Idag är jag sliten i kroppen. Det värker i alla leder från höfter och neråt till den minsta tåleden. I knän och underben känns det som växtvärk....eller i alla fall som jag tycker mig komma ihåg att växtvärk kändes. Det är ju faktiskt rätt länge sen jag slutade växa så jag har nog egentligen ingen aning. Det onda skulle också kunna beskrivas som tandvärk i benen....fast i mina öron låter det ännu konstigare än växtvärk. 

Hur som helst, jag känner att jag lever och tanken att göra mina övningar för knäet känns inte direkt upplyftande. Nej, det blir nog några ryggövningar, risken att ryggen ska hoppa ur läge känns överhängande, sedan tänker jag mig en promenad mitt på dagen. För mig blir det ett alldeles lagom ansträngande dagsprogram.

Helst av allt skulle jag vilja vara i topptrim idag. Jag skulle vilja ha ork att fixa till altanen så att utemöblerna kan tas fram, men just nu känns det avlägset. Eller orken finns nog egentligen men jag väntar till dess att det gör lite mindre ont i kroppen. Fast plötsligt är kroppen på banan igen och då kanske det händer. 

Ute i världen händer det saker, sensationella nyheter från Korea där det plötsligt väckts ett hopp om fred. Snacka om högoddsare, fast något annat som i mina ögon är en ännu större högoddsare är det faktum att ABBA gått in i studion och spelat in nytt material igen. Inte lika viktigt för världsfreden förstås men så totalt oväntat. Jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen jag blev när jag fick reda på att de inte skulle fortsätta som ett band för trettiofem år sedan...om än jag till största delen var en hårdrockstjej redan då så var ABBA en av de grupper vars musik jag gillade. Heja Korea och ABBA, keep it up!

Känns som ett misstag att jag inte rensade ogräs i höstas innan vintern gjorde entré.