Det är dags. Imorgon är det dags igen. Jag har visserligen redan jobbat sen tredjedag jul men imorgon är det på riktigt. Då kommer alla andra också tillbaka vilket innebär att det börjar trilla in mejl igen och möten, arbetsgrupper och andra roliga saker står på agendan. Jag rivstartar dessutom, två föreläsningar och workshops. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lika bra det, då kommer jag in i rätt humör på en gång. 

Ute är det fortfarande kallt, om än det är lite mildare idag. Fast det är ju på väg upp mot noll. Svårt att ta in att det är möjligt. Hur kommer det att kännas? Blir jag lockad att ta på mig sommarskor? Nja….näe. Det kommer inte att vara fallet. Men nog längtar jag, nog längtar jag. 

Under helgen har jag gjort ytterligare en spaning. I allehanda grupper på facebook frågar människor om tips och råd. Tips och råd som en enkel googling skulle ge tusen gånger bättre svar på, än de svar som ges i grupperna. Då kom jag på det, kanske är det ensamma människor som genom att ställa till synes smådumma frågor får kontakt med andra. En kort stund av sammanhang och tillhörighet som är så viktigt för oss människor. Det skulle kännas riktigt hoppfullt om det faktiskt är så. 

Nu ska jag plocka fram och förbereda morgondagens jobb. Det är inte onödigt, i alla fall inte för mig.