Nu har årets dos av julstämning införskaffats. Om det är så att någon undrar var man skaffar den kan jag tala om att det gör man lämpligast hos PerOrs i Östergensjö. Som vanligt går man runt där bland eldar och marschaller och känner hur julen kryper in i alla porer. 

I alla vrår sitter små tomtar, det är dekorerat med granris och annat pynt och nog tyckte jag att jag såg en och annan liten Nisse skymta förbi i skogsbrynet...att det dessutom finns en massa godsaker att köpa med sig hem gör ju inte det hela sämre. 

Du som ännu inte varit där har fortfarande chansen. Det är öppet mellan 12:00 - 16:00 imorgon när det är tredje advent! Skulle jag inte skjutsa sonen till hans träning hade jag tagit mig dit igen. Till den finaste, bästa och mest genuina julmarknad man kan tänka sig i hela vida världen!

Plötsligt smällde det till ute på altanen och jag förstår att det regnande och töande vädergudarna ägnade sig åt igår har slutat. Istället är det rejält många minusgrader igen. Nog har de lite svårt att bestämma sig där uppe i väderhimlen. Det är dags att sluta bråka och komma överens. Hur lite jag än tycker om vintern så är det faktiskt så att det ska vara snö nu och lagom kallt (inte svinkallt).

Veckan har precis som vanligt susat förbi. Igår blev det inte riktigt som jag tänkt mig dock, sonen hade problem att ta sig till skolan då bussarna inte gick som de skulle i halkan, därför fick jag agera skolskjuts.

I övrigt har veckan bestått av massor av arbete (som vanligt), en tvättmaskin som höll på att tvätta ihjäl sig (den slutade aldrig tvätta), en ny tvättmaskin fick flytta in och vips var arbetsveckan slut.

Igår firade jag nåt slags jubileum, fem år har gått sen min senaste knäfraktur. Förhoppningsvis den tredje och sista....Mitt skadade knä dök i alla fall upp på fejan som ett minne igår morse (det gör fortfarande ont i mig när jag ser bilden). Då var det inte regn och halka som det var igår utan snöstorm....riktigt busväder. Dessutom var det strömavbrott, fast inte i vårt hus. Jag kommer ihåg att sonen ville följa med till sjukhuset men ambulanspersonalen tyckte inte att han och mormor skulle ut och köra. Det var nog klokt. Hur som helst är jag idag glad över att ha två knän utan frakturer.

Igår fick jag också tillbaka den krubba, i form av en lampa, som varit inlämnad för elöversyn hos en elektriker. Den kommer från min mammas farfars och fanns sedan hos min mormor och morfar när jag växte upp. Jag har alltid tyckt att den varit jätteful men bestämde mig för att ge den en chans. Nu står den i mitt sovrum och lyser. Tro det eller ej men plötsligt kommer den till sin rätt. Den har blivit vacker. Eller så är det bara jag som blivit gammal och nostalgisk......

Ett litet ljus lyser i fönstret denna tidiga morgon.

Krubban från mammas farfars.