Den här helgen började på absolut bästa sätt. Efter att ha sagt trevlig helg till mina arbetskamrater åkte jag hem och njöt av att veta att jag var bortbjuden på middag hos en god vän. Det blev en kväll med fantastisk god mat och som vanligt samtal om stort och smått. Det var lördag innan jag kröp i säng och fick en god natts sömn. 

Idag är det grått och regnet hänger i luften, men vad gör det. Jag började dagen med en promenad ändå, kaffe hos mor och en snabb tur in på affären för att handla några saker som saknades i kylen. Efter det tog jag en tur till skogen och plockade hem lite granris till gravarna. Kändes fint att göra höst där med tanke på det oktober anländer imorgon. Faktum är att jag höstade till det lite utanför mitt hus också. 

Några tvättmaskiner har snurrat idag och jag lagade en smarrig paj. Men nu räcker det. Det blir inte mer idag. Jag tänker kolla in nån serie eller film och vifta med tårna i soffan. Precis lagom ansträngande!

Regnet skvätte både på mig och gravstenen när jag var på kyrkogården. 

Igår hade jag en mycket fin eftermiddag och kväll. Det har jag i och för sig ofta, jag uppskattar ofta det lilla. Men just igår blev det extra fint. Vänner från förr, det är något speciellt. Ni vet de som fanns med under uppväxt och gymnasieåren. Eftersom jag snart når den aktningsvärda åldern av sextio är gymnasieåren verkligen förr...

Under mina år i gymnasiet hade jag framförallt två mycket nära vänner. En av dem hade jag lyckan att få träffa och umgås med igår eftermiddag och kväll. Tänk hur lätt samtalen flyter på. Hur långt borta från allt ytligt de samtalen blir. Om än tiden mellan möten blir lång. Att jag dessutom blev bjuden på supergod middag gjorde ju inte saken sämre. Sen sov jag gott nerbäddad i hotellsängen.

Nu är ju i och för sig jag så lyckosam att jag har många vänner jag kan kalla nära och som skulle göra vad som helst för mig på samma sätt som jag skulle göra vad som helst för dem. Spelar ingen roll hur ofta eller sällan man träffas. Det känns fint att vakna till den insikten en måndag morgon i slutet av september. Att jag sen kunde inmundiga en härlig hotellfrukost borgar för en fin vecka. 

 Nu kör vi! 

Nu har det gått över halvtid. Det är färre dagar kvar av september än som hittills gått. Jag vet att tiden går snabbt och det verkar inte spela någon större roll om det är mycket eller lite att göra. Men faktum är att den börjar nå nästan löjliga nivåer av snabbhet. Tiden behöver väl inte sätta några världsrekord. Det har vi gott om idrottare som gör. Sen finns dessutom en massa andra konstiga rekord som hamnar i Guiness rekordbok. Tiden kan gott hålla sig borta därifrån.

Förstås är det full fart på jobbet med långa dagar. Men jag klagar inte, jag trivs och gillar verkligen mina uppgifter. Fast i helgen har jag återigen laddat batterierna, det var nödvändigt. Igår blev det en skogstur med en arbetskamrat, tillika god vän. Resultatet blev många steg, gott fika, prat om stort och smått samt en del trattisar och några gula små kantareller. En lyckad dag. 

Idag har jag, förutom att ta en skön promenad, plockat bort mina mest somriga kläder ur garderoben och låtit mina mer höstiga och vintriga plagg ersätta dem. Passade även på att sortera ut en del plagg som jag inte använt på länge. Alltid lika skönt när det blir tomma galgar. Det mesta skänks till second hand, några slitna t-shirtar fick pension på riktigt. Eller pension...deras liv tog faktiskt slut. 

Just nu pågår mitt liv i favoritsoffhörnet framför en bra film. Favorit i repris. Spiderman no way home. Jag fångar det sköna helgläge som än har flera timmar kvar. Det gör jag alldeles rätt i. Hoppas du också har ditt bästa helgläge. 

Idag kom den, en talgoxe knackade på mitt sovrumsfönster tidigt i morse. Det kändes som om den ville göra mig uppmärksam på att den riktiga hösten närmar sig, om än vädret den här helgen bjudit på riktig sommar. Den stannade inte länge, knack på rutan, flax med vingarna och sen flög den vidare. 

Förra söndagen började mitt höstjobb i trädgården genom att jag klippte bort alla fröställningar på klasespireorna och sedan fortsatte jag genom att rensa i hallonsnåret. Alla skott som haft hallon klipptes bort. Då slipper jag det till våren. 

Mot mitten på veckan kom sen ryggvärken som ett brev på posten. Förstås hade jag slarvat och inte haft på mig min ryggkorsett. Möjligen eftersom den börjar bli alldeles för sliten, den av mina två som jag fortfarande kan få på mig. Som tur var fick jag låna en som fungerade så mycket bättre av en god vän så jag kunde fortsätta mitt "höstande" den här helgen. Så nu är det vinter i härbret, på min altan och i min trädgård. Det enda som är kvar att göra är att plocka in solcellsbelysningen innan det blir vinter. Men än får lamporna lysa upp i höstmörkret. 

Tack vare min lånade korsett har jag dessutom lyckats hålla ryggen i schack. Det känns så skönt att ha fått undan det mesta ute, blir det kallt och regn blir jag inte hindrad av det i alla fall. Fast lite besviken blir jag nog, gillar ju solen och värmen. Allt blir roligare och lättare då. Fast å andra sidan, regn och rusk gör att läget i soffhörnet med en eld i braskaminen lockar. Så helt eländigt blir det ju inte om solen och värmen tar en längre paus. 

Summa summarum, jag känner mig nöjd och tillfreds efter helgen, fylld med ny energi inför veckan som kommer. Hoppas du också känner så.

Att vakna onödigt tidigt en lördagsmorgon kan faktiskt bli riktigt trivsamt och mysigt. Idag när jag slog upp de blå hörde jag hur regnet öste ner utomhus. Det ljudet skulle förmodligen fått mig att somna om rätt snabbt. Men istället för att försöka somna om bestämde jag mig för att göra upp en eld i braskaminen, tända ljus och med en kaffemugg vila i soffan istället. En riktigt mysig start på morgonen den här andra dagen i september. Lätt att slumra till när kaffet var urdrucket var det också. 

Början av september så nu har tiden kommit när det börjar bli okej att göra höst, både inomhus och utomhus. Just idag lockar det inte särskilt mycket med trädgårdsarbete men det kommer finare dagar framöver. Det är jag helt övertygad om. Kanske kan jag fixa lite inne istället. Men bara kanske....

Faktum är att jag redan har gjort en sak som signalerar att det går mot svalare tider. Jag har tagit ut myggfönstret i mitt sovrum. Det här året lyckades jag inte hålla ut till dess att det blev september. Med två dagar kvar av augusti åkte det ut. Det var min kalla näsa och kalla tår som avgjorde saken . Nu när jag vaknar jag till på natten hör jag inte timmerbilarna som kommer in för tankning lika tydligt. Eller bussarnas backsignal när de ger sig av på morgonen. Inte så att det är ljud jag brukar vakna av men är jag vaken hör jag dem. Bäst av allt, förutom varm näsa och varma tår,  är att kajorna som håller till i björkarna nedanför grannarna inte hörs lika tydligt. Nu väntar jag bara på att mina kompisar småfåglarna ska komma och knacka på fönstret och säga hej igen. De är efterlängtade.