Med vindar som vassa nålar längtar jag tillbaka till Lund. Ja, jag vet att de inte har det lika varmt som när jag var där förra veckan. Men det är trots allt skillnad mellan en stort gäng minusgrader och plusgrader. Igår när jag frös efter promenaden och pratade med sonen skulle han iväg och grilla. Ni hör ju själv, grilla! Det går ju att göra här också, året om, fast det är något speciellt när temperaturen är behaglig och hela garderoben inte behöver tjänstgöra när det är dags att gå ut. 

I sinom tid kommer det förstås att bli vår och fint här också. Solen skiner ju i alla fall idag, alltid något! För att bjuda in våren har jag tagit bort alla vinterdekorationer inomhus och gömt bort dem till nästa år. Vem vill se en snögubbe i fönstret nu liksom? Inte jag i alla fall. Voodoon är inte påbörjad, får se hur länge jag kan hålla mig. Tänker ge Gumman Tö en chans att besegra Kung Bore själv först. 

Som vanligt under helgen har jag promenerat, läst, tvättat och kollat skidor. Nu laddar jag för nästa vecka med att kolla på Ebba och de andra i skidspåret. Heja! 

Ebba Andersson på startlinjen.

Så har jag landat hemma igen, bilen är inkörd i garaget, väskor uppackade och efter att ha tagit en dusch har magen fått mat. Nu har jag lagt mig i soffan och slökollar lite teve. Känner mig trött och mör efter resan från Lund men det var en bra dag att resa på. I alla fall söder om Gävle. Sen blev det mer trafik. Många bilar som körde både norrut och söderut fulla med packning. Men ingen större fara. Det var lugn trafik. 

Efter att ha njutit av våren i Lund sen i onsdags känner jag mig plötsligt kräksless på snön här hemma. Jag vet att det ännu är tidigt här uppe, våren är inte att vänta på ett tag till. Inte känns det särskilt inspirerande att dra på vinterkläderna igen efter att ha kunnat promenera runt utan jacka. 

Nåja, så illa är det väl egentligen inte. Det kommer att gå fort och jag har ju faktiskt fått lite vårminnen att plocka fram de dagar det känns som om det är hopplöst mycket vinter kvar. 

Nu laddar jag upp inför nästa arbetsvecka genom att kolla igenom vårbilderna igen. 

Som traditionen bjuder följs Vasaloppets start med en mugg kaffe, räkmacka och tända ljus framför teven. Så djupt imponerad av alla som står längre bak i leden. Jag hejar på alla, men mest av allt på dem. 

Det står fullkomligt klart efter veckans händelser i Ovala rummet, att det vi sett som en av världens mäktigaste demokratier, allt mindre framstår som en demokrati. Det som utspelade sig framför tevekamerorna var mobbning på högsta nivå. Faktum är att det nästan kändes som att det var planerat.

Mina vänner som bor i USA är förtvivlade, men vad hjälper det, dessa två är framröstade att sitta i fyra år. Hittills har det gått ungefär två månader och det de redan hunnit ställa till med saknar motstycke. Och då har jag inte ens nämnt Musks framfart. 

Det enda som känns positivt när det gäller detta är att Vermont stod upp mot Vance och bjöd på allt annat än ett varmt välkomnande när han tänkt sig en skidsemester med familjen. Det förekommer protester mot Trump också på andra håll i landet. Att teslaaktien störtdyker känns ju också fint men det oroar ändå. Vad kan dessa makthungriga gubbar ta sig till när allt inte går som de vill?

Åter till Vasaloppet, dramatik på annat, varmare och mjukare sätt. Hejar på och låtsas att risken för blöta spår är det största hotet i världen just nu. 

Som traditionen bjuder, räkmacka med en stor kopp kaffe!

Den här söndagen är lika grå som min Knackaduas mössa och halsduk. Varmt med takdropp och moln som täcker solen. Anar att den gärna vill komma på besök men än så länge lyckas den inte betvinga molnigheten. 

Nåja, det gör inte så mycket. Jag tog en promenad som vanligt under förmiddagen, njöt av att kylan gett sig. Lyssnade till vårens ljud (fast det bara är februari). Takdropp, slasket som blir runt däcken när bilarna kör förbi, knastret av dubbarna mot gruset och isen, en och annan fågel som sjöng och ån som brusade friskt. 

