En vecka går snabbt, denna vecka snabbare än någonsin trots att det varit väldigt tyst och tomt här hemma. När jag kom hem från jobbet i måndags och låste upp dörren kände jag mig plötsligt väldigt liten och ensam. Men den känslan har snabbt gått över. Visst, jag saknar sonen väldigt mycket men glädjen över det han får vara med om vinner över min ensamhetskänsla. 

När det nu gått flera dagar handlar det mer om att jag måste fundera och planera vad jag ska laga för mat till mig själv. Att äta chips, stripes eller nåt annat onyttigt varje dag kommer inte att fungera till dess sonen kommer hem på besök. Jag måste helt enkelt se till att äta bra mat även om jag är själv. 

Under veckan har jag ätit sushi en kväll, blivit bjuden av mamma två kvällar, ätit rester en kväll, haft kompisar på middag en kväll och idag, lördag, gjorde jag kantarelltoast. Tycker faktiskt att jag varit duktig....

Imorgon? Just det då ska jag också äta...nåt....

Igår när jag hade vänner här på besök fick jag en fin present...en ring som jag blev väldigt förtjust i. Att presenten var en sån där "bara för att present" gjorde inte saken sämre. Men något som var inköpt för att passa just mig, bara mig. Faktiskt är det nog bästa sortens present. 

Att få laga mat till goda vänner igår kändes också som en present, underbart att inte bara ha sig själv att bjuda på något att äta. 

Fast den bästa presenten av alla nu är att sonen trivs i Norge. Värt hur mycket som helst, dessutom har han skickat mig några bilder så nu kan jag se honom framför mig, i alla fall på några ställen där i Flekke. 

Smörsteker kantareller med min fina "bara-för-att-present" på fingret. 

Jorå, det blev middag idag.....som jag dessutom lagat till. 

Goda kronärtskockor serverades med vispat citronsmör. 

Ljuskronan reflekterades fint i alla rutor. 

Sneda och vinda ljus, men lyser vackert gör de och trots att de inte står rakt rinner de inte.

Kräftor smakade toppen.

Kladdkaka med körsbär, lika kladdig och rinnig som en fondant!