Idag tog jag mig en sovmorgon igen, det blev sent igår som det har en benägenhet att bli väldigt ofta nu för tiden. En spontan inbjudan ledde till många roliga timmar i går kväll. Plötsligt var det natt och dags att sova. Tiden går verkligen snabbt när man umgås med trevliga och glada människor.

När jag hade vaknat till idag tog jag mig en promenad. Armkrok med en av min mormors gamla bekanta blev det en härlig tur runt byn, en rejäl förmiddagspromenad.

Men nu önskar jag att vädret kunde bestämma sig. Antingen får solen komma fram lite mer eller så får det vara helt mulet. Går jag ut och lägger mig i hängmattan då blir det snart för svalt för att ligga där med boken. När jag så går in igen för att göra någon nytta då kommer solen fram igen...fast i ärlighetens namn är det ju inte kallt även de stunder solen täcks av moln....

Nu har sonen och hans kompisar lanat i drygt tjugotvå timmar....skulle tro att tröttheten börjar göra sig påmind nu med tre timmar kvar. Jag blir trött bara av att tänka på det.....