Ikväll inser jag att jag är konstig på riktigt. Nästan varje gång jag äter kalla morotsstavar börjar jag nämligen att hicka. Inte för att den håller i sig särskilt länge men nog är det aningen irriterande....Till den morotshickan hjälper det inte alltid att trycka över nagelbandet på lillfingret heller.....hick....

För övrigt anser jag mig ha uträttat storverk i början av den här veckan. Det har röjts upp även inomhus....med hjälp av dammsugaren och våta trasor med doft av såpa ( såptrasan snodde mamma runt med) kan man numera gå och lägga sig utan att först skrapa av fotsulorna. Med höstlyktor på plats och lite orange detaljer istället för rosa kan faktiskt hösten få göra sitt intåg på allvar nu. Det är okej, jag inser nämligen att det nog inte hjälper hur mycket jag än protesterar, det är bäst att gilla läget och göra det bästa av situationen. 

Om nu bara regnet kunde hålla sig borta några dagar så att gräsmattan torkar upp skulle jag bli ännu gladare. Den behöver nämligen klippas en sista gång denna säsong. Dessutom kommer potatisen att bli så mycket roligare att ta upp om jorden inte är så förtvivlat blöt.....men någonting säger mig att regnet bara gjort ett kort uppehåll. Fast uppehållet höll i sig tillräckligt länge för att min nya dörr till garaget skulle få sitt sista lager färg. Det var bra!

Nu har även höstlyktan kommit fram. Den lyser fint bredvid den prilliga blomman.