Om jag inte helt missminner mig var det nyss den första september....plötsligt har halva månaden gått. Vad hände? I går morse insåg jag dessutom att hösten hade anlänt. Vad jag än tycker om det. Första tecknet var att mina vänner småfåglarna knackade på rutan i sovrummet på morgonen igen. Några talgoxar turades om att se till att jag uppmärksammade dem. Nästa tecken, när jag gick ner i källaren för att vattna blommorna, var att det kändes varmt och skönt därnere. Jag som varit orolig för att det varit något fel på elementen insåg att det fram till dess inte varit tillräckligt kallt på nätterna för att det skulle gå ut någon värme på dem. Snart är det dags att skruva på värmen på övervåningen också. Det är nära nu, fryser rejält om tårna när jag som vanligt går barfota inomhus. Men jag avvaktar någon dag till.

Helgen har använts till att fortsätta förbereda för vintern. Hur trist det än känns. Jag kommer så väl ihåg i våras när jag plockade fram utemöbler och annat ur växthuset hur roligt jag tyckte att det var. Lika tråkigt är det att inse att sommaren obönhörligt lider mot sitt slut. Samtidigt är det skönt att få en början på det som ska göras utomhus. 

Faktum är att jag har hunnit en hel del. I rabatten på framsidan klipptes en del växter ner och älvorna och deras hus har magiskt flyttat till deras vinterland. När jag klippte i rabatten lyckades jag inte bara klippa växter, jag klippte av sladden till en av min solcellsslingor också. Lite onödigt kan tyckas. Men framförallt klumpigt. Fast med hjälp av en tång och eltejp så lyckades jag laga den. Nu håller den ett tag till i alla fall. Nog kan det få lysa i rabatterna ännu. 

Altanen är också tömd på grejor. Möbler in i växthuset och poolen tömd på både vatten och luft. Idag har jag inte gjort så mycket utomhus, mer än att ta en promenad och sedan bära ner myggdörren från sovrummet till förrådet. Inomhus har jag dock gjort mer. Plockat bort vissna blad från blommorna, renbäddat, dammsugit, torkat golv och kört ett gäng tvättmaskiner. Tyvärr räcker inte det för att ha fått övertag gentemot tvättamöban. Den leder med minst tre poäng. Å andra sidan var det länge sen den vann över mig så det är den väl unt. 

Nu tänker jag fortsätta att läsa ett tag, för nu blir det inte mer gjort idag. Imorgon börjar vintertiden på jobbet. Då blir arbetsdagarna fyrtiofem minuter längre. Bara att börja längta till våren igen då....fast först ska vi ta oss igenom resten av hösten, jul och flera vintermånader. Tur att jag har en hel del roligt att se fram emot den närmaste månaden. Men nu....åter till boken. 

Nu ser man kanten runt rabatten igen.

Många måltider har kunnat intas utomhus under helgen. 

En av veckans dagar bjöd på en fin promenad till jobbet.

 

Ännu en vecka har gått. Lika snabbt som vanligt. Vädret har bjudit på en underbar vecka som har gjort att sommarkänslan hängt sig kvar. 

I fredags blev det en trevlig kväll med goda vänner. Vi började på altanen och flyttade in i växthuset när kvällen blev svalare. Där satt vi kvar till dess att fredagen byttes mot lördag. En skön energiboost efter arbetsveckan. 

Idag har jag trots sommarvädret påbörjat höstjobbet i trädgården. Eller egentligen inte i trädgården ännu, men på altanen. Jag tömde alla krukor på växter. Skönt att passa på medan det fortfarande var torrt i krukorna. Då blev det inte så tungt att lyfta säckarna. 

Resten av dagen ägnas åt tvätt och en ny serie på Netflix, Kaos. En amerikansk serie kopplad till den grekiska mytologin. Lite drama och en hel del komedi. Jag gillar den.

Kryddor skördade från altanen. 

Nästa gång jag bestämmer mig för att ta en veckas semester efter att ha jobbat några veckor i början av en termin, vänligen tala om för mig att det inte är den bästa av idéer. 

I måndags när jag skulle jobba igen var det dags att väcka hjärnan ännu en gång. Måste erkänna att jag inte var helt och hållet på banan. Eller helt och hållet, jag var inte alls på banan. Upptäckte att jag hade ett antal presentationer under veckans tre första dagar jag inte hade förberett. Något som borde gjorts innan min extra semestervecka. Men det gick trots allt. Jag får väl tacka min erfarenhet och förmåga att arbeta koncentrerat när det behövs. Så var det plötsligt fredag och jag började känna att jag hade kommit ikapp. Det kändes bra då och känns fortfarande bra nu inför en ny arbetsvecka. Så vitt jag vet har jag inga presentationer eller föreläsningar jag inte har förberett den här gången. 

Helgen har varit fin. Igår stod jag med ett loppisbord på stora återvinningen. Trots hot om regn var vädret fint. Solen sken men vindarna var lite svala. Inte lika mycket folk som förra gången jag deltog. Men det var bra ändå. Träffade många trevliga människor. 

Den här dagen har mest ägnats åt tvätt och fjärde säsongen av The Umbrella Academy. En liten promenad och kaffe hos mor också förstås. 

Nu ska jag skriva en del recept och så småningom förbereda mig för ytterligare en arbetsvecka. Lagom ansträngande.

