Kommer ni ihåg att jag förra veckan skrev att vi gick in i Eldhästens år? Då, för en vecka sedan, konstaterade jag att det inte bjudits på särskilt mycket av den starka energin som ska utmärka året. Men som sagt, det var för en vecka sedan. Nu har energin börjat jobba och det gjorde den med besked. 

Igår var en spelkväll inbokad med goda vänner. När den började med en välkomnande rosa dryck med fluff ovanpå så insåg jag att det inte kunde bli annat än en energifylld tillställning. God mat, god dryck, roliga spel, varmt bad men framförallt - goda vänner som ger så mycket mer än de tar. Drygt tio timmar efter att det rosa fluffet välkomnade mig kom jag hem, varm och glad inombords. 

Efter fem timmars sömn klev jag upp och fixade Vasaloppsfika. Som vanligt när det är första söndagen i mars. Tände ljus, kröp ner under filten och såg när alla åkarna startade. Här tänker jag ligga en stund till, sen blir det en promenad. Då pausar jag Vasaloppet. 

Snart har en vecka av Eldhästens år passerat. Jag kan inte säga att den bjudit på särskilt mycket stark energi, djärva beslut eller stora förändringar. I alla fall inte för mig. Å andra sidan, året är långt så än hinner det hända saker. 

Helgen har i alla fall bjudit på både vila och umgänge. Igår hörde grannarna av sig och bjöd in till en bastukväll. Härligt med vedeldat och snösvalka. Efter en dusch somnade jag sen ovaggad. 

Idag njöt jag av en promenad i solen och kaffe hos mor innan det var dags för damernas fem-mil i OS-spåret. Igår kom jag på att det faktiskt kan vara mitt fel att det varit blandade resultat för våra svenska deltagare. Jag har glömt tända ljus i OS-lyktan varje dag vi haft svenska tävlanden. Men efter promenaden idag såg jag till att tända ljuset. Det lyste både under skidor och curling och ni såg ju hur det gick. Guld i båda fallen! Fast det höll på att gå på tok för plötsligt var det några stenar som inte riktigt gick damernas väg i curlingen. Då upptäckte jag att ljuset brunnit ut så jag skyndade mig att tända ett nytt. Sen var det inga problem längre. 

Nu laddar jag för en ny arbetsvecka genom att se till att det finns rena kläder att ta på sig. Det är en bra uppladdning tänker jag. Att slökolla på nån bra serie är också ett vinnande koncept. Inget jag tänker ändra på. 

Kylan håller oss i ett fast grepp om än de senaste dagarna bjudit på en strålande sol som faktiskt värmer en aning. Livsandarna vaknar lite efter den mörka kalla vintern. Fast nog längtar jag efter våren och takdropp. Nåja, tids nog kommer den åter, våren. Just nu gläds jag åt solens strålar. 

Helgen har som vanligt gått snabbt, alldeles för snabbt. Igår firade jag och goda vänner vietnamesiskt nyår lite i förväg. På tisdag börjar Hästens år. Men tjuvstarten gör ingenting för i Vietnam firas Tết länge så vi hjälpte till att ge året en bra start. 

Idag har jag förstås tagit en promenad, druckit kaffe hos mor och nu snurrar tvättmaskinen som vanligt när det är söndag. Bonusen idag är att det finns gott om rester i kylen så jag behöver inte laga mat, det är bara att sleva i sig av godsakerna som finns kvar sen igår. Yummie!

Nu är OS i full gång. Härligt att kolla på all vintersport. Rolig start igår med guld och silver i skidorna. Skidskyttarna fick inte en riktigt lika fin start, om än Hannas slutsträcka var kanon. Men det blir fler lopp. 

När det var vinter-OS för åtta år sedan hade jag precis opererat bort skrotet i mitt knä för tredje gången. Jag kommer ihåg att jag var sjukskriven då några dagar till dess att stelheten i knäet var borta så jag kunde köra bil igen. Det passade bra, då rann dagarna förbi.

