Sista dagen på min andra semestervecka. Halva ledigheten har gått redan. Alldeles för snabbt. Dagarna har använts till att fixa lite praktiska saker under förmiddagarna och sedan slöa och läsa under andra halvan av dagen. Antingen i växthuset, på altanen eller i en soffa, passande platser för bokläsning. 

Igår sorterade jag det sista av mina skolsaker. Det blev en stor mängd papper som kördes till återvinningen idag och imorgon planerar jag att åka med fem säckar till den stora återvinningen. Känns skönt att det är gjort, om än det tagit emot att rensa. Nostalgi!

Efter sista rensningen igår åkte jag och en god vän till Herrgårdsparken i Köpmanholmen. Härligt väder, gott fika i Ringarbönninga och sedan en skön promenad för att upptäckta allt som fanns gömt i parken. Önskebrunnen hittade jag. Självklart använde jag magi och förvandlade en liten sten till en magisk önskesten som skickades ner i brunnen med en önskan. Vad jag önskade? Det avslöjar jag förstås inte. Vem vet, plötsligt slår önskan in. Då vet i alla fall jag vad det beror på. 

Dessutom fick jag se det omtalade och omskrivna tältet kommunen satt upp som ska kunna användas till distansarbete. Känner att jag inte riktigt håller med om att det finns platser där som kan fungera som arbetsplatser. Några träbord, en trevlig soffgrupp och ett gäng bänkar. Inte vad jag skulle kalla för arbetsplatser. Benämn det i stället för vad det är. Ett tält med en liten utställning om Örnsköldsvik och en plats för olika happenings under sommaren. Det skulle vara mycket intressant att veta hur många som inte är direkt involverade med tältet som faktiskt suttit där och distansarbetat och tyckt att det fungerat bra. Men nåja, vad vet väl jag. Kanske det är väl investerade pengar, även om jag tvivlar på det.

Resten av den här dagen känner jag att fortsatt läsande är en lämplig sysselsättning. Så får det bli, då kanske jag blir klok som ugglan här på bilden!

Det kommer lika plötsligt varje år, om än det egentligen sker långsamt. Mörkret är tillbaka på natten. Inser att det är vid den här tidpunkten, när ungefär halva juli har gått som jag vaknar upp mitt i natten och ser att det är mörkt i huset. Inte en enda ljusglimt någonstans förutom klockan på ugnen och lampan på teven. 

Då slår min mörkrädsla till med full kraft. Det är den absolut värsta tiden på året vad gäller att vara mörkrädd för mig. Tiden när ljuset lämnar plats för mörkret igen. Om det samtidigt knakar till i träet i trappan slår hjärtat hårt och öronen skärper sig rejält för att lyssna in. Så knakar det till i hallen också. Länge, länge ligger jag då och stirrar in in mörkret. Talar om för mig själv att jag är en idiot, det finns ingenting att vara rädd för. Men vad hjälper det. Inte lyssnar jag på vad jag säger. Eller säger, tänker gör jag ju. Är tyst som en mus för att inte höras. Att blunda igen och försöka sova är inte att tänka på. 

Gissa vem som kommer att tända några lampor innan hon går och lägger sig ikväll?

Några små ljusprickar är allt som syns. 

Idag inleder jag min andra semestervecka. Det gör jag med minnet av en mycket trevlig eftermiddag och kväll hos goda vänner igår. God mat, god dryck och massor av prat om ditten och datten. Energiboost deluxe. Dessutom fick jag med en fin gåva hem. En tygkasse med tryck som passar mig perfekt. I den kommer det att åka många böcker!

Som vanligt har jag idag tagit en förmiddagspromenad och fått en mugg kaffe hos mor. Bra början på en ledig dag. Resten av den här dagen kommer jag att ägna åt tvätten. Amöban har växt så nu är det definitivt dags att göra något åt den. Framförallt för att det jag helst vill ha på mig ligger i högen och väntar på tvätt. Så nu snurrar det för fullt i tvättstugan där jag ligger i mitt favoritsoffhörn och glor slött på teven. 

