söndag 10 februari 2019

Den här helgen snöar och snöar det. Grått, grått, grått. Då tyckte mina bihålor att det passade bra att fyllas med onödigt äckelpäckel. Alvedon, nässpray, esberitox och annat som kan jaga förkylningen på flykten får tjänstgöra, snuva vik hädan....

Vila i soffan, läsning och ett omåttligt slöande har stått på programmet hela helgen. Tur att jag inte hade några stora planer. Nu mår jag inte alls dåligt egentligen, men det sägs ju att vila är bästa sättet att bota en förkylning på så jag utgår från att det stämmer. Då har jag ju dessutom en mycket god anledning att mysa vid braskaminen med en god bok.

En annan tursam sak är att frysen fortfarande är full av mat....så vila och soffhörn....här är jag hela dagen!

lördag 9 februari 2019

Det är dags för ett litet boktips igen. Boken skriven av Elisabet Nemert heter Blå längtan och visade sig vara en riktig bladvändare.

Två barn föds i olika delar av världen, två maskrosbarn. Naomi i Nigera och Pia i Sverige. Naomi förskjuts av sin familj då hon föds med läppspalt och Pia föds in i ett hem där alkoholen har kontroll.

Det är en stark berättelse om människors värde, varm och gripande. Sorg, smärta, glädje men med kärleken som en röd tråd genom hela berättelsen. En bok väl värd att läsa!



söndag 3 februari 2019

Det är kul att åka tåg....eller vänta nu....det är tålamodsprövande att åka tåg. Ja, det stämmer bättre. Imorse började det bra, tåget avgick som det skulle från Övik. Det höll tidtabellen, kom till och med fram lite före tidtabell till alla stationer.

Men sen kom vi till Hudiksvall och där fastnade vi. Det visade sig att snöproblemen är rätt stora nere i Gävle. Just nu är vår preliminära avgångstid härifrån samma tid som vi skulle ha varit framme i Stockholm. Särskilt synd om mig är det inte, förutom att jag blir less och får träsmak i baken av SJ:s stolar. När vi väl kommer till storstan har jag kort gångavstånd till hotellet och kan äta och slappa. Värre är det för de som har anknytningar de ska hinna med.....

I luren just nu har jag Olof Röhlander som faktiskt får mig att bli lite mindre less...men det hjälper inte helt och fullt.

Tänker tillbaka på alla tågresor jag gjorde när jag var yngre under vintrarna, vilken tur att jag slapp förseningar då. Under mina resor klarade man av att hålla tågen rullande trots att det var vinter. Fast det var säkert förseningar då också även om jag slapp dem.

Jag förstår att det kan bli problem när det vädret blir en aning besvärligt. Men jag kan ändå tycka att ett land som Sverige där vi har vinter en sån stor del av året borde ha beredskap när snön vräker ner för att inte växlar ska behöva frysa ihop. Fast de gör säkert ditt bästa med de förutsättningar de har att lösa problemen. Jag är definitivt ingen expert på ämnet så jag ska inte sitta här och tycka en massa. Inte är det synd om mig heller, det är varmt och det finns mat om jag blir hungrig. Den medhavda mackan var i alla fall mycket god! Dessutom råder god stämning, folk skrattar och är glada. Man kan också sjunga ”Nej se det snöar” med glatt tonfall och få konstiga blickar på köpet....




fredag 1 februari 2019

I början av januari läste jag den här boken skriven av Niklas Natt och Dag. Den utspelar sig vid samma tidsperiod som titeln ger en hint om och är något, i alla fall i min läsvärld, så ovanligt som en historisk deckare som känns trovärdig.

Den ger en helt annan bild av 1700-talet än den gängse bilden av prakt och ståtlighet. Här får man istället se en annan sida, fattigdom och armod. Kött, blod och en stor förtvivlan där de som levde på samhällets botten led. När jag läste boken kunde jag känna deras förtvivlan och smärta. För att inte tala om dofterna som beskrevs. Eller dofterna....stanken är nog mer korrekt.

Läs boken, gör det, den är välskriven, stark och berörde mig djupt. Men ett tips kan vara att inte läsa samtidigt som du sitter och äter....i alla fall fungerade inte det för mig.

söndag 27 januari 2019

Idag är det en dag som vi alla bör uppmärksamma, Förintelsens minnesdag. Jag lyssnade till en kvinna på teven i morse som forskat och skrivit en bok när hon upptäckte ett mörkt förflutet i familjen. Hennes mormor och morfar var högt uppsatta nazister och förnekade att förintelsen ägt rum. En mycket intressant intervju och så fint beskrivet av henne hur olika känslor tagit plats inom henne och hur det påverkat hennes familj när hon lyfte fram i ljuset det som gömts undan. Boken heter Pendeln, den ska jag definitivt läsa. Det tror jag att fler borde göra. 