När jag kom hem igen var det dags att fundera över lunchen. Håller på med en kylskåpsrensning av den större modellen. Köper bara hem nödvändigheter nu ett tag, i övrigt använder jag det som finns i kyl, frys och skafferier. Idag blev det en soppa som resultat. Om det är grått ute så kan jag lova att den blev allt annat än grå. Det kom faktiskt ett litet wohoo när jag smakade av den. Så himla god. Nu gäller det bara att skriva ner hur jag gjorde för den här, den här soppan måste jag laga igen. 

Resten av dagen ska jag ägna åt att samla energi inför veckan som kommer. Hur jag gör det? Ingen större hemlighet. Ett soffhörn, en värmefilt och någon bra film eller serie. Mer behövs inte. Ja kanske en tallrik soppa då!

Den här helgen har varit ljuvlig. Ljuvlig hur? Ja, inte genom att göra en massa spännande saker. Nej tvärtom, helgen har fyllts av helt vanliga saker. Ni vet, jag har ätit gott, tagit sköna promenader, druckit kaffe hos mor, tagit nån promenad igen men framförallt har jag fortsatt må gott under värmefilten i mitt bästa soffhörn. Lyxliv!

Där under värmefilten har jag kollat in både skidor och skidskytte. Fast framförallt har jag fortsatt kolla in filmer och serier som ingår i MCU*. Jag har börjat se dem i kronologisk ordning och inte i den ordning de släpptes. 

Om du är ny och vill börja se alla filmer och serier rekommenderar jag att du ser dem efter de datum de släpptes och inte som jag gör nu, kronologiskt, det kan skapa förvirring. Men är man som jag lite nördig och redan kollat in allt många gånger är det kul att göra det på ett nytt sätt. Alltid upptäcker man nåt nytt....eller lite då och då i alla fall...eller nån gång. Hur som helst, filmerna och serierna är lika bra hur man än ser dem. Tycker jag i alla fall. 

* Marvel Cinematic Universe

Än är det lång tid kvar av vintern men första dagen solen lyser in i vardagsrummet så att markisen behöver fällas ner....då vaknar hoppet och tillförsikten igen. Ljuset som når in är väldigt trösterikt och påminner mig om att det kommer härligare tider, ljusare tider men framförallt varmare tider. Längtar så mycket efter barfotadagar och humlesurr. 

Fast än gäller det att lägga band på längtan, som sagt det är länge kvar av vintern. Förnuftet vet att det kommer kallare tider innan våren gör sitt inträde....men seriöst....vem vill lyssna på förnuftet egentligen? Inte jag. 

Den här helgen har jag fixat en del matlådor som bara behöver gratineras i ugnen för att vara färdiga att äta till middagar eller luncher framöver. Lite kyckling, nån slags köttpaj, ostpaj och pasta med god sås. Härliga tider, mattider!

I övrigt har jag mest samlat kraft och vilat. Passat på att kolla in Agent Carter igen, första säsongen knäckte jag igår, nu har jag börjat på den andra. Eftersom det var länge sen jag såg den kommer jag inte ihåg allt, därför är den fortfarande bra. Det hade den nog i och för sig varit även om jag kommit ihåg allt....

Nu vilar jag in arbetsveckan!

Till slut hade januari nått vägs ände. Det tog tid, det kändes längre än de trettioen dagar månaden officiellt har. Men nu, äntligen, är det dags för årets andra månad. Fortfarande vinter men ändå ett steg närmare vår och sommar. 

Januari avslutades dock på topp med en fantastisk inspirationsdag i Skellefteå som Svenska Akademien, Litteraturbanken och Läsrörelsen bjöd in till. Tankar och idéer bubblar i huvudet, så nu gäller det att sortera och sedan fundera i vilken ände jag ska börja. Exakt vad dagen handlade om? Poesi!

Helgen har sedan mest gått i lugnets tecken, men i morse fick jag ett ryck och satte en semmeldeg. Så nu finns ett gäng bullar redo att fyllas med mandelmassa och grädde. 

Förstås kunde jag inte hålla mig, tjuvstartade semmelätandet framför skidåkningen på teven. Mums, det är något alldeles speciellt med årets första semla. Det kommer inte att bli den sista heller.