Tittar jag upp är det dock lätt kaos här nere. Jag har nämligen gått igenom alla mina skolgrejor och sorterat bort det jag aldrig kommer att använda igen. Eller det kan jag ju inte veta, men jag tror inte att jag kommer att hamna i ett klassrum på heltid igen och skulle det vara så får jag väl bygga upp mitt material en gång till. 

Nu väntar jag på att en nyexad lärare, en av sonens kompisar från förr, kommer och kollar igenom vad som skulle kunna vara av intresse att ta reda på. Resten åker nog ner i genomskinliga säckar för att kastas bort. Lite känns det i hjärtat, minnen av elever, klasser och situationer har dykt upp när jag gått igenom allt. Varm fina minnen! Men även om material kommer att kastas finns ju alla minnen kvar. De kan ingen ta ifrån mig. 

Mycket av mitt material har följt mig länge. Trots det är det helt up-to-date. Okej, kanske inte när det gäller utseendet men till innehållet. När det gäller mitt material i matte, svenska och engelska går det hand i hand med aktuella evidensbaserade studier. Känns rätt bra faktiskt. 

Något annat som känns bra är att det fortfarande är semester. Nu satsar jag vidare på andra veckan där jag tänker ägna största delen av tiden åt att läsa. Om vädret tillåter under en parasoll på altanen. Annars läser jag där det går!

Under mina dagliga promenader de senaste dagarna har jag lyssnat på Jennie Walldéns inslag i Sommar i P1. Det var längesen jag blev så berörd av ett sommarprat. De som mötte mig på promenaden där jag gick och fulgrät måste ha undrat vad det var med mig. Det gick liksom inte att hejda tårarna. 

Så stark var känslan hon gav, jag blev berörd djupt in i hjärteroten och det bildades en klump i magen. Samtidigt andades hennes prat tillförsikt, styrka och varm kärlek till både hennes familj i Korea och hennes familj här i Sverige. Har du inte lyssnat redan, gör det. Du kommer att bli djupt berörd.

Nu är det i alla fall semester och jag kan fulgråta hur mycket som helst. Fast jag tänker nog göra lite annat också. Igår till exempel gjorde jag....ingenting....eller jo, någonting gjorde jag. Tog en promenad, låg i soffan, såg teve, läste, åt något enkelt som gick snabbt att laga till och slappade. En helt perfekt start på semestern om du frågar mig. 

Idag har jag också gått en promenad, sen tänkte jag att jag skulle tvätta. Men så kom jag på att jag ju har semester, tvätta kan jag göra en annan dag. Jag menar, varför göra idag det jag kan skjuta upp till imorgon. Eller övermorgon för den delen. 

Ikväll blir det konsert, sjunde i sjunde klockan sju, inne i Övik. Hoppas regnet gör ett uppehåll, annars finns ju regnställ. 

Fast till dess ska jag göra det jag gör absolut bäst. Slappa!

Dahlian ger färg mitt i salladen. Fint en mulen dag som den här. 

Nyss var det första juni och Kajenns dikt om våra hundra sommardagar påminde oss om att ta vara på varje dag, för precis som Tomas Ledin sjunger så är sommaren kort. Plötsligt har trettio av de hundra dagarna gått och imorgon är det juli. Juli? Bara sådär liksom. Nog för att jag längtar till semestern men nog kunde juni fått räcka ett litet tag till.

Nåja, det är som det är. Lönar sig inte att klaga, tiden går ändå. Bara att se till att ta vara på dagarna, precis som dikten uppmanar till. Helgen som gick har jag gjort det i alla fall, tagit vara på dagarna. Förutom att åka till härbret och städa bort vintern har jag läst böcker. Jag har läst i soffan i växthuset, läst i soffan i vardagsrummet, läst i stolarna ute på altanen och njutit av det sköna vädret. 

Just nu laddar jag för en arbetsvecka till, sen är det semester. Då tänker jag läsa, bland annat. Men jag tänker också ta vara på dagarna och göra det jag känner för. 

