Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.