söndag 21 juni 2020



Nu är det härlig sommar. Dofterna, humlorna, fåglarna, fjärilarna och alla blommor som slår ut i naturen gör att de dagliga promenaderna blir till magi varje gång. Stunder att plocka fram i tider som inte är lika njutningsfulla.

Här har de senaste veckorna gått i ett rasande tempo. Många trådar att nysta ihop så här i slutet av arbetsåret, trådar att fästa inför nästa läsår och en känsla av att lugnet snart infinner sig.

Sonen kom hem från Lund i början av midsommarveckan. Så nu njuter jag av att ha sällskap på många av mina promenader, att inte enbart laga mat till mig själv och att kunna prata om stort och smått mest hela tiden.

Mina utslag börjar äntligen ge med sig, men kvar finns frågan vad som utlöste hela eländet? Säkert är i alla fall att det inte är förrän nu när jag börjar bli bättre som jag fattar hur sjujävligt det har varit hela våren. Först min gömda urinvägsinfektion som gjorde mig onaturligt trött en längre period, sen ögoninflammation och mitt under den tiden började utslagen och klådan. Det födelsemärke som började växa och klia opererades bort i början av sommaren och dagen innan det var dags att ta stygnen stöp jag på en grusväg och tog emot mig med armbågen som samlade på sig en stor del av gruset från vägen. Nu läggs den om med jämna mellanrum för att den inte ska bli infekterad och ställa till med mer besvär.

Jag tänker att det räcker nu och då känns det lämpligt att min första semesterdag infinner sig imorgon. Nu blir det ett antal veckor med vila och bara göra det jag känner för dagar. Precis som det ska vara och till en början dessutom tillsammans med sonen. Det kan inte bli så mycket bättre!

lördag 6 juni 2020

Oj, nu är det länge sen jag bloggade här. Jag har till och med glömt att lägga ut den obligatoriska lärodikten skriven av Kajenn den första juni. Fast den finns ju förstås inläst på youtube, så helt glömde jag inte bort den.

Det har varit en intensiv period, framförallt på jobbet. Inte många fysiska möten men väl en hel rad Teamsmöten och massor av skrivande. Fast jag har varit inne på jobbet i stan några dagar också. Vilken härlig känsla att träffa alla igen. Livet med arbetskamraterna!

Många promenader har det blivit de senaste veckorna, antingen tidigt på morgonen före jobbet, eller på kvällen när jag checkat ut. Vissa dagar till och med både morgon och kväll. De allra flesta dagar har det varit härligt väder, fågelkvitter och sommarljud.

Idag har det också varit sommarljud, ljudet av min bubbelpool på altanen fylldes med luft. Sedan kom eftermiddagen och bjöd på ett välbehövligt hällregn så den fylldes inte med vatten idag, kände inte för att vara där ute i regnet, det får bli imorgon. Då hoppas jag på uppehåll igen.

De senaste veckorna har jag även ägnat mig åt en del hemsidesarbete. Min sida www.katarinasspis.se har fått en välbehövlig makeover. Än är jag inte klar men den har fått ett renare utseende med fler sidor. Dessutom med bilder och logga som går att koppla till min kokbok. Jag känner mig nöjd men det kommer att ta ett tag till dess att alla delar är färdiga.

Större delen av den här dagen har förutom promenad och luftfyllning av poolen ägnats åt att skriva och redigera recept. Det visade sig att jag hade tolv recept som blivit liggande....snacka om slarvmaja. Men nu finns de, redo att publiceras lite i taget. Fast tid tog det, i princip en arbetsdag. Borde kanske bli en influencer så att jag kan börja tjäna pengar på det.....




söndag 17 maj 2020

Jag har börjat fundera på om det är mitt fel att vårvärmen låter vänta på sig. Hur skulle det kunna vara mitt fel undrar du kanske?

Jo så här är det. Under ett antal år nu har jag genomfört voodoo för att få vintern att ge med sig och vårvärmen att komma. Ibland har jag stuckit nålarna i snön själv och ibland har jag haft hjälp av en god vän. Den här våren upptäckte jag att snön smälte undan ändå så jag tänkte att det här året funkar det som det ska alldeles av sig själv.

Men nej, det gjorde det inte alls. Maken till kall vår med isiga vindar, hagelskurar i tid och otid gör att jag inser att det inte fungerar som det ska mellan Vintern och Våren. Det gör att jag börjar tro att det kanske är avsaknaden av voodoon som gör att det är så kylslaget. Fru Vår behöver förmodligen lite hjälp på traven.

