Det började som en vanlig promenad men slutade med Gästis grillbuffé. Inte dumt! Gick fram och hälsade vid staketet, då blev vi inbjudna på middag.
Sonen åt med god aptit, fyra stora bitar kött och mycket potatisgratäng.....jag åt också till dess att jag trodde jag skulle storkna. Men det gjorde jag uppenbarligen inte, eftersom jag sitter här och skriver. Men mätt är jag fortfarande och gott var det.

Nu är det kvällen och jag kan njuta av att ha gjort en del idag, städat härbre och ute på tomten. Amöban i tvättstugan är fortfarande kvar men just nu...vem bryr sig...inte jag i alla fall.
Saknar att inte ha nån bra bok att läsa, men snart är det måndag och då öppnar biblioteket igen. Då ska jag dit!

Känner mig trött och slut efter det lilla jobb jag gjort idag och inser att det är för att jag inte har så bra kondition. Jag promenerar, går upp och nedför trappor, cyklar hos sjukgymnasten. Vad mer kan jag göra? Inte springa, inte cykla på en riktig cykel i alla fall. Det är väl bara att fortsätta promenera, cykla hos sjukgymnasten och gå i trappor.....Just nu undrar jag om jag någonsin kommer att kunna springa och hoppa igen....Fast om jag låter bli att bryta knäet igen borde jag kunna jogga lite lugnt i skogen om några år, även om de som vet nåt säger att jag inte ska räkna med det.....Men jag har aldrig gillat att räkna, matte har inte varit mitt favoritämne. Minus och minus blir plus, det vet jag..eftersom jag har så många minus borde det bli dubbelplus för mig snart tycker jag. Bara inte dubbelplus blir minus..............

Nu har jag gjort mig förtjänt av att sitta ner ett tag. Amöban i källaren är kvar men en hel del annat har hunnits med. Började dagen med att åka ut till härbret för att städa. I en hink med lock hade jag tagit med lite hett vatten för att ha till en början. Glad i hågen gick jag ut för att tappa upp mer och värma....men när jag öppnade ventilen kom där inget vatten....bara ingenting.....Surt!
I onsdags när jag kollade rann det minsann bra, men inte idag. Det blir till att ta kontakt med grannen igen, pumpen står hos honom.

I bäcken var det lite vatten men i alla fall så pass att det gick att fylla en hink. Därför räckte det till städningen. Men inget dricksvatten hade jag tagit med....(man blir törstig av att städa).
Nåja, det mesta är klart trots allt, det som återstår är att skura golvet nere en gång till och diska ur en del porslin. Men till det behövs mer rinnande vatten.

När jag kom hem gick jag ut på tomten och drog ihop en del skräp som ska köras till återvinning veckan som kommer. Under tiden dammsög sonen. Medan jag sen åkte på affären torkade han av golven så nu är det städat både inne och till viss del ute.

Molnen hänger tunga, varmt och kvavt är det, nog är det åska i luften tror jag.

Så kom en dag med moln igen. Det är fortfarande varmt, tack och lov, men ingen synlig sol. Tidigt i morse vid fyra-tiden fick jag gå och stänga till sovrumsdörren för då lyste den minsann. Skåpdörrarna i köket blir nästan självlysande och speglar solens ljus rakt i mitt ansikte. Men nu har den gömt sig bakom molnen.
Jag ska inte klaga, kanske kan jag få tid att göra lite saker inomhus, det behövs verkligen.

Att åka ut till härbret och städa känns som en bra idé, om det inte börjar regna vill säga. Nästa soliga dag kommer det ju att vara redo för besökare i såna fall. Jag tror att nån liten mus har hälsat på i vinter så det är viktigt att det blir skurat ordentligt.

Känner jag inte för det så har amöban i källaren börjat växa igen...den hotar att fortplanta sig om jag inte tar reda på den snart....Risken är överhängande att vi till slut inte har nåt att ta på oss om jag inte gör nåt åt den, så illa är det. Men en snabb titt på vädret visar att det nog blir regn nån fler dag....Alltså finns tiden till det en annan dag!

Jag njuter alldeles för mycket av att göra ingenting...eller nu ljög jag, nog gör jag saker men bara det allra mest nödvändiga eller så ska det vara roliga saker! Mitt tempo är i alla fall ett helt annat nu än under terminerna. Det som kan ge mig lite lätt ångest är att de här dagarna som seglar förbi där man njuter av att göra så lite som möjligt går alldeles för fort....med det här livet trivs jag som fisken i vattnet.

Kommer att tänka på när vi för flera år sedan var i Florida, bodde på ett lägenhetshotell och ägnade dagarna åt att bada och bara ta dagen som den kom. Då tyckte sonen att vi skulle leva det livet oftare, jag kan inte annat än hålla med.
Det går inte att komma från att det är lättare att ta dagen som den kommer någon annanstans än hemma. Där finns inget som pockar på och som behöver göras. Fast jag måste erkänna att jag är rätt bra på att blunda!