Det väder vi har idag hade inte min mormor gillat. Eftersom hon var blind gjorde blåsten att hon tappade orienteringen.
Hon som i vanliga fall var en mästare på att hitta hemma på den egna gården var rädd att gå vilse på väg från bron till klädstrecket om det blåste riktigt hårt.
För henne var det ju en form av frihet trots att hon inte såg, att kunna gå och ta sig var som helst i och runt sitt eget hus.
Min mormor var ingen som klagade i onödan, faktiskt de enda gångerna jag kan komma ihåg att hon klagade så var det på blåsvädret, annars fixade hon det mesta.
Jag är faktiskt böjd att hålla med henne, blåsväder och jag är ingen bra kombination heller. Inte för att jag tappar orienteringen, men när det blåser så mycket som idag inser i alla fall jag vilka oerhörda krafter det finns i vinden. Kraft nog att förstöra.
Här är det väl i och för sig inte så illa, några parasoll som blåst omkull, blommorna i rabatten som har blåst sönder men tänk där vindar i storm eller orkanstyrka drar fram mer som regel än undantag flera gånger per år.
Vinden kan vara härlig men som med mycket annat, lagom är bäst. Jag tycker synd om alla små Nassar som måste hålla i sig för att inte flyga iväg i vinden.
I morse vaknade jag av att det lät i ytterdörren. Det var sonen som bestämt sig för att ta en morgonpromenad och jag vaknade när han klev ut genom dörren. På hemvägen gick han upp till sin mormor, där fick han nybakat bröd till frukost....själv fick jag en knäckemacka....
Denna blåsiga dag har jag tagit en sväng till biblioteket och lånat en stor hög med böcker igen. Den högen kan jag med gott samvete ta mig an för vi har även hjälpts åt att städa här hemma.
Så just nu sitter jag med en kaffemugg efter avslutad städning och funderar över vilken av böckerna jag ska börja med. Ska det bli en deckare, en historisk roman, en biografi eller en dramabok?
