Kära ryggskott!

Det är dags att dra nu, sticka, försvinna och det lika snabbt som du kom...som ett skott!

Nu har du häckat hos mig sen förra onsdagen, det är en vecka. Det betyder att vi idag går in i vår andra vecka tillsammans. Alldeles för länge. Visst vet du att man inte ska hälsa på för länge? Man brukar säga "gäster och fisk luktar illa efter tre dagar". Du är dessutom inte ens en välkommen gäst utan mer av en plågoande. Då hoppas jag att du förstår hur illa det är att bli kvar så länge.

Att du ens väljer att stanna förstår jag faktiskt inte då jag hela tiden gör mitt bästa för att göra din tillvaro till ett elände. Jag värmer upp ryggmusklerna, jag gör mina övningar, jag promenerar och försöker röra på mig så mycket som möjligt. Jag undviker att sitta och röra mig på det vis du gillar allra bäst. De sätt där du verkligen får fäste.

Natten som gick trodde jag ett tag att du kanske höll på att packa väskan och dra för jag vaknade fram på morgonsidan utan att ha ont. Jag kunde kliva upp ur sängen utan att du högg till. Men sen när jag satte mig på toan då tog du minsann tillfället i akt....du högg till ordentligt. Så till den grad att jag funderade på hur jag skulle ta mig till sängen igen utan att svimma. Det tyckte jag var oschysst. Riktigt oschysst.

Nu vet jag att du känner hur jag motarbetar dig igen, du kämpar emot men just den här lilla striden håller jag på att vinna. Och vet du vad? Jag kommer att vinna till slut, hur länge du än väljer att stanna. Så du kan lika gärna dra vidare till någon annan. Med tanke på all ondska som finns i världen, alla elaka människor som tyvärr finns därute tycker jag att du hellre ska flytta in hos någon av dem. Då kanske de hindras i sina elakheter ett tag i alla fall. Men du ger tusan i att ge dig på alla goda människor....hör du det?

Nu hoppas jag att du tar ditt förnuft till fånga så vi slipper träffas på ett tag. Min kropp är inte tillgänglig för dig längre....så ge dig av. Nu!

Mvh, Katarina