Samtidigt uppmärksammades en annan sida av ämnet. En kvinna skriver om hennes morfar och hans minnen från koncentrationslägren. Han överlevde, kom till Sverige och skrev ner sina minnen. Hans nedtecknade minnen förvaltar hon nu och sammanställer i en bok. Vi får aldrig glömma! 

Igår lyssnade jag också till en intervju, vår nya kultur- och idrottsminister Amanda Lind var på Nyhetsmorgon. Då började jag fundera på vad kameramannen, eller kvinnan, höll på med? I vanliga fall när det pågår intervjuer klipps det närbilder mot ansiktet omväxlande på programledaren och gästen. Eller så klipper man en bild där båda syns, framifrån. När Amanda blev intervjuad tyckte den som skötte kameran att det var lämpligt att klippa in henne bakifrån med jämna mellanrum....tänk att det måste fokuseras på hennes hår till och med i bild och under en intervju. Så fruktansvärt dåligt gjort tycker jag.  

I morse när jag gick ut förväntade jag mig att det skulle vara ungefär samma temperatur som under gårdagen. Snacka om att jag blev förvånad, det var ju riktigt kallt idag. Det bet rejält i kinderna, men en härlig vinterdag. Trots att dagen var krispigt fin längtar i alla fall jag till varmare väder. Vår och sommar ni är välkomna till mig på Nygatan. Fast jag misstänker att det dröjer ett tag till.....tur att jag har min värmefilt!



Hon ser ut att ha det lite kallt där ute i snön tycker jag.
Semlor bakades.

Stroganoff till matlådor.
Soppa på gång.


Indisk blomkålsgryta.

lördag 26 januari 2019

På facebook kan man se minnen från tidigare år varje dag. Inlägg som postats just det datum det är idag. Jag tycker att det är roligt att se tillbaka men nu börjar jag tröttna lite faktiskt, det är ju ingen större variation. Att folk överhuvudtaget orkat läsa mina inlägg från tidigare år är en gåta då det framförallt är två sorters inlägg som dominerar, med ett wild card som trea.

1. Ohotad på första platsen ligger inlägg om ju jutsu....hur sonen skjutsats till träning, uppvisning, träning, träning, tävling, träning i en evig loop. Roliga år, bitvis väldigt intensiva, men roliga. Kanske inte så skoj för alla andra att ta del av hela tiden bara....

2. Som nummer två ligger inlägg om mitt knä. Under december och januari dominerar inlägg om kliande gips, skavande gips, byte av gips, färgglatt gips, gips med fotbollar och besök på ortopeden. Inte så konstigt förstås med tanke på frakturerna 2009, 2011 och 2011....alla under sen höst och vinter. Kan ju inte heller ha varit särskilt kul att läsa om....fast jag måste säga att jag oftast lyckades hålla en positiv ton även om det var trist och en aning besvärligt med helgipsat ben.

3. Här kommer inlägg andra publicerat på min tidslinje, roliga bilder och filmer med Star Wars tema. Inser att det är väldigt många som känner till mitt intresse för rymdsagan och har delat inlägg med mig. Därför fick det bli ett wild card, det är många fler som känner till min fascination än jag tycks komma ihåg.

Jag inser ju att det kommer att ändras, de här senaste två åren har ju inte ju jutsun något utrymme i mitt vardagsliv på samma sätt som förut, förutom som facebookminnen då.

Mitt knä kommer förhoppningsvis att hålla hädanefter (peppar, peppar) men med tanke på att det heter tredje gången gillt så räcker det nu. Nu kommer jag förhoppningsvis bara att bjuda på lite träningsgnäll när det gäller knäet.

Vänner som bjuder på inlägg om Star Wars kommer förhoppningsvis inte att ta slut, kanske kommer det så småningom att bli en ny etta på min minneslista. Det skulle vara trevligt tycker i alla fall jag.

Hur som helst, var tacksamma att jag inte delar alla mina gamla minnen...då skulle ert facebookflöde svämma över av liknande inlägg varje dag.




söndag 20 januari 2019

Nu vill jag nog påstå att jag har vunnit, i alla fall den här omgången. Kampen har pågått länge....drygt en månad den här gången. Men med ihärdighet och lite jävlar anamma, eller som det kallas inom forskarvärlden - grit så nådde jag målet den här gången. Tvättkorgarna är tomma. Ja, jag vet att det är kortvarigt men i eftermiddag ska jag bara njuta av att amöban är besegrad, om än det är tillfälligt.

Förutom kampen mot amöban har jag jobbat hårt i tv-soffan den här helgen. Det är skidor på längden och tvären hela dagarna! Lagom uppladdning inför en ny arbetsvecka skulle jag vilja påstå. Fortsätter ladda ett tag till!

Yeeey, I´m a winner!


Varm choklad med marschmallows, smakar gott under kampen i skidspåret!