torsdag 30 maj 2019

Tiden går verkligen snabbt, dagar, veckor och plötsligt år. Jag tycker att det det var nyss jag hade skjutsat sonen till flyget för att han skulle påbörja sina två år vid UWC Red Cross Nordic. Plötsligt hade åren gått och det var dags för mig att åka till Flekke för att hämta hem honom.

Färden gick via Östersund och Oppdal där jag gjorde stopp på min väg ner genom Norge. Vägen bjöd på hisnande naturupplevelser. Årstiderna varierade, jag mötte både vinter, vår och sommar på min väg.

Till slut kom jag fram till en vacker plats fylld av vänskap, glädje och vemod. Vädret visade sig från sin bästa sida. Regnet som hotade höll sig undan, avslutningsceremonin var högtidlig och fin. Tänkvärda tal och vacker sång ramade in ceremonin där utbildningsbevis och andra intyg delades ut.

Många kramar, skratt och tårar tog sedan vid innan det var dags för bussen att skjutsa avslutningsklassen till flygplatsen. Sonen tog farväl av alla och sedan packade vi in det sista i bilen och åkte mot Bergen där vi bodde natten mellan lördag och söndag. Sonen guidade i staden innan vi påbörjade hemresan.

Nu kämpar vi med all packning. Tvätt och mycket annat ska tas om hand. Förvånas lite över hur allt rymdes i det lilla utrymme som var sonens i rummet han delade med fyra andra killar. Tack och lov att jag hittade nycklarna till takboxen så vi hade den att packa i på hemvägen också förutom bilen....annars hade vi nog inte fått hem allt.

Men nu är vi hemma och allt är som vanligt igen, i alla fall ett litet tag.





Framme i Flekke.



Tomt där sonen huserat!

Så skulle bussen gå till flygplatsen....stopp! Åk inte!

Bergen.