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Men så har det varit intensiva veckor. Efter den härliga helgen med lärarhögkompisarna körde arbetet igång på riktigt. Full fart på alla plan. Fast sen drog jag i handbromsen igen. Det går ju inte att jobba hur hårt som helst. Anledningen - en veckas semester då sonen kommit åter från sommarens äventyr i Boston stod på agendan. Jag åkte ner till Lund där vi tillbringade några härliga dagar. Goda middagar på stan och nya platser att upptäcka i Skåne. Dessutom fick jag äntligen se den nya filmen med Deadpool och Wolverine. För sonen blev det andra gången men det hade han inget emot. Filmen var kanon, våldsam och humoristisk på samma gång med mängder av cameos. Längtar tills dess att den går att streama. 

Tillsammans åkte sonen och jag sedan mot Norrland innan han vände söderut igen för att delta i en UWC-träff under helgen. 

Själv passade jag på att åka ut till mitt härbre och började förbereda för vintern. Skönt att ha det mesta gjort om än det finns lite småfix kvar. 

Imorgon ska jag börja ta hand om en stor squash jag fick av en granne häromdagen. Den kommer att räcka till många måltider.

Afternoon tea på Alice och Katten. 

Just idag är det grått och mulet utomhus så det passar fint med en liten minneskavalkad. Nu i augusti är det fyrtio år sedan jag började på lärarhögskolan i Umeå. Fatta, fyrtio år! Å ena sidan känns det som om det var max tjugo år sedan, å andra sidan kunde det lika gärna vara hundra för så mycket har jag hunnit med. Så många minnen från åren i Umeå, händelser, upplevelser men framförallt vänskap. 

En av de mest fantastiska sakerna är att vi fortfarande är ett gäng från lärarhög som träffas runt om i Sverige hos varandra. När vi pluggade turades vi om att laga söndagsmiddag och bjuda varandra. Efter examen har vi setts runt om i Sverige och käkat söndagsmiddag en hel helg. Från Kiruna i norr till Nyköping som längst söderut. Men orterna ändras ibland, det händer ju att någon flyttar. Som tur är har vi ändå hållit kontakten. Från början sågs vi varje år men sen har det blivit vartannat år. 

Förra helgen var det dags igen. Då sågs vi igen, den här gången i Övikstrakten, fast inte hos mig utan hos en annan vän (vi är två som bor här omkring). En hel helg med god mat, samtal om högt och lågt. Varma skratt, tårar och framförallt en vänskap som består. Fast nog måste jag erkänna att jag var trött förra söndagskvällen. Det blir intensivt, hur härligt det än är att träffas. Nu är det två år till nästa gång så det är gott om tid att vila. Då är det min tur att samla oss!

Veckan som gick startade jag upp läsårets jobb igen, det har gått fint men nog har hjärnan varit trög. Riktigt trög bitvis. Tacksam att jag var så klok i juni att jag förberedde de presentationer jag skulle använda i början av terminen. Då visste jag ju vad jag höll på med. Nu har jag mest funderat på vad jag egentligen gör, vad jag kan och hur man gör när man jobbar. Det var tur att jag hade förra veckan på mig att väcka hjärnan för på måndag är det full fart igen, det blir roligt. 

En annan mycket rolig sak är att sonen kommer hem till Sverige igen efter sommarens jobb i Boston. Känns fint att snart ha honom hemma igen, om än långt ner i vårt avlånga land. 

I Skeppsmalen förra helgen.

En del av böckerna jag har läst under ledigheten.

Första augusti. Ett datum jag inte känner mig helt bekväm med. Även om det är kvar av sommaren ännu ett tag signalerar dagen att vi kommer närmare hösten och så småningom blir det vinter igen. Just idag är det dessutom lite svalare ute, det var fjorton plusgrader när jag travade iväg till sjukgymnasten i morse. Men shortsen var på, långbyxor göre sig icke besvär ännu. 

På väg hem lyssnade jag till vindens sus i träden, framförallt i de björkar jag gick förbi. Så här på sensommaren blir det ett speciellt prassel som påminner mig om min mormor och morfars sommarstuga. Där tillbringade jag mycket tid under hela min uppväxt och deras backe med björkar bjöd på precis det ljud jag hörde idag. Barndomens många minnen blev med ens påtagliga. Varma, fina och fyllda av kärlek. Tänk vad lite vindsus i björkarnas löv kan föra med sig. Då känns det till och med okej att det är den första augusti.  

 

Månadsbilden är bytt - nu är det augusti som gäller. 

Så har den kommit, den sista semesterveckan. Jag slutade vecka tre med att göra något som jag verkligen inte tycker om. Städa. Men fatta så skönt det var att igår kväll krypa ner i en nybäddad säng och känna doften av såpaskurade golv. 

Den här veckan började jag med något som skulle ha gjorts för flera år sedan. Min ved som legat i en vedbod i Sörböle packades i säckar och kördes hem. Så himla skönt att ha det gjort. Men jag skulle vilja påstå att det är tack vare mina grannar den kom hem. Jag fick låna en fiffig plastmojäng som man sätter säckar utanpå. Sedan är det bara att fylla med ved, dra bort plastmojängen och knyta ihop säcken. Det gjorde att det gick, om än inte som en dans, men nästan. 

Som bonus har jag dessutom fått iväg ett recept till Anundsjö Aktuellt med deadline om en vecka. Med gott samvete kan jag nu slappa resten av dagen. Se teve och läsa. Nåja nu är väl se teve och läsa något jag brukar göra med gott samvete ändå....men nog känns det lite extra gott idag! 

Inte helt lätt att komma åt, jag fick vara lite av en akrobat. 

Nu kan jag elda ett tag i braskaminen igen.