Förutom OS har helgen bjudit på promenader, tvätt, kaffe hos mor och god mat. Precis som en helg ska vara. Men nu lämnar jag skidskyttet och kollar curling istället. Sen är det en hockeymatch kvar att kolla in idag. Därefter har jag sportat klart för idag. 

Att följa de svenska atleterna kommer att bli svårare dagarna som kommer. Då kommer jobbet att inkräkta...det blir till att kolla i efterhand. Tur det det går det med. 

Jag gick in i den här helgen med en näst intill förlamande trötthet. Det innebar att fredagskvällen tillbringades i soffhörnet med lite streaming på teven. Inte något som krävde så mycket tankeverksamhet eftersom jag slumrade till emellanåt. Utan lite lagom förströelse sådär.

Igår tog jag som vanligt en promenad under förmiddag. Den avslutades med en mugg kaffe hos mor. Sen gick jag hem och tänkte fortsätta mitt slötittande på någon serie. Fast det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Dels började jag titta på en ny serie. Den heter Vaka och handlar om ett mystiskt virus som gör att människor inte kan sova. Människor dör och i takt med att viruset sprider sig breder kaoset och katastrofen ut sig. En serie som fängslar på en gång och som gör att nästa avsnitt hinner börja innan tanken att ta en paus ens hinner få fäste. Så planen att det skulle bli ett slötittande försvann. 

Men det blev faktiskt en paus i tittandet fast det var svårt att slita sig. En god vän som flyttat bjöd på middag med efterföljande mellotittning. Funderade länge på om jag skulle orka följa med men eftersom det här är den typen av vänner där det är okej att komma som en tröttmössa så hängde jag förstås med. Det var gårdagens bästa beslut. Fantastisk mat, fina samtal, skratt och gemenskap. Jag kom hem när januari hunnit övergå i februari och kröp i säng med en varm känsla inombords. Så tacksam!

Idag har jag förstås tagit en promenad, druckit min mugg kaffe, kollat lite skidor, kört några tvättmaskiner innan jag återigen placerat mig i mitt soffhörn. Nu har jag hunnit drygt halvvägs in i serien om totalt sex avsnitt. Den fängslar!

Ytterligare en vecka att lägga till handlingen. Snart har hela januari gått. Med tanke på att jag brukar tycka att den här månaden aldrig tar slut måste jag säga att det gått ovanligt fort faktiskt. Som vanligt har jag promenerat under helgen, läst en del, kollat skidor på teven, testat några nya vietnamesiska maträtter, druckit kaffe hos mor och förstås....gått en match med amöban. Idag gick jag segrande ur matchen helt utan problem, jag blev nyss klar.  

Känslan just nu är att jag är åttiosju år ungefär. I alla fall känslan i kroppen. Värk i höft och leder. Just nu känns det faktiskt lite tungt att jobba imorgon. Men jag vet att när arbetsveckan börjar brukar kroppen skärpa till sig och steppa upp. Räknar kallt med att den gör det imorgon också. 

Nu blir det pizza och fortsatt läsning tror jag. Det är en helt rimlig sysselsättning nu när mörkret har fallit ute. 

Söndag igen. Igen. Ja, det är ju ingen nyhet direkt att veckorna går snabbt och helgen ännu snabbare. Men eftersom jag oftast är så bra på att ta det lugnt och vila så hinner jag ändå njuta av helgen. 

Vad har jag då gjort den här helgen? Ja, det gamla vanliga förstås. Det lär ju inte förvåna någon. Promenader, lite tvätt, matlagning, skidor på teven och streaming. Men framförallt har jag firat mamma som fyllde år igår. Hon firades med tårta och paket. Precis som sig bör. Födelsedagar är toppen. Det betyder att vi hängt med ett år till och fått levla upp ytterligare ett steg på livslinjen. Det firar vi, alltid!

Vad gör jag nu då? Just nu är jag mitt i andra säsongen av Fallout som visas på Prime. Pausar bara när det är dags att skifta tvätt i maskinerna. Fortsätter nog att hänga här idag så att jag får så mycket energi som möjligt inför veckan som kommer.