Här ligger jag i soffan och tittar på friidrottarna som tävlar i Diamond Leauge. Tårna är lite kalla så i braskaminen sprakar elden och gör att det känns väldigt varmt och mysigt denna gråkalla kväll.

När jag kom hem efter jobbet satte jag igång att baka en chokladtårta till i morgon. En kladdkaketårta med kolaglasyr. Glad i hågen satte jag igång att blanda ingredienserna till kolasåsen i kastrullen för att koka den. När jag blandat allt och plötsligt tittade i receptet såg jag att smöret inte skulle blandas i under kokningen utan efteråt......ooops. Det var bara att konstatera att det var för sent att göra något åt det hela. Så jag kokade på allt vad tygen höll och en stund extra.....

När jag så satte igång att baka själva kakan flöt allt på fint....till dess att jag insåg att jag hade alldeles för lite kakao hemma. Med en kolasås under kokning på spisen var det inte läge att sticka iväg på affären direkt. Då är det tur att mamma finns. Jag är inte säker på om hon skrattade eller suckade när jag ringde ( jag tror kanske att hon log i smyg) och sa att jag behövde kakao.....med tanke på att jag tio minuter innan sagt till henne att jag hade alla ingredienser hemma den här gången. Det är inte första gången hon räddar mig nämligen.....förmodligen inte den sista heller......

Nu är det bara att hoppas att kolasåsen stelnar lagom mycket där den ligger ovanpå kakan.....jag tror det men är inte säker....i morgon vet jag.

Nu tänker jag ägna mig åt en god bok resten av kvällen, i morgon är det bara att kliva upp....sonen ska försöka ta blått bälte....har inte kolan stelnat är det kanske jag som blir blå....av frustration över att jag inte lärt mig läsa hela receptet innan jag börjar....