigt sådär. Väl hemma tog jag en kort promenad och sedan in på affären och köpte en burk ravioli....lagom ansträngande till middag. 

Resten av helgen har gått i vilans tecken. Några promenader, kaffe hos mor, penséer planterades i en kruka och så tvättar jag mellan vilan framför en serie på teven. Ja, jag vet att solen skiner och att jag borde vara ute....men nej! Jag behöver vila och det gör jag allra bäst under filten i soffan. Men ser solen som skiner på den blå himlen, det gör jag. Det räcker så idag. 

Jaha, så har ännu en vecka gått. Sonen åkte tillbaka till Lund igen och jag måste börja tänka helt själv. Vad som ska göras, vad jag ska äta och såna saker. Men jag har ju klarat det förut så jag lär ju klara det igen. 

Ute är det soligt och härligt, njuter verkligen och ja, även om det är kallt på nätterna så är det i alla fall vår på dagarna. Tacksam som bara den att sonen fixade till altanen innan han åkte. Då slapp jag och nu när solen skiner är det klart. Då behöver jag inte jobba med det. Istället passar jag på att sitta ute i solen på framsidan och läsa så mycket jag kan. Det är livskvalitet. 

Idag är det ingen vanlig söndag, det är påskdagen. Sonen sover i sitt rum och jag njuter av att dricka mitt morgonkaffe och ta del av de senaste nyheterna. Fortfarande under täcket. 

Ute har det kommit snö igen, men det är väl så det ska vara. Det ska ju komma bakslag innan det blir vår på riktigt. Fast hela påskhelgen har inte varit ett bakslag. På långfredagen när det var strålande sol grillade vi och njöt av vädret. Sedan, fast det var långfredag,  sopade Sudden av altanen och såpaskurade densamma. Ljuvligt att det är gjort och även om den just nu är täckt av ett snölager så är den redo för vår och sommar. 

Tre dagar till får jag ha honom hemma, sonen. Det känns fint, så tacksam när det finns en vuxen till i huset som gör saker utan att jag behöver be om hjälp. Som ser och bara gör. Det är nästan som om vi har någon slags outtalad överenskommelse att jag gör saker under början av dagen och sen tar han vid när min motor börjar hacka. Eller det är nog ingen överenskommelse egentligen, det handlar nog mer om att vår dygnsrytm är olika. Nåja, det får vara hur det vill. Det är i alla fall värdefullt. 

Nu jobbar jag med att ta hand om amöban i tvättstugan. Dagens första maskin snurrar. Den kommer att följas av fler. Förutom det kommer dagen att innehålla promenader, någon slags matlagning och sen födelsedagsfirande. En god vän håller på att jobba ikapp mig när det gäller åldern nämligen. Det måste firas. 

Men nu fortsätter jag att göra så lite som möjligt en stund. En mycket skön start på den här påskdagen. 

Ett snölager idag  - påskdagen. 

Långfredag, såpaskurning.

Elden sprakade på långfredagen.

I vårt hus har vi påskgran och inte påskris.