Ibland måste jag säga att jag blir riktigt imponerad av mig själv. Som igår eftermiddag till exempel. Knä och ben värkte men jag insåg att det inte skulle bli bättre de närmaste dagarna så jag drog ut min bakhjulsdrivne vän ur förrådet. Gräsklippar-Berra! Efter ungefär sjuttio minuter tillsammans var gräsmattan nyklippt och fin. Kors i taket fick jag också säga för jag fick inte mer ont efter det motionspasset!

Dessutom var känslan i morse när jag hämtade in morgontidningen oslagbar, en snabb titt på gräsmattan gjorde att jag blev jublande glad, trots en förlamande trötthet.

Något som inte gör mig lika jublande glad är det faktum att nu är det skytteltrafik med lastbilar fyllda med jord igen. Det är inte särskilt roligt att råka ha ytterdörren öppen när de kör förbi. Allting täcks av ett lager grus, jord och damm väldigt snabbt. Självklart måste de få åka förbi hos oss eftersom det inte finns någon annan väg. Det är ju inte lastbilsförarnas fel.

Min irritation vänder sig snarare mot kommunen och deras sega handläggningstider av vårt ärende med en begäran att öppna en väg på annat ställe. Irritation att man kan tycka att det är okej att på en liten villaväg tillåta så frekvent och tung trafik. Jag lovar att om detta varit fallet i stan hade problemet redan varit åtgärdat.....har vi tur får vi väl se en lösning om några år....

Nu kände jag att jag blev negativ, så kan jag ju inte sluta dagens inlägg. Dagens positiva, en sprudlande glad son kom hem från jobbet och konstaterade att han är ledig fyra dagar. Nästa positiva, återigen hade jag mycket trevligt lunchsällskap, tyvärr gick tiden alldeles för fort. Dagens tredje positiva sak var att jag åkte spontant in till stan och lyckades hitta utemöbler till altanen för halva priset.....Övrigt positivt, knäet värker mindre, middagspirogerna smakade smaskens och mitt soffhörn är det bästa i världen!

Nu är det skytteltrafik med jord som ska sållas.