Söndag morgon, himlen täcks av moln men solen vill skina igenom. Känner mig lite trött i luvan, men det gör ingenting. Det är ju söndag och inte arbetsdag. Jag behöver inte vara jättepigg. 

Anledningen till att jag är trött är inte att jag varit ute och partajat utan att andra varit det. Jag har bjudits på honkande från en bil vars tuta låter som ett mellanting mellan en anka och en sån där clowntuta, fast mycket högre. Med jämna mellanrum har bilen landat på macken för påfyllning av bränsle. Bilen har hälsat både när den anlänt till macken och när den efter en lång stund lämnat macken.  

Häromnatten kom den har kommit vid halv fyra på morgonen, natten som gick klockan ett och nu senast halv åtta i morse. Precis när jag sov som godast alla gångerna. Fast egentligen stör inte honkandet jättemycket. Men det som stört mig mest är musiken, inte det faktum att de spelar så högt att hela nejden förmodligen hört utan den musik de spelat. Techno och epa-dunket kan jag stå ut med men när de vräker på dansbandsmusik så det hörs till Skåne då mår jag faktiskt nästan fysiskt illa. De som känner mig vet att jag och dansbandsmusik inte är de bästa vännerna. Okej att dansa till någon enstaka gång, men lyssna på...huga! Det innebär förstås inte att jag inte gillar eller respekterar personer som lyssnar på den typen av musik, för det gör jag. Bara jag slipper musiken. 

Men jag är varken upprörd eller arg, bara trött. Det är helg och jag är ledig, ska inte jobba, så om jag är lite trött spelar ingen roll. De som spelar är unga, festar och har roligt, väl unt. Fast jag önskar att de hade en musiksmak som passar mig bättre, då kunde jag till och med njuta av den höga musiken. Det är det mer synd om de som bor runt omkring som faktiskt ska upp och jobba eller har små barn. Fast de kanske gillar dansbandsmusik. Då går det nog bättre.

Ja, du som undrar, jag var tvungen att gå upp och titta ut genom fönstret för att spana lite, en riktigt nyfiken gammtant. Jag menar en bil som låter som en anka i målbrottet måsta man ju spana in. Den var orange, var inte en a-traktor, hade så dålig fjädring på ena sidan att den nuddade marken och rymde sju personer. Jag hoppas den stackars chauffören gillar dansbandsmusik, annars hade inte han någon rolig upplevelse den här midsommarhelgen. 

Midsommarafton och vädergudarna har definitivt bättrat sig sen igår. Även om vindarna är svala och bitvis hårda skiner solen så det är rätt härligt ute faktiskt. 

Jag har varit hos mor och ätit en mycket god silltårta, perfekt en midsommarafton. Sonen sitter på ett plan på väg över Atlanten och jag längtar till dess att det kommer ett meddelande att han är framme. Även om han är en van resenär, som jag vet har ordning på sitt visum och annat han behöver den här gången, kommer det ändå att kännas skönt när tagit sig igenom immigrationskontrollen i USA. Därefter kan hans två månader långa arbetsäventyr börja. 

Om inget konstigt händer har inte jag några större äventyr framför mig. Först är det två veckors jobb innan det är dags för min sommarsemester. Som jag ser fram emot den. Faktum är att jag längtar mer än jag gjort på flera år faktiskt. Och som sagt, inga större äventyr är inplanerade, tänker mest bara njuta av att inte ställa väckning och kunna skrota runt på dagarna. Förstås hoppas jag att vädergudarna bjuder på härligt väder men annars kommer jag att kunna slappa fint ändå. Skillnaden blir att då hamnar jag under en filt i soffan istället för under parasollet på altanen. 

Tycker ni förresten att bokstäverna i den här texten är särskilt fina idag, att de flyter på ett sätt ni inte känner igen? Då beror det förmodligen på att jag äntligen (och då menar jag verkligen äntligen) har skaffat en ny bärbar dator. En som har en skärm som går att stänga, med batteritid som är längre än tio minuter och dessutom är hyfsat snabb. Det är en fröjd att låta fingrarna leka över tangentbordet. Nästan lika njutbart som att ligga i växthuset och läsa.