Klockan är bara sju men nu åker sockarna av. Inte en enda sekund till orkar jag ha dem på mig. Det tydligaste tecknet på trötthet hos mig har slagit till. 

Att jag är trött den här tiden på dygnet kan man förstås tycka är lite konstigt. Framför allt med tanke på att helgen varit rätt lugn, om än jag var riktigt effektiv under några timmar igår. Då jag förutom en lång skön promenad tömde ett stort antal pärmar på papper som inte fyller någon som helst funktion längre....det blev en ansenlig hög....nu återstår att se över vad jag ska göra med dem. En rejäl brasa vore inte helt fel. 

När det var gjort unnade jag mig soffläge och lite bokläsning till dess att klockan var halv ett (på natten) och det var dags att åka och hämta hem sonen som kom i minibuss från Stockholm. Strax efter två ramlade jag i säng och somnade gott. 

Tyvärr sov jag inte så länge som jag önskat i morse utan vaknade tidigt....därför tror jag att tröttheten övermannar mig och sockarna måste åka av. Nu tittar jag på ljusen som lyser fint, lyssnar till eldens sprakande i kaminen (ved, inte papper...) och känner den mjuka filten mot tårna. Ögonlocken klipper och hela kroppen mår gott. Det här är livet. 

Det lyser ett ljus, det brinner en eld....