Förvåningen när jag kollade in avbetalningsplanen för studielånet och såg att jag bara har drygt 10 000 kvar att betala...Hur gick det till? Nyss var det ju jättemycket kvar att betala! Fast när jag tänker efter var det  nog inte så nyss.....
Jag minns så väl att jag tänkte att jag skulle vara urgammal den dag skulden äntligen skulle vara återbetald. Men det är jag ju inte.....i alla fall inte inuti....

Mitt knä har faktiskt inte gjort så jätteont idag. Bara lite vanligt ont. Ingen knivhuggarsmärta. Det känns så skönt. Nu vet jag att jag måste börja träna igen men jag måste erkänna att jag känner en viss oro....vill inte att det ska bli sådär eländigt ännu en gång.


En ny erfarenhet fick jag ta del av ikväll. Jag glömde bort att flytta bilen från Åhlénsgaraget innan klockan slog åtta. Fixade med protokoll och papper på jutsun, pratade och väntade på att sonen skulle duscha färdigt. Då som en kalldusch slog insikten mig....bilen....
I samma ögonblick upptäcker jag en väktare i en soffa nere i lokalen. En enkel fråga gav mig det svar jag ville ha....han hade nyckel! Att han dessutom kunde tänka sig att släppa ut oss på en gång gjorde ju inte saken sämre.
Dagens första lärdom av detta är att om man ska bli inlåst i Åhlénsgaraget är det väldigt bra att ha en väktare nära till hands.
Dagens andra lärdom.....parkera aldrig i det garaget igen när sonen tränar eftersom risken att jag ska glömma tiden igen är överhängande.....