Det knäpper och knakar

Usch, alla som känner mig vet att jag ryser när jag hör leder som "knäcks". Jag håller på att krypa ur skinnet när jag hör den typen av ljud. Tänk då hur jag reagerar när jag går nu. Det knäcker, sprakar, knakar och flyttas runt inne i mitt knä.....Huuuuu, jag hade glömt att det var så här sist. Fast då kom inte detta knäckande från början utan först efter ett tag. Och inte lika mycket....undrar om det är positivt eller negativt? Nåja det återstår att se. Inser att jag har kommit ungefär lika långt nu som efter 2-3 veckor sist. Ja kanske inte böjningen då, men i övrigt. Hoppas trenden fortsätter, då är det nog värt alla otäcka ljud! Fast just nu överskuggar rädslan att jag inte kommer att kunna böja mitt knä ordentligt allt...Kommer ihåg att jag tänkte det sist också. Men gick det då bör det gå nu tycker jag!

Läskigt

Tänk att någonting man har längtat så efter kan upplevas så läskigt. Jag är nästan rädd för mitt eget knä...Gipset åkte av, stygnen togs och de värsta blodresterna på huden tvättades bort. Det klämdes och kändes försiktigt på mitt knä och jag tyckte det var sååååå läskigt. Sen en tubigrip över mitt knä för stöd.
Trots att det är spaghettiben är det ändå så mycket bättre den här gången. Jag kan fortfarande känna och spänna min lårmuskel litegrann. Dessutom lyfta på knäet när jag sitter så det blir en liten böj, inte mycket, kanske 3 grader bara men det är mer än ingenting!! Förra gången var benet "heldött" när gipset togs bort.
En rolig detalj i sammanhanget idag var att den läkare jag träffade var samma som tog emot mig på akuten vid min första knäfraktur! Så nu har jag nog träffat alla igen...Precis som förut imponeras jag av ortopedens personal och deras förmåga att skapa lugn trots att de har hur mycket som helst att göra. Jag har sagt det förut och säger det igen: de är fantastiska!

Snart

Efter en orolig natt där många tankar snurrat runt i skallen är det snart dags att åka och plocka bort gipset. Jag är så nyfiken på hur det ska bli. Hur besvärligt kommer det att bli? Jag har ju en bild inne skallen att det kommer att gå ganska lätt. Usch, tänk om det inte gör det. Tänk om det är tvärtom den här gången, mindre ont under gipstiden = besvärligare. Fast å andra sidan var det besvärligt både under gipstid och efteråt sist. Vill att det ska gå fort och lätt att komma tillbaka den här gången. Längtar efter mina elever och att få börja jobba igen! Snart....åker jag!