Vilken vecka jag har haft. Den började med lite vanligt jobb, eller inte helt vanligt. Men nästan. Sedan blev det full fart med fina möten, intressanta föreläsningar, erfarenhetsutbyten och lärdomar. Allt detta under tre dagar i storstaden. Dessutom träffade jag goda vänner och någon ny bekantskap för middagar på två toppenställen. Fast om jag någonsin säger att det är en bra idé att åka med ett tåg som går klockan 5:08 på morgonen...snälla tala om för mig att det är skitdåligt....

Veckan avslutades sedan med en heldag som innehöll nätverk och arbetsgrupp. När jag åkte hemåt kände jag mig lagom kokt i huvudet...det kändes lite mjukt och soggigt sådär. Väl hemma tog jag en kort promenad och sedan in på affären och köpte en burk ravioli....lagom ansträngande till middag. 

Resten av helgen har gått i vilans tecken. Några promenader, kaffe hos mor, penséer planterades i en kruka och så tvättar jag mellan vilan framför en serie på teven. Ja, jag vet att solen skiner och att jag borde vara ute....men nej! Jag behöver vila och det gör jag allra bäst under filten i soffan. Men ser solen som skiner på den blå himlen, det gör jag. Det räcker så idag. 

Jaha, så har ännu en vecka gått. Sonen åkte tillbaka till Lund igen och jag måste börja tänka helt själv. Vad som ska göras, vad jag ska äta och såna saker. Men jag har ju klarat det förut så jag lär ju klara det igen. 

Ute är det soligt och härligt, njuter verkligen och ja, även om det är kallt på nätterna så är det i alla fall vår på dagarna. Tacksam som bara den att sonen fixade till altanen innan han åkte. Då slapp jag och nu när solen skiner är det klart. Då behöver jag inte jobba med det. Istället passar jag på att sitta ute i solen på framsidan och läsa så mycket jag kan. Det är livskvalitet. 

Idag är det ingen vanlig söndag, det är påskdagen. Sonen sover i sitt rum och jag njuter av att dricka mitt morgonkaffe och ta del av de senaste nyheterna. Fortfarande under täcket. 

Ute har det kommit snö igen, men det är väl så det ska vara. Det ska ju komma bakslag innan det blir vår på riktigt. Fast hela påskhelgen har inte varit ett bakslag. På långfredagen när det var strålande sol grillade vi och njöt av vädret. Sedan, fast det var långfredag,  sopade Sudden av altanen och såpaskurade densamma. Ljuvligt att det är gjort och även om den just nu är täckt av ett snölager så är den redo för vår och sommar. 

Tre dagar till får jag ha honom hemma, sonen. Det känns fint, så tacksam när det finns en vuxen till i huset som gör saker utan att jag behöver be om hjälp. Som ser och bara gör. Det är nästan som om vi har någon slags outtalad överenskommelse att jag gör saker under början av dagen och sen tar han vid när min motor börjar hacka. Eller det är nog ingen överenskommelse egentligen, det handlar nog mer om att vår dygnsrytm är olika. Nåja, det får vara hur det vill. Det är i alla fall värdefullt. 

Nu jobbar jag med att ta hand om amöban i tvättstugan. Dagens första maskin snurrar. Den kommer att följas av fler. Förutom det kommer dagen att innehålla promenader, någon slags matlagning och sen födelsedagsfirande. En god vän håller på att jobba ikapp mig när det gäller åldern nämligen. Det måste firas. 

Men nu fortsätter jag att göra så lite som möjligt en stund. En mycket skön start på den här påskdagen. 

Ett snölager idag  - påskdagen. 

Långfredag, såpaskurning.

Elden sprakade på långfredagen.

I vårt hus har vi påskgran och inte påskris. 

Det närmar sig, kanske inte med stormsteg men stora kliv i rätt riktning. Snart kommer altanen att vara snöfri och då är det minsann dags att såpaskura och bära ut möbler. Den här söndagen med ljuvlig sol hjälper till. 

Helgen har bjudit på mycket vila. Bokläsning, promenader, lite matlagning och förstås tvätt. Men mest av allt, vila. Så snart är jag redo för en ny arbetsvecka, ska bara....vila och läsa lite till. Sen så!

Det märks verkligen att våren är på väg. Trots kyliga nätter med minusgrader minskar snö och is. Efter att ha tillbringat tre dagar i Stockholm under veckan som gick var det väldigt tydligt när jag kom hem och skulle ta en promenad. Plötsligt gick det att gå utan att ha dubbskor på. Vilken känsla! Visst, fläckvis ligger det lite is kvar på gatorna men det är inte särskilt svårt att undvika dem.

Jag förstår att det kommer bakslag, det är ju inte första gången jag är med om att en vinter förvandlas till vår. Men då är jag förberedd. Då blir det voodoo...vintervoodoo. Hittills har det inte behövts men det går ju inte att vara helt säker. Jag vet i alla fall var jag har nålarna om det är någon som skulle känna sig orolig.  

Dagarna i Stockholm var toppen, jag fick med mig massor av tankar och kunskaper att ta med i mitt fortsatta jobb. Den påfyllningen tackar jag för. 

I helgen har jag vilat, promenerat, fikat hos mor, grillat ute, sett mitt första bi i år, kollat lite teve och förstås....gått en match mot tvättstugeamöban. Så nu är jag redo för en ny arbetsvecka. Bring it on!

 

Snart är det dags att lägga ytterligare en vecka och helg till handlingarna. En vecka som började med att sonen skjutsades till flyget, första tillfället med träning i rehabbassängen och jobb förstås. Sedan kom en fredagskväll som tillbringades med en god vän. En god vän som det var alldeles för länge sen jag hade kvalitetstid tillsammans med. Men i fredags var det som sagt dags för det. En ljuvlig kväll som gick alldeles för snabbt. Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid innan vi ses igen för då skulle vi närma oss 105 år.....då kanske vi inte skulle vara lika pratglada. 

Helgen i övrigt har också varit skön, med promenader, kaffe hos mor, lite tvätt, kaffe med en god vän på framsidan i soldiset, uppsättning av tavelhyllor och streaming liggande i mitt soffhörn. 

Snart är jag redo för en ny arbetsvecka, men ännu är det ett halvt dygn kvar av den här söndagen. Det tänker jag göra det mesta av. 

Det är hopp om livet. Solen skiner, det det töar på dagarna och livsandarna kommer tillbaka en efter en.  Fortsätter det så här är de nog fulltaliga snart, livsandarna alltså. Bakslag? Nej, det tänker jag inte på idag. Det överlåter jag åt någon annan. 

Livsandarna har fått påfyllning från fler håll också. Dels är sonen hemma sen några dagar, dels umgicks jag med goda vänner igår kväll. Mycket energi till mig.

Igår fyllde sonen 27 år. Födelsedagen firades med nybakat frukostbröd, tårta och god middag. Sen umgicks vi med goda vänner, fast på varsitt håll. Men allvarligt, 27 år....lite konstigt att han börjar komma ikapp mig när det gäller åldern.

Idag tvättas det som vanligt och sen får vi ses vad vi hittar på. Jag får ju rå om 27-åringen till imorgon förmiddag så än finns tid att göra saker tillsammans. Någon promenad, grillning, och sen streaming av en serie vi tittar på. Låter som en bra plan tycker i alla fall jag. Den ska jag nog lyckas sälja in.