Under junis sista skälvande timmar hände det. Min lust att läsa böcker bara för nöjes skulle kom tillbaka. Helt otippat, utan förvarning. Men så välkommet och glädjande. Som tur är finns många böcker i min bokhylla som inte blivit lästa. Inga särskilt nya böcker, bara nya för mig. En hög kommer från min nittioårige granne och en hög kommer från en god vän.

Så med läslusten i sällskap gick jag fram till mina högar och valde ut en bok som kändes som en bra början. En bok av Lee Child, en av de böcker om Jack Reacher som jag inte läst tidigare, blev mitt första val. Ut på altanen, med en skål ostbollar, kall dryck i ett glas och boken i högsta hugg placerade jag mig under parasollens skugga. Så började jag läsa och jag bara fortsatte och fortsatte. Som det har varit de senaste åren att jag inte kunnat fokusera, hur bra boken än varit, var som bortblåst. Den läsande Katarina hade kommit tillbaka. 

Nu är jag halvvägs in i min tredje bok sen i fredags kväll och det är precis som det brukar vara. Vill inte lägga ifrån mig boken och är fullkomligt nöjd med att bara vara själv och läsa, läsa, läsa. Nu blir det spännande att se om det fortsätter...men framförallt hur länge mina olästa böcker i bokhyllan räcker. 

Så om ni undrar vad jag tänker göra de första veckorna av min semester vet ni...jag har ju flera års nöjesläsande att ta igen och det tänker jag göra, med besked.