När nästa hagelskur kommer ska jag genast gå ut och sticka några nålar i ett och annat hagelkorn och se om inte det kan locka hit vårvärmen.

En liten nyplanterad blomma kanske också kan locka till sig våren....

lördag 9 maj 2020

Inte är det särskilt varma vindar men så härligt ändå de dagar solen skiner. Tidigare under veckan chockade jag kroppen med att ta en promenad innan jobbet...det har väl aldrig hänt förut.

Men så skönt det var. Solen sken, fåglarna kvittrade, gruset knastrade under fötterna och lastbilarna drog iväg på dagens uppdrag.

Medan jag gick där tänkte jag att det skulle kunna bli en skön vana, att promenera innan jobbet....det sket sig rätt omgående kan jag säga...veckan som gick blev det inga fler tidiga morgonpromenader.

Idag blev det en förmiddagspromenad i stället. Solen sken, fåglarna kvittrade och gruset knastrade under fötterna även idag men det var inte riktigt lika njutbart som det såg ut. Vindarna var isiga, riktigt isiga. Fast jag upptäckte en sak på promenaden, att stället att vara på idag var Prästbordet, där var det nästan vindstilla där jag gick. Men efter en stund kändes det lite fånigt att gå runt runt där så jag fortsatte mot den blåsiga delen av Bredbyn igen.

Annat som hänt under veckan är att jag har bytt plats på mitt skrivbord och sonens (med god hjälp i själva bärandet). Igår fick jag som grädde på moset hyllor uppsatta på väggen så nu har jag en riktig arbetsplats här hemma. Hur nöjd jag känner mig på en skala när jag fått ordning på mina grejor och vardagsrummet åter får vara ett vardagsrum? Det är så mycket tipptopp det någonsin kan bli.

Tyvärr har jag inga bilder från hur det såg ut innan förändringen, men en efterbild kan jag allt bjuda på!


söndag 3 maj 2020

Valborgsmässoafton kom och gick, inte blev det mycket till firande i år. Gick runt här hemma och sjöng om vintern som rasat ut sen kom första maj....inte vet jag om den var särskilt skön, mest grå och kall. Idag däremot, den tredje maj, bjöd våren på trevligare väder. 

Så pass trevligt att jag bestämde mig för att ta fram utemöblerna som vinterförvarats i växthuset och sedan städa upp där inne. I eftermiddagssolen njöt jag sedan av säsongens första kaffemugg i ett nyskurat såpadoftande växthus. 

Energin tog faktiskt inte slut där, nej jag plockade ner allt jox på sonens skrivbord i lådor och tömde mitt eget. Här ska bli ett byte, hans ska en trappa upp och mitt en trappa ner. Det kommer att bli kanonbra, för det innebär att jag inte behöver använda mitt vardagsrum som arbetsplats längre, de dagar jag arbetar hemifrån. 

Nu tycker jag dock att jag gjort mig förtjänt av att slappa i mitt soffhörn...läsa och kolla lite teve...



När Barbafamiljen flyttat ut är det vår på riktigt!



söndag 26 april 2020

Söndag återigen, veckorna går fortfarande snabbt om än vissa dagar känns som att de aldrig kommer att ta slut. Låter konstigt kanske men konstigt är det nya vanliga.

Igår laddade jag upp för att ta mig an allt grus som snöröjningen lämnat på gräsmattan. Ansenliga mängder att kratta upp väntade, trodde jag. Väl på plats med krattan i hand kunde jag inte riktigt tro mina ögon...allt grus på min tomt var borta. Det visade sig att min granne redan fixat bort gruset. Känslan som fyllde mig då går inte att beskriva, vårens tråkigaste uppgift var redan gjord! Så underbart!

Okej, riktigt allt grus är inte borta, det är ett litet område kvar och det är bredvid garaget, det tar jag hand om en annan dag och kommer att vara gjort i en grisblink.

Att jag slapp kratta gav mig energi att såpabehandla altanen istället. Det betyder att nästa lediga, varma dag är den redo att ta emot utemöblerna!

Längtar efter lite mer värme, men med tanke på att det fortfarande är tidig vår är jag glad för alla dagar som det inte snöar. Igår lyste i alla fall solen under min promenad, det gav en skön känsla och lovade mer...snart blir det andra tider och då kommer min altan att vara redo. Själv behöver jag inga förberedelser för att vara redo, det råder det ingen tvekan om. 

Dagens dikt 26/4