Så har det blivit dags att summera året som gick, ett år som inte liknat något annat år jag upplevt. Det började så bra, jag stod på rätt fot när 2019 övergick till 2020 men det räckte inte. Det blev ändå ett konstigt år. En pandemi som ingen i min ålder upplevt tidigare startade som en liten viskning om att ett nytt virus var på gång, men inte trodde jag att det skulle bli så allvarligt som det blev. 

Människor, framför allt äldre drabbades hårt. Men viruset visade sig vara oberäkneligt så det gick inte att förutse vem som skulle hamna i det allra svåraste sjukdomstillståndet. Vi började tvätta händerna som aldrig förr och aldrig trodde väl jag att det faktum att möten med spritdoftande människor skulle bli det nya normala.

Umgänget begränsades till att i så stor utsträckning som möjligt umgås utomhus, tidpunkten på dagen när inköp skulle göras planerades noga för att mötas av en så tom affär som möjligt. Vi förväntades alla ta ansvar och visa hänsyn till våra medmänniskor genom att hålla avstånd och inte trängas i onödan. Något som skedde i olika stor utsträckning hos oss människor. 

Firande i olika former har inte alls varit sig likt. Vi har firat i små sällskap och ibland har vi till och med firat utan fysiskt sällskap alls. Igår var den första nyårsafton någonsin jag mötte det nya året alldeles själv. En konstig känsla men jag kände mig inte ensam eftersom jag vet att det kommer att vända, vi kommer att kunna börja umgås med andra än de som bor i samma hushåll igen. Fast nu hittar jag på, inte var jag ensam, mucklorna firade ju med mig!

Men nu är 2020 ett minne blott, 2021 har tagit plats och är ännu ett oskrivet blad. Om än vi kommer att få leva med pandemin länge än har ett hopp tänts i och med att människor börjat vaccineras. Om vi håller i och håller ut vänder det till slut....och jag stod i alla fall på rätt fot när nya året tog sin början. Hoppas verkligen att alla andra gjorde det också så att det inte visar sig att 2020 bara var en trailer för 2021.....

En av mina muckelkompisar!