Den första boken "Tatueraren i Auschwitz" är skriven av Heather Morris. Den bygger på den sanna historien om Lale och Gita som möts första gången när han ska tatuera in siffrorna på hennes arm då hon anlänt till det fruktade lägret.
Boken berättar historien om mänsklig förnedring, kampen för överlevnad och ondska i sin mest utstuderade form. Mitt i detta spirar trots allt en kärlekshistoria mellan just Lale och Gita.
Boken är skriven väldigt rakt och utan alltför mycket krusiduller. Faktum är att det är relativt lätt att distansera sig även om det som beskrivs är omänskligt.
De enda partier jag verkligen krymper ihop och vill gömma mig från texten är där Mengele hukar sig över Lale med sitt ständigt otäcka leeende. När han väljer ut vilka som ska få komma till honom för behandling och pratar om att det kanske är dags för Lale att bli utvald....då rös jag och ville blunda.
En bok att läsa med en historia vi aldrig får glömma!
Den andra boken "Fånge i hederns famn" skriven av Galaxia Wallin fick mig att ligga och hulka medan jag läste den. Författaren, själv från en kultur där hedersförtryck av kvinnor är vardag, har intervjuat kvinnor i Sverige som lever i en värld av ständigt våld. Boken beskriver inte själva förtrycket utan de förtryckta och den utsatthet de lever i.
I boken är sju kvinnors anonyma berättelser nedtecknade, Galaxia intervjuade fler men de valde att inte låta sina historier vara med när det var dags att trycka boken. Jag tänkte läsa en kvinnas berättelse innan läggdags men när jag öppnade boken gick det inte att sluta. Trots tårarna som rann efter mina kinder.
När jag sedan skulle berätta om boken för mina arbetskamrater grät jag hejdlöst igen. Det som verkligen gjorde att min ledsna känsla blev så stark var det faktum att kvinnorna blev svikna av de människor de litade mest av allt på i hela världen, sina föräldrar......
En samtidsskildring att gråta till om det som sker #UnderYtan. Läs den!
