Nu har halva november gått. Det innebär att det är en helg kvar, sen är det första advent. Efter en snabb titt i almanackan inser jag att det som är kvar av månaden är rätt fullt av olika aktiviteter och bokade tider...tre ynka dagar utan tider att passa, varav två är arbetsdagar (som dessutom har lediga kvällar). Inte så mycket när man tänker på det. Å andra sidan har jag inga större saker som ska hinnas med här hemma....tror jag.....det är i alla fall ingenting jag känner mig stressad över (inte medvetet i alla fall).
Några gånger skulle jag dock behöva vara på två ställen samtidigt. Då skulle det vara praktiskt att kunna klona sig. Förra veckan frågade jag mina elever om det var något jag skulle tänka på och göra bättre....det jag fick höra var att det skulle vara bra, om det hade varit möjligt, om jag kunde klona mig....nu har jag ju tyvärr inte den förmågan, så det kommer att handla om prioriteringar.
Efter att ha ondgjort mig över detta med att dammsuga tidigare i veckan googlade jag robotdammsugare. Jag tänkte att det kanske kan vara väl investerade pengar....men frågorna som dyker upp är många. Fungerar det verkligen? Kan man flytta den mellan våningarna? Hur löser den trösklar, sladdar, mattor? Jag googlar vidare.
Slökollar lite på Nyhetsmorgon, där Sissel sjunger. Om någon har en änglaröst är det väl hon, så fantastisk. I övrigt handlar det om organdonationer, autism och nyttig mat. Vad gäller organdonation måste jag kolla upp att jag verkligen anmält till donationsregistret....plötsligt är jag inte säker på att jag gjort det längre. Är man beredd att ta emot organ måste man vara beredd att ge och det är ingenting som närstående ska behöva ta ställning till i en svår stund. Det får bli min stora uppgift idag.
Berättelsen om autism var också mycket intressant. En kille i gymnasieåldern och hans pappa berättade om resan från diagnos till där de är idag. Genom många timmars riktad träning varje dag lever den killen nu ett helt vanligt liv. Pappans känslor när han beskrev den stund när sonens sång kom tillbaka berörde djupt. Där kan man verkligen säga att föräldrars engagemang är vägen framåt. Något jag sett på nära håll också.
Just nu rullar reklamen och jag ser ett klipp där ett helt gäng sitter i en soffa med varsin padda eller smartphone och ser på film....det ska föreställa en familj med tolv barn....vem har råd med det?? Och var ryms en så lång soffa?? Skulle förstås rymmas i vårt vardagsrum men det skulle bara se konstigt ut.....
Nej nu är det dags för en mugg kaffe till, en eld i braskaminen och en god bok!
