Äntligen hemma igen....det känns som om det börjar bli en vana att säga det vid den här tiden på kvällen. Fast i kväll kom vi hem ovanligt tidigt, eftersom de enbart tränade inför uppvisningen ikväll slutade de träna  redan vid åtta....Dusch för sonen och sen bar det av hemåt.

I morgon blir det en vilodag från ju-jutsun, sen är det Ö-vik och ju-jutsu för hela slanten igen. På lördag händer det grejor!! Kom till torget klockan 13.00 och kolla in det som händer där, sen har flera av stans kampsportklubbar gemensam uppvisning i sporthallen klockan 13.30! Det är gratis så passa på att gå dit och titta!!

För en stund sen fick Sudden ett erbjudande om att följa med en kompis bort över helgen.Vilket inte fungerar eftersom han är uppbokad redan. Sonen kommenterade det med att " nog är det väl typiskt att allt roligt ska hända samtidigt..."
Han var så sugen på att följa med men samtidigt kan han ju inte bara hoppa av sina åtaganden. När han la på luren sa han med besviken min att han hoppades att allt roligt inte fortsätter att krocka....det har nämligen hänt honom förut....

Men vem har inte råkat ut för det? Det har vi nog alla då och då. Både det som är roligt och det som är tråkigt har en benägenhet att klumpa ihop sig. Det är väl helt enkelt en del av det som kallas livet.

Livet i sjuan verkar vara toppen i alla fall. Enligt sonen är det bara bra lärare, lugnt och skönt i klassen. Blir det för surrigt så lyssnar man på lärarna när de säger till. Jag tycker att det är underbart att han upplever det så positivt. Skulle det komma jobbigare perioder, vilket det ju lär göra, blir det så mycket enklare att hantera när starten har varit bra!

Relativt nyäten, nytränad och nyduschad har jag slagit mig ner i soffan för att pusta några minuter innan det är dags att åka till stan med sonen igen. Han ska träna inför uppvisningen på lördag. Egentligen skulle jag ha gått på jägarmöte men jag skickar mamma att hämta hem informationen åt mig i stället.

Skoldagen gick snabbt som vanligt, plötsligt var det eftermiddag och alla elever skulle sluta....sen satt jag med Unikum och lärde mig många av nyheterna där under några timmar innan jag åkte hem och tränade. Nu skriker mitt knä men jag har precis smort det med Voltaren så förhopppningsvis känns det bättre om en stund.

Men  nu....mot stan!