söndag 14 oktober 2018

Söndag kväll, slappar i soffan och känner mig nöjd med mig själv. Helgen har varit snäll, jag har tagit några promenader, börjat tömma poolen men framförallt har jag kommit så långt i mina inskickade recept att jag kan börja räkna ner....hur underbart är inte det. Dessutom har jag hunnit umgås med vänner, vilken bonus. 

Nu är det kola, chutney, lite bakning, osttårta, en röra som passar till pepparkakor och förstås vietnamesisk creme caramel kvar. Det bör jag hinna laga till på kvällarna den här veckan om inget oförutsett inträffar. Håller tummarna att det går vägen.

Amerikansk morotstårta deluxe.


Minimorotstårtor.

Bakning på gång.

Promenadväder.

Härlig dag vid ån.

Härligt kladdig kaka.

Nuggets, nuggets, nuggets,,,,

Matlagning pågår!


lördag 13 oktober 2018

Att vakna till på natten är nog inte så ovanligt. Vi är nog rätt många som gör det. Oftast vaknar jag av två anledningar, migrän eller toabesök där den andra orsaken är det som är vanligast numera.

Förut när jag vaknade till på natten kunde jag ligga vaken rätt länge innan jag somnade om, tankarna snurrade till än det ena än det andra och jag försökte lösa problem som definitivt inte går att åtgärda nattetid.

Natten som gick vaknade jag till och somnade inte heller om på en gång, men med en stor skillnad. Det tidigare ältandet nattetid hade förändrats, nu kände jag istället så skönt det var att ligga i sängen och njuta av täckets tyngd, kuddens sköna känsla mot kinden och jag lyssnade till alla små ljud jag kunde höra. Inget ältande så långt hjärnan nådde. Underbar känsla, då är det ju inte ens jobbigt att inte kunna somna om på en gång!

Nu märks det i alla fall tydligt att det är höst, de färgglada löven börjar singla ner på marken så snart kommer det att ligga fler där än det sitter kvar på träden. Ett annat tydligt tecken är ju mina vänner småfåglarna. När hösten går mot vintern kommer de närmare huset igen och kollar vad jag håller på med.

De sitter på mina fönsterbleck och tittar in, jag ser hur de flyger in under balkongtak och altan innan de återigen landar vid ett fönster för att hälsa  på mig. Är jag på övervåningen är det där de knackar på, när gillestugan är min hemvist ser jag dem där. Faktum är att på jobbet i måndags satt en liten talgoxe på fönsterblecket och tittade på mig när det var dags att fika.

När jag bodde i förra huset hade jag fullt med fåglar där, medan mamma säger att det inte fanns så många här där jag bor nu under den tiden. Det är ju lätt att tro att de kommer till mig för att jag matar dem....men icke....vi gillar varandra helt enkelt! Men jag kan inte låta bli att undra vad det är de ser och vad de tänker när de sitter på fönsterblecken och tittar in? Jag brukar i alla fall säga god morgon eller hej och önska dem en bra dag!

Vad ser mina små vänner när de tittar in?

fredag 12 oktober 2018

"Nej och åter nej! skriven av Nina Lykke är en bok som har fått massor av fina recensioner. Därför var förväntan stor när jag öppnade boken för att läsa om Ingrid, Jan och Hanne och deras både komplicerade men samtidigt enkla relationer. 

Nu blev det inte riktigt så, jag kämpade för att komma in i boken, kämpade hårt för att börja gilla karaktärerna men upplevde att jag blev mest irriterad på dem. Visserligen brukar jag inte ha problem med böcker bara för att jag inte gillar huvudpersonerna men i det här fallet var det inte så.

Inte heller har jag problem med konstiga beteenden men när bajset grävdes ner vid grannens häck nåddes min smärtgräns....funderar på om jag ska inse slaget om boken förlorat eller om jag vid tillfälle ska ge den en ny chans? Hur som helst, läs den gärna och tala om för mig vad som borde få mig att gilla den!


söndag 7 oktober 2018

Vilken fantastisk helg det blev. Härligt väder, umgänge och lagom mycket matlagning. När det blev fredag kväll kunde jag luta mig tillbaka i soffan, nöjd över att ha skickat in ett stort antal recept. Det innebar att jag kunde börja lördagen med en promenad innan det var dags att plocka undan utemöbler och annat som hör sommaren till, då inga texter pockade på att skrivas. I princip allt är fixat men utebadet är kvar. Det får vänta till nästa helg, kan ju tänkas att jag passar på att plumsa lite till innan det töms på vatten och luft. 

Sedan blev jag lite blondare i huvudet innan jag åkte ut och roade mig med vänner, en härlig kväll med massor av skratt och framförallt dans. Musklerna runt knäna och i höfterna gör sig påminda idag...ett helt okej träningspass alltså. 

Vad har jag sysslat med den här dagen då? Inte mycket, lite tvätt och en lång promenad på förmiddagen har varit de två största aktiviteterna. Under promenaden njöt jag av alla färger naturen bjuder på just nu, några träd har hunnit bli kala medan andra fortfarande har sina löv kvar, det rasslade och prasslade när vinden tog i. Fåglarna kvittrade glatt och fast det blåste lite småsnålt värmde solen där jag gick. En sån här dag tycker jag verkligen om hösten, om än höst innebär att vintern närmar sig. Vintern får dröja ett tag i alla fall, vi låter hösten härja minst någon månad till, det bestämmer jag här och nu.  

Nu försöker jag intala mig själv att jag är jättetrött så jag kan somna tidigt ikväll, väckaren kommer att ringa mitt i natten....fakiren i Gideå väntar när en ny dag gryr. 






söndag 30 september 2018

Hur summerar man bäst åttio intensiva timmar? På den frågan finns säkert många svar men för mig funkar det att krypa ner under värmefilten i tidig morgontimma, tända ljus och eld i braskaminen. Att sedan njuta av en kopp kaffe medan dagen vaknar och säga god morgon till småfåglarna som knackar på utanför fönstret. Det fungerar toppenfint efter en natt på tåget med få timmars sömn.

Åter från bokmässan i Göteborg är jag fylld av intryck. Först och främst trevligt umgänge med nya arbetskamrater, massor av god mat, underbara böcker och många fantastiskt givande seminarier. Så många kloka ord, så många tankar om livet och så många böcker jag längtar efter att läsa.

För att inte tala om resväskans tyngd på väg hem....böcker väger tungt, i dubbel bemärkelse...

Tända ljus i tidig morgontimme. 

Hemma igen, under värmefilten.

Ostron på Upper House Dining i Gothia Tower. 



måndag 24 september 2018

I morse på väg till jobbet insåg jag vad mycket snabbare man kommer framåt i livet om man har långa ben. På väg från min parkering vid varvskajen kom en flyktig bekant ikapp mig. Vi småpratade lite om den kyliga morgonen och sedan gick han vidare.

Jag bestämde mig för att försöka hålla jämna steg med honom för vindarna var inte att leka med och det var då jag insåg det....med korta ben kommer man inte framåt lika snabbt. Jag satte nämligen ner mina fötter i exakt samma takt som han gjorde, men med tanke på hans steglängd var han snart långt före mig...orättvist. 

Då började jag fundera på löpartävlingar....där borde ju klassindelningen egentligen vara efter steglängden för att det ska bli rättvist, eller?

En annan sak jag funderar lite över just nu är detta med hastigheten förbi fartkamerorna på våra vägar. Om det är nittio som gäller får man köra just precis den hastigheten förbi dem utan att riskera att fotograferas. Av vilken anledning saktar då åtta av tio bilar ner till sjuttio eller åttio? Kan någon vettig människa förklara det? Ett fenomen jag har funderat över ett längre tag....

I övrigt tänker jag mest på matlagning och manusskrivning nu....i alla fall på fritiden, på jobbet handlar det mesta om nya spännande utmaningar.

Vilken överraskning med fina presenter när mina skolor bjöd in mig den här eftermiddagen!
En lykta att skrämma bort mörkrädslan med, en klok uggla som påminner om mina fina medarbetare.
Som grädde på moset, vackra blommor!


Nostalgimat till middag, mormors äppelgröt!



söndag 23 september 2018

Med tanke på gårdagens egna matlagningsmaraton hade jag bestämt mig för att ta en vilodag idag och bara ägna mig åt receptskrivande. Tyckte att jag var värd det....men när jag klev upp i morse tänkte jag annorlunda.

Först dukade jag upp för midsommardagsdessert! Mormors rabarbersoppa med vispgrädde och pepparkakor. Ute i rabatten fanns det några sommarblommor kvar, med hjälp av dem kanske man kan tro att det är midsommar när man ser bilden. 

Sedan lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa, torskrygg med bacon, pastasås med kallrökt lax och holländsk rispudding. När det var fotat och klart fixade jag till en lång rad matlådor och stoppade in i frysen. 

Där någonstans hade jag lite otur när jag tänkte. Jag stoppade nämligen in alla matlådor i frysen så när jag vid middagstid öppnade kylskåpet för att ta något ätbart fanns där inget färdiglagat förutom dessert.  

Det var bara att ta tjuren vid hornen, kolla in kokboksplaneringen och laga till något som fortfarande inte blivit fotograferat. Valet föll på Asieninspirerad halloumigryta med kokosris. Tur att det inte tar längre tid att laga till än det tar för riset att koka, därför har jag ännu fler matlådor. Hurra!

Nu smakar det därför extra gott med en kopp Roiboste medan jag filar på mina manus till kokboken.

Midsommar igen, i alla fall midsommardessert med Mormors rabarbersoppa! 
Sen blev det trettondagsafton och Holländsk rispudding!



Asieninspirerad halloumigryta med kokosris!

Te, ljus, lite teve och